Williams skelettinfektion – Att ändra vanor.

016

Det som är jobbigast för William just nu upplever jag är alla nya vanor som han ska behöva tampas med. Att använda kryckor, att inte få göra sådant han är van vid som att springa eller gå i trappor i onödan. Idag när han vaknade la han sig nära mig och sa; Mamma, jag drömde att jag hoppade på studsmattan. Jag hörde verkligen sorgen i hans röst och medvetenheten om att han inte kommer få hoppa där något mer denna sommar. Såna gånger hugger det till i hjärtat på mig, för jag kan verkligen förstå att det känns riktigt tråkigt att inte få göra sådant man är van vid.
En annan ny vana William fått är att ta 2 tabletter, tre gånger om dagen. Det betyder att när han börjar skolan om en vecka måste han ta med sig tabletterna och ta dem i skolan de dagar han slutar sent. Han sa i morse att, det betyder att jag måste avbryta lektionen vid tvåtiden de dagar vi slutar vid 15, hur ska det gå? Jag litar på att hans lärare hjälper honom med det, så jag försäkrade honom om att det kommer att gå bra. Men jag förstår hans oro, att komma till skolan med kryckor, att behöva hjälp med att ta maten, att få åka hiss och att komma ihåg tabletter. Det svåraste för honom kommer att bli rasterna tror jag, att inte kunna gunga eller springa. Men jag har tillit till att han kommer få ett bra stöd av sina lärare som är helt fantastiska, men det är klart att jag oroar mig för hans skull. Oroar mig för att han ska bli ledsen, för idrott och rörelse är något William alltid älskar. Jag själv hade älskat det motsatta på mellanstadiet att slippa medverka, men sån är inte William. Han älskar rörelse och gillar att använda sin kropp, det känns så i hjärtat på mig när jag tänker på att han kommer få kämpa dessa veckor framåt. Därför är det extra viktigt för mig att ge honom små milstolpar och försöka ge honom något extra då och då, han behöver det. Som att gå på restaurang eller som att jag ordnade så han inte behövde gå tillbaka till fritids/fritidsgården. Han tycker om personalen men jag såg direkt att han oroade sig för vad han skulle göra när alla andra vara aktiva med saker han inte får göra.

Så imorgon får han vara med mig en dag på jobbet, det är tur att det finns datorer där man kan titta på film och att jag äger en padda han kan få surfa på. Jag tror att han kommer uppskatta saken under dagen.

Att ladda upp inför nytt läsår.

016

Redan i söndags började jag smått ladda upp här hemma inför morgondagens första dag på jobbet för detta läsår. Jag plockade ner böcker i olika tygkassar och även en ryggsäck, jag har plockat fram en kaffekopp att ta med till jobbet, egentligen är det en tekopp men jag tänkte att det spelar ingen roll.
Jag har köpt frukt till mig och William som ska följa med mig imorgon, och jag plockat ner allt smått och gott som behövs. Förutom det finns alla kartonger på jobbet som ska packas upp, jag börjar nämligen jobba på en ny skola som tillhör min arbetsplats. Det känns spännande, detta år kommer jag dessutom att arbeta som klasslärare något jag tidigare inte gjort. Det kommer bli bra, jag känner eleverna sedan tidigare då vi varit tillsammans sedan dem gick i förskoleklass, men det är ändå nytt.

Jag kände att det är lättast just nu att William följer med mig till jobbet imorgon, på torsdag ska han vara hos sin farmor och på fredag har vi inbokat läkarbesök. Jag kommer strax skriva mer om William så jag försöker dela upp inläggen lite, så att det inte enbart blir om hans sjukdom.

Något jag inte delgivit någon är att jag kommit in på två högskolekurser nu under hösten. Medan jag borde ha ropat glatt åt att komma in på dessa, blev det aldrig någon riktig glädje. Jag tror dock att 15 högskolepoäng flexibelt kommer passa mig utmärkt. Det ena är en 7,5 hp i ämnet fysisk och den andra 7,5 hp inom ämnet historia. Det kommer säkert bli givande och 7,5 poäng är dessutom ofta spännande att läsa på.

Hur som helst, imorgon vid den här tiden är jag klar med min första dag på det nya läsåret. Det känns faktiskt riktigt bra, det kommer bli bra!

Skogen.

Inlägget är ett samarbete.

Något som ni inte vet är att jag sedan snart elva år står med skog som jag ärvt. För några år sedan trodde jag att skogen var helt såld efter att vi alla arvtagare fick pengar för den. Tyvärr visade det sig att det fortfarande hade skog kvar och det har inte hänt mycket på den punkten sedan dess. Därmed står jag som skogsägare, om en omedvetet. Hur som helst jag har absolut ingen koll på detta med skogsägande och för min del känns det mest som en börda. Kanske beror detta mest på att jag inte har någon kunskap om just skogen, och att jag faktiskt känner mig helt lost varje gång det kommer brev om detta. Hur som helst så finns det då en jättebra sida för sådana saker, sidan heter norra.se på sidan kan du få hjälp med diverse saker gällande skogen, bland annat värdering men även tips på hur du ska sköta din skog du kan på norra även bli medlem och således få ännu fler tips och bli delaktig i ett skogsföretag som ägs av sina medlemmar, sånt är ju jättebra. Man kan ju säkert fundera kring detta med att jag är delägare i skog, men där jag kommer ifrån i Norra Dalarna är det verkligen inte ovanligt att man investerar i just skogen. Jag söker dock fakta varje gång detta med skogen gör sig påmind och när jag nu fått upp ögonen för denna sida tänker jag att den nog är ganska bra tills den dagen min del av skogen är såld.

Bok: DET ÖVERGIVNA HUSET av Emma Askling

IMG_4917.JPG

Som ni vet har William legat på sjukhus. Samma vecka som han lades in där så fick jag hem en bok i brevlådan, boken heter Det Övergivna Huset och är skriven av författaren Emma Askling. Under tiden William låg på sjukhuset och vi läste den varje kväll. William uppskattade verkligen boken, och jag med. Jag som förälder rekommenderar verkligen föräldrar och lärare till barn i mellanstadieåldern att läsa denna för sina barn. Boken berör ämnen som adoption, samhällsstatus, asyl, sorg och den berör glädje och lite övernaturligt. William ropade bokstavligen, LÄS mer efter varje kapitel och det är ett bra betyg. Du kan läsa mer om boken på Emmas hemsida, Adlibris eller Bokus.
Bokens huvudkaraktär är Lo som flyttar till det lilla samhället Åtvidaberg  med sin mamma efter att de båda fått en mystisk lapp som låter dem hyra en lägenhet gratis i 6 månader. Samtidigt har en pojke mystiskt försvunnit och ingen vet vart han befinner sig eller varför han försvunnit.

Nedan följer Williams recension av boken:

Den här boken borde ALLA läsa. Boken var spännande och jag tror att den funkar för barn som går i trean också, även om karaktärerna börjar femman i boken. Den var spännande och man visste aldrig vad som skulle hända. Dessutom var det så mycket roliga ledtrådar, jag visste aldrig hur boken skulle sluta förrän i slutet. Boken var jättespännande och man ryste till lite ibland, men det var bara positivt.