En måndag i kylan – och att skolka från friluftsdagar och idrottslektioner.

033

Brr! NU börjar kylan, jag får men en chock varje år. Dagens rastvakt var inte alls min grej, jag plågades likt varje höst och vinter och funderade kring vad som krävs för att kunna emigrera till varmare breddgrader. Jag är inte dum, jag förstår att det inte är någon enkel sak men nog avundas jag alla djur som går i ide just nu. Dem har uppenbarligen mer innanför huvudet än vi människor. Jag slås av detta varje år, jag minns första året i yrket när man var ute och Björn sa; FÖRSTÅR du vilket lyx du upplever med att vara ute varje dag. Jag för mig kändes det lite som ett hån eftersom jag föredrar värmen innanför de fyra varma husväggarna. Samtidigt förstår jag honom som säkert skulle älska tiden utomhus. För mig är utelivet i mitt jobb baksidan av yrket, man är väl helt enkelt olika. Jag brukar faktiskt tänka på mina dagar i barndomen när jag ofta blev sjuk i samband med de obligatoriska friluftsdagarna vi hade på diverse håll. Värst var dem i Grönklitt… Jag avskydde det verkligen, dels för att jag var den enda som åkte längdskidor och således fick pina mig runt i spåren med några få människor, varav de flesta åkte skidor på fritiden och var bra mycket bättre än mig. Jag kan nämna en viss Anna Haag som exempel, vi gick i samma skola på lågstadiet men umgicks aldrig då hon var yngre än mig. Mina vänner däremot de höll till i slalombackarna och där höll inte jag till. Jag hittade snart på sätt att slippa följa med, till exempel genom att övertyga mamma om att jag nog hade väldans ont i halsen just den dagen. Jag njöt i fulla drag av att stanna hemma och slippa frysa. De tidpunkter man befann sig i Grönklitt var hemska och mina stackars tår var som isbitar!
På min skola var det även obligatoriskt med skridskor och skidor under en ganska lång period. Jag minns det som att vi började någon gång i december och höll på till slutet av februari. Värst var turerna på Lillån eftersom jag var livrädd varje gång att isen skulle brista och vår idrottslärare hade så bråttom jämt, och även där man frön om tårna och ville inget hellre än tillbaka till värmen igen. Lika var det när vi skulle springa på tid runt hela skolgården, jag sprang när idrottsläraren tittade och sedan gick jag. Man hade ganska bra koll på när han skulle varva en så då småjoggade man en stund tills han ännu en gång varvade, jag svor varje gång…

Så förutom dessa mardrömsminnen så hade vi även turerna till Hansjö, på skolan jag gick på fick vi själva odla vår mat. Så här efteråt var det en väldigt bra sak, för man fick verkligen lära sig MEN jag avskydde resan dit. Vi skulle cykla 4 kilometer uppför… Jag har aldrig varit vän med att cykla och att då bege sig i kylan i maj och september var absolut inget jag såg framemot. Dessutom hade jag utvecklat astma redan då utan att veta om det så resan var förskräcklig hela vägen. Ett evigt klagade om min dåliga kondis och jag som knep efter luft gång på gång… Idag kan man ju ifrågasätta att ingen fattade att jag var sjuk? Detta blev till sist starten på många år av skolk, på högstadiet insåg jag hur man helt enkelt kunde skita i ett dyka upp om man så ville. Dels hade jag aneroxia så tanken på att stå inför klasskompisar i duschen eller i tajta idrottskläder var befängt! Jag valde istället att sitta och hänga på diverse platser i skolan eller som i nian helt enkelt leta upp andra med samma tänk. Jag avskydde idrotten, och jag avskydde min kropp så den kombinationen gjorde att jag helt enkelt hittade andra saker att syssla med.

Så varför skriver jag då detta? Var är det som får mig att skriva detta om något alla i denna värld älskar? Kanske är det vetskapen om att jag förstår de barn som av olika skäl inte vill medverka och tycker det är kul. Här är jag så glad att min son är så olik mig, men idrotten idag i skolan verkar också så mycket mer stimulerande. Kanske är det för att det idag i skolan inte är samma kultur där de som sportar hyllas över de som var som mig? Eller så är det lika jobbigt men det finns bättre och sämre skolor som fångar eleverna? Min upplevelse är dock att barn tycks älska idrotten idag och även friluftsdagar och friluftsliv. Kanske vindarna har vänt, någonstans hoppas jag på det.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

20 thoughts on “En måndag i kylan – och att skolka från friluftsdagar och idrottslektioner.

