I höstas köpte jag och Björn biljetterna när de gavs ut för att gå dessa tre dagar igen. Jag har glömt i hur många år vi gått nu, men jag tror att första gången kan ha varit 2010. Hur som helst, med allt som hänt William känner jag mig inte lika peppad i år, ändå så ville William gärna prova att gå på Rockstad för första gången så varför inte. Det är nämligen gratis för barn upp till tretton år. Så sagt som gjort, efter vi hämtat William idag hos sin farmor åkte vi till Rockstad Falun på Lugnet och gick in. Väl där kände jag desto mer pepp, jag älskar verkligen den där formen av uppträdande och alla glada människor. William tyckte det var jättekul och vi gick sakta och tog det riktigt lugnt därinne. Imorgon ska vi dit igen så William får testa lite festivalmat, det blir alltså en lugn Rockstad för oss i år.

Detta blir alltså på kvällen, under dagen är det läkarbesök som står på våran att göra dag. Om allt är bra så får vi åka hemåt, och det hoppas jag på. De ska ju ta blodprover på William och kolla värden och vi hoppas ju på att sänkan ska ha gått ner ytterligare. Varje dag tar jag en dag i taget, den enda egentliga fördelen med detta är att jag ännu inte känner någon jobbstress, jag bryr mig föga över små saker och känner att livet är så dyrbart. Varje stund jag spenderar med William är den viktigaste stunden för mig, jag har alltid älskar att vara mamma och försökt att ta vara på min föräldratid. Men nu känner jag ännu mer hur viktig tiden med sitt barn är, ens barn är det viktigaste man har. Det finns absolut inget som är viktigare än den tiden.

Just ja, förutom att hämtat ut biljetter idag har jag även lyckats med att laga mitt skrivbord. Det var några lemelgångjärn som gått sönder på den och lådans framsida hade helt ramlat ner. Jag trodde väl att det kanske var kört med skrivbordet tills jag googlade och hittade dessa gångjärn för 39 kronor styck, jag slog till och idag kom dem hem. Först stoltheten i att hittat gångjärn och sedan kom nästa stolthet när de var helt rätt, den sista och kanske största stoltheten uppstod när jag skruvat fast dem. Jag kände att jag nog får tacka min träslöjdlärare från mellanstadiet som gav mig grundläggande träslöjdsvanor, annars hade jag nog varit helt bortkommen!