Williams skelettinfektion – Att göra något annat en stund.

William fortsatte att spela med kompisen han träffade i tonårsrummet idag. Det var som William blev sig själv efter mötet med den nyvunna vännen som var så frisk att denne fick lämna sjukhuset idag.

Eftersom William är ganska känslig just nu, och sex veckor med antibiotika och kryckor inte är något han ser framemot fick han med mig, Björn och Williams farmor och faster till Bryggcafet där att fika. Han behöver allt sånt han kan få, varje liten sak är så viktig. Vi åt lite kladdkaka och myste i värmen och solen. Efteråt passade jag på att hämta ett paket på ICA. Nu ska jag börja väcka William för det är dags för honom att få antibiotika igen.

  
  

Williams skelettinfektion – samtal med läkaren här på Falu lasarett.

041

Jag har alldeles nyss pratat med läkaren här på barnkliniken. Jag hade tagit med mig lite frågor på en lapp, över de saker jag funderade över. William fick kryckor idag, och fick lära sig använda dem genom att öva tillsammans med sjukgymnasten.

William ska ha antibiotika intravenöst tills fredag klockan 8:00, sedan får han med sig tabletter hem. Eller vi får så klart köpa dem på apoteket. Williams ska gå med kryckor i sex veckor och sedan ska han röntgas igen. Han får inte medverka på idrotten i skolan eller idrotta på fritiden. Inga långa promenader eller springa får han utföra under dessa sex veckor. Eftersom William går till skolan kommer han att få sjuktransport till och från skolan på dagarna. Han ska gå på antibiotika i sex veckor, så jag börjar mer och mer inse att detta är en lång tid för återhämtning. Det känns så konstigt när man tänker på det, hur som helst så när jag gick härifrån för att springa hem och duscha, lämnade jag en ledsen son. När jag kom tillbaka hade han dock hittat sig en kompis i tonårsrummet så gissa vem som var jätteglad. Det kändes så bra i hjärtat på mig.

Nu befinner sig William i tonårsrummet så jag sitter här en sväng, i Williams säng på sjukhuset och om två timmar ska han få sin antibiotika igen.

 

 

Att vakna på sjukhuset.

William får antibiotika varje dag klockan, 8, 16 och 24. Eftersom tiderna är utpridda så är han riktigt trött på nätterna. Det är en procedur William verkligen inte tycker om. Bådas vår nattsömn blir således störd. Klockan 6:00 på morgonen kommer de in och tar crp på William, tempar samt ger honom alvedon. Både jag och William är som levande zombies. Jag tänkte försöka sova när jag kommer hem idag på permission. Får väl se om William hakar på den idén.