  • 19 oktober, 2015 at 22:50
    Permalink

    Vi hade faktiskt ovanligt varmt idag, har haft minusgrader flera dagar i rad men redan imorse när jag vaknade så var det 3 plus, så jag gillade dagens väder 🙂

    Reply
  • 20 oktober, 2015 at 06:48
    Permalink

    Så bra skrivet och det här var intressant att läsa! Kram

    Reply
  • 20 oktober, 2015 at 08:24
    Permalink

    Jag gillade inte heller idrott i skolan, jo om man var inne och hade redskap eller vad de hette men att springa klarade jag inte av. Liksom du skrev så visade sig jag har astma när jag anstränger mig så nästan aldrig kunnat springa.

    Men i skolan hade vi mest bollsport och de mesta inomhus förutom när man skulle springa i spåret eller ha orientering.

    Vad jobbar du med föresten?

    Reply
    • 20 oktober, 2015 at 21:45
      Permalink

      Redskap var kul, det gillade jag också. Att göra volter och hjula, men springa var precis som för dig. Är så trist det där, tror inte folk förstod förut vad astma var. Idag kanske man förhoppningsvis hinner reagera i tid :).
      Bollsport avskydde jag, vi hade killar i klassen som fick sparka hur hårt de ville. Minns hur röd man blev :(.
      Jag är lärare, just nu klasslärare i en trea i grundskolan :).

      Reply
  • 20 oktober, 2015 at 08:30
    Permalink

    Det känns som att det är annorlunda i skolorna idag faktiskt. Våra idrottslektioner var mer eller mindre prestationsångest.

    Reply
    • 20 oktober, 2015 at 21:41
      Permalink

      Visst gör det det, jag minns också den där pressen och sånt är ju fel. Idrotten ska ju vara något som man ska tycka är kul, inte ett moment man försöker undvika 🙁

      Reply
  • 20 oktober, 2015 at 11:55
    Permalink

    Då e ja samma som du .. =) Avskyr höst vinte o kyla ! har kanske me min fibromyalgi att göra men hjälper ju inte tyvärr. går ju ute var dag mellan jobb på hemtjänsten . trisvs så annars hade ja inte orkat me men visst är det bättre än när ja va på kontor o knapp såg dags ljus på hela dagen 😀

    tack gulliga rygg ont uppe på det idag ledig o hinner inget =) kramar

    Reply
    • 20 oktober, 2015 at 21:40
      Permalink

      Det är skönt med fler som är lika, jag känner mig ibland som ganska ensam som tycker kyla är hemskt :-p. Tycker de flesta tycks njuta som mest nu ;). Fantastiskt att trivas på jobbet, det gör jag med. Trivs med eleverna och jobbet även om jag ogillar den där biten med att vara ute som kommer med i paketet ;). Kramar

      Reply
  • 20 oktober, 2015 at 15:53
    Permalink

    Hade också massa såna ångest-grejer. Skidor när man inte vill och ute hela tiden i stora otympliga kläder. Först nu jag gillar att vara ute mer eftersom jag får välja kläder och så själv. Vi går hoppas att våra barn tycker det är roligare, vill ju inte utsätta någon för samma sak jag var tvungen att göra

    Reply
    • 20 oktober, 2015 at 21:42
      Permalink

      Usch, så tråkigt när man läser att det varit lika för fler. På man blir ju upprörd över hur lärarna då la upp lektionerna. De borde ju försökt fått lektionerna roliga för flera än “favoriterna”. Jag tror att barn har det roligare idag, sonen tex älskar idrotten och även mina elever. Så vi får hoppas att det vänt :).

      Reply
  • 20 oktober, 2015 at 20:30
    Permalink

    håller med dig… vara rastvärd när det börjar bli kallt är inte lika kul! å andra sidan är det underbart när det är varmt 😛

    Reply
    • 20 oktober, 2015 at 21:32
      Permalink

      Haha ja exakt, det är ju en fördel på våren och sommaren sen 😀 .

      Reply
    • 21 oktober, 2015 at 21:35
      Permalink

      Ja fy :/. Och värre blir det om man ska tro på vad de “spår”.

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.