En höstig söndagskväll i oktober.

IMG_8012

Det märks att hösten är här. Idag har jag inte ens gått utanför dörren, vädret tilltalade mig inte alls idag. Jag kanske ska erkänna att väldigt lite tilltalade mig idag, det har liksom varit tråkigt väder, kallt och jag sov ju inte precis bra under natten. Jag har tittat på lite tv-serier och utöver det har jag inte gjort så mycket. Väntar på att William ska komma hem, han har varit på Parkour nu på kvällen och innan har han varit med sin farfar, ätit middag hos Björns kusin och är nu tillbaka där på fika. Klockan är redan i skrivande stund 19:07 så jag inser ju att kvällen är nära här.

Just det här med kvällar är lika intressant varje vecka. Från att ha varit ljust på kvällarna tills ganska nyligen är det numera riktigt mörkt. Jag är ju inget större fan av snön men på ett vis blir det ändå inte lika mörkt ute med lite snö. På tal om snön vad tror ni om detta år? Blir det snörik och väldans kallt, eller blir det lite snö och slaskigt samt halt? Man kan ju fundera kring saken, jag föredrar faktiskt mycket snö och som minst minus 10. Men gärna inte kallare än så och gärna inte slask och is! Jag avskyr känslan av att halka, det är läskigt och man slår sig som sjutton. Jag funderar på att införskaffa mig broddar i år trots tantstämpel. Jag är trött på att glida runt som Bambi på hal is och oroa mig för blöta kläder och skrubbsår.

Jag får ju trots min innerliga önskan om sommar året runt, alltid ge mig och ta förnuftet till fånga. Vi lever ju i ett land som är mörk och kallt större delen av året, då får man helt enkelt gilla läget eller vad man ska säga. På ett vis tycks dock iskalla vintrar bidra till varma somrar, så man kanske får tänka att snörikt blir somrigt? Jag tycker somrarna har varit alldeles för kalla i flera år nu, jag minns med värme sommaren 2014 när det var rejält varmt och man liksom gick runt och nöjt hela sommaren. En sådan sommar önskar jag mig 2017 igen, det skulle inte vara mig emot alls.

Nej om man skulle göra något annat en stund. Det är ju trots allt söndag och riktigt mörkt ute, så lite tända ljus skulle kunna vara mysigt.

Utmattningssyndrom – En störd nattsömn.

Vaknade vid 3 tiden och kunde inte somna om. Känns verkligen inte roligt, ligger i mörkret och försöker. Det går väl så där får jag medge. 

Till sist ger man lite upp, känner ni igen sånt? Att man ger upp till slut? Att man bara ligger i mörkret och suckar och vänder på sig. Känner en inre oro och uppskruvad stämning i kroppen?

Vad gjorde jag igår då? Jo jag tog en promenad i höstens kyliga väder, sedan gick jag min vända och lyssnade på P3 dokumentär om Mattias Flink och hur han sköt här i Falun 1994. Skrämmande att lyssna på, jag passerade nämligen platserna där han sköt medan jag lyssnade. Men väldigt intressant ändå.

Efteråt gick jag hem, fixade lunch åt William och ja tog det lugnt. William skulle till Björn så åkte med till Maxi. Var galet mycket folk där, kände paniken. Ibland känns det som man ska kvävas av alla människor. Jag får liksom påminna kroppen om att andas och återupprepar samma mantra “jag kommer inte dö, det bara känns så“. Man känner sig som man går i tunnelseende. När kommer man bli frisk helt igen?

Väl hemma så tittade jag på The vampire daires, Once upon a time och ett par avsnitt av Mistresse innan jag gick och la mig. Vaknade sen vid tre som sagt, klockan är nu tjugo i fem alldeles strax. Ska man ge upp nu? Kliva ur sängen och känna sig besegrad? Jag funderar innerligt på hur jag ska göra…