Idag mår jag inte så bra. Jag kände av ångest redan igår kväll, men idag har det varit helt neråt. Jag har vaknat flera gånger under natten, fick mens 6 dagar tidigare och trodde först jag hade någon mellanblödning tills det igår kom jordens störtflod. Jag brukar inte vara någon storblödare men misstänker att min viktnedgång och kombinationen av det psykiska helt enkelt var orsaken. Har haft hemsk mensvärk hela natten och hela dagen, men det har ju alltid vid mens. Alltid haft och kommer alltid ha, så är det bara. Hur som helst så lidandet med mensen och sedan dålig sömn då jag kände ångest inombords. Jag har mått skit idag och legat och fått paranoida tankar på helt onödiga saker, oroat mig för diverse skit och känner mig helt deppad och neråt i humöret. Jag vet hur det är, två steg framåt och ett steg tillbaka. Det är så här utmattningssyndrom funkar man är upp och neråt tills man är tillbaka, man kan tänka det som vågor där man åker upp och ner mot vågor som för mig mot stranden. Man får kämpa och ibland får vågorna sådan kraft att man helt enkelt dras ut mot havet istället.

Björn bjöd på middag och idag så vi åkte mot honom. Först stannade vi vid Willys, jag skulle ta ut lite pengar till morgondagens bussresa mot företagshälsovården men passade även på att köpa Alvedon, frukt och lite sminkborttagning. Kände panikångest flera gånger, så fick andas och var toknervös. Kom till kassan där personen ber om mitt leg, förstod inte varför först men började snabbt gräva i plånboken. Hen i kassan säger; Ja man måste vara 18 för att handla Alvedon. Jag; Åh det får jag ta som en komplimang då sa jag och räckte över legget. Hen i kassan utbrister: MEN GUD, du ser jätteung ut! Jag sa tack och hen gjorde faktiskt min jobbiga dag något bättre.

Idag är jag hur som helst trött, jag ska snart sova. Jag hoppas på att få sova i alla fall, för jag är jättenervös inför morgondagen. Bussresa och nya människor, befinna mig i stan i Borlänge där det är folk. Allt som gör mig nervös och oroad, jag kommer vara helt slut imorgon kväll.