Att minsta en anhörig.

Nu under semestern pratade jag och William lite smått om mitt tidigare liv. Med det menar jag livet jag hade innan han föddes och blev en del av mitt liv. William fyller den största funktionen i mitt liv och jag är väldigt tacksam över att just jag blev hans mamma. Hur som helst satt jag där och berättade för honom varför jag valde att aldrig mer gå på en begravning och det blev en lättsam sak i det jobbiga. När min pappa dog fick vi, jag och mina två yngre syskon en egen begravning. Jag minns det som ganska lugnt och fint och ett tillfälle för oss att säga hej då var för sig. Vi var ju barn då, jag var nio, mina syskon var fem och fyra år gamla och det här var ett perfekt sätt för oss att få säga hej då.

Några år senare dog min morfar, den begravningen var en samlad begravning med hela släkten. Jag minns det som traumatiskt och hemskt, jag grät och var alldeles förstörd. Alla känslor som fanns där i rummet, alla blommor och alla ledsna människor det var fruktansvärt! Det fanns verkligen ingen harmoni i att begrava honom bara en stor sorg, som för alltid finns kvar i mitt minne.

Ytterligare några år senare var jag på min sista begravning, trots att det blivit begravningar efter detta har jag valt att inte gå på dem. Istället har jag betalat in till minnesfonder från ställen som finns på begravningar från fonus. Jag tycker om det här med att betala in till minnesfond och så vet jag att allt kommer fram till begravningen och dem som är anhöriga så att det blir en visad tanke för dem.

Begravningar sker hela tiden, om det nu så är begravningar i Stockholm, Falun eller i Kiruna så kommer människor alltid behöva dem. Det är då väldigt bra att man kan vända sig någonstans för att få hjälp med dem, oavsett om man likt mig betalar till en minnesfond eller om man befinner sig fysiskt på plats.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

32 thoughts on “Att minsta en anhörig.

  • 5 augusti, 2016 at 18:16
    Permalink

    Vilken bra ide att betala in till en minnesfond istället för att närvara vid begravningen. Begravningar vill man helst slippa, de är så otroligt tunga

    Reply
  • 5 augusti, 2016 at 19:07
    Permalink

    Vilket bra och viktigt inlägg du skrivit!
    Och vad bra att du pratar med sonen om det 🙂

    Hoppas du får en fin kväll 🙂

    Reply
  • 5 augusti, 2016 at 19:24
    Permalink

    Usch, begravningar är aldrig lätta.. Har endast gått på en enda begravning (tack och lov) och det var min gammelmorfar. Jag kände honom men inte alls så väl så att jag skulle sitta och gråta av sådan stor sorg som jag gjorde. Men det var nog mest för att jag såg min mormor sörja sin far, min mamma sörja sin morfar osv osv.. Det är så tragiskt! 🙁

    Sv; åh tack ska du ha! Om jag inte får vara allt för jobbig, vilken av klänningarna tyckte du var finast? Den vita eller den röda? 🙂

    Reply
  • 5 augusti, 2016 at 20:25
    Permalink

    Har som tur är aldrig varit på en begravning <3

    Reply
  • 5 augusti, 2016 at 20:33
    Permalink

    Jag förstår att det blev traumatiskt att vara bland så många sörjande människor!

    Reply
  • 5 augusti, 2016 at 20:37
    Permalink

    Ja det är inget lätt skede att gå igenom i livet jag har mist min biologiska mamma och min biologiska pappa samt en av mina halvbröder mfl.
    Svar: Ja absolut den är jättebra!

    Reply
  • 5 augusti, 2016 at 21:14
    Permalink

    Begravningar är ju bara för hemskt.. för vissa är det ett sätt att få säga adjö men jag själv tänker jag bara på att jag aldrig kommer träffa personen igen!!

    Reply
  • 5 augusti, 2016 at 22:44
    Permalink

    Jobbigt med begravningar. Sist jag var på någon var när min farfar gick bort. Hoppas inte behövs gå på
    Någon mer nu några år framöver.
    Susana recently posted..Babyboxar

    Reply
  • 5 augusti, 2016 at 23:41
    Permalink

    Jag har bara varit på två begravningar i mitt liv. Båda var samlade begravningar. Farmor gick bort när jag var tjugoett och sambons morfar förra året. Båda var sorgliga, men fina, även om farmors begravning så klart berörde mig mer än sambons morfar. Visst kan begravningar vara jobbiga, väldigt jobbiga, men samtidigt är det fint tycker jag…

    SV: Vad tyckte du om den då? 🙂

    Reply
    • 8 augusti, 2016 at 23:02
      Permalink

      Det är nog så att man måste få känna olika tror jag :). Det är ju viktigt att få det tänker jag 🙂

      Reply
  • 6 augusti, 2016 at 01:16
    Permalink

    Väldigt bra inlägg. Jag förlorade precis min morfar och vi hade hans begravning för någon vecka sedan. Något av det värsta jag varit med om… Kram

    Reply
  • 6 augusti, 2016 at 09:03
    Permalink

    Jag skulle inte heller vilja gå på fler begravningar, men det är mitt sätt att säga hej då på nått sätt så jag gör det ändå. Under min livstid (28 år) så har jag varit på 6 begravningar för nära.
    Frida recently posted..Lördag 6 augusti 2016

    Reply
    • 8 augusti, 2016 at 23:06
      Permalink

      Det är sorgligt :(. Tråkigt också att vissa får gå igenom sånt mer än andra :/.

      Reply
  • 6 augusti, 2016 at 10:00
    Permalink

    Begravningar är otroligt hemskt tycker jag med.. Begravde en släkting förra året som är lika gammal som jag själv. Kändes så overkligt på något sätt.. Innan dess gick en nära vän bort, men valde att inte gå på hans begravning, det blir för tufft..

    Reply
    • 8 augusti, 2016 at 23:06
      Permalink

      Förstår dig :(. Det gör hemskt ont när någon dör och begravningar tar verkligen på en 🙁

      Reply
  • 6 augusti, 2016 at 11:23
    Permalink

    Begravningar är verkligen ett fint sätt att få ett sista adjö och avslut på.

    Reply
  • 6 augusti, 2016 at 21:23
    Permalink

    Tycker också det är väldigt bra att det finns någonstans man kan vända sig och få hjälp!

    Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: