Idag åkte jag till jobbet för att träffa min chef och göra upp lite gällande framtiden på jobbet. Mina 25% av en 80% tjänst som ska fördelas ut i timmar på veckorna. Det kändes helt okej först, men sen kändes det som all information samlades som ett stort mörkt moln inuti huvudet på mig. Det var som att hjärnan knappt fick någon luft, och självklart för första gången nu på 2-3 månader fick jag migrän. Som tur var en mildare form så kunde med vila dämpa den, men ändå. Det är som att jag får huvudvärk bara av att tänka på jobbet och allt runt.
Dessutom så blev jag väl mindre glad när min arbetsplats i personalrummet som jag bytte till i somras nu var någon annans… Det kan ju låta som en liten sak men såna där saker blir barriärer för mig som stjäl både energi och tankekraft. Visst att folk delar arbetsplatser och det är helt okej, men att bli flyttad på det kändes bara så surt. Framförallt när jag till och med påpekade saken trots sjukdom när skolan började efter sommarlovet. Förutom det stod det någon låda på min plats med saker det stod Madde på som jag aldrig sett tidigare. Jag vet, det upplevs som gnälligt men jag håller inget inom mig längre. Påpekade saken ganska snabbt för chefen, fick väl bara finna mig i saken men skillnaden med gamla Madde och nya Madde är att hon säger vad hon tycker. Jag är ganska oberäknelig på den punken numera. Det hålls inget inom mig utan orden bara kommer ut. Det är för att jag helt enkelt inte längre biter ihop och låtsas som jag inte bryr mig om saker, som faktiskt stör ihjäl mig.
Det är faktiskt galet mycket som stör mig. Jag känner inte längre att jag orkar lyssna på människor som inte kan göra något åt sina problem. Eller meningslösa diskussioner, jag kommer aldrig mer finna mig i att låta min dyrbara tid gå åt till meningslöshet för att diskutera saker som ändå inte kommer förändras. Jag är helt enkelt inte lika enkel att ha och göra med längre, jag är ganska obekväm. Jag vill inte längre ge av allt det som jag förut gett.
Det här känns som ett hårt och kallt inlägg, egentligen är det bara min själ som behöver ha ur mig orden för att slippa spara dem inom sig. Min själ behöver få spelrum och ha ut sina känslor annars slutar själen helt att andas.
Jag tror att det är jätteviktigt att vara rak och ärlig – en del kanske bli obekväma men hellre det än att man blir det själv tänker jag.
Absolut :). Det är viktigt att våga börja ta sig själv på större allvar 🙂
Hoppas att huvudvärken är borta snart!!
Ja som det stod i inlägget försvann den!
Låt det bara ta den tid det tar när det gäller jobbet. Du har kanske kommit en bit framåt nu jämfört med tidigare i höstas, men stressa inte fram något. Det har du säkert redan hört till dödagar numera, men det är trots allt så. Så ta hand om dig själv och låt det ta den tid det tar!
SV: Mordpodden är riktigt bra tycker jag! Blir spännande att höra tredje säsongen sen i vår 🙂
Och så får jag säga god jul om vi inte hörs mer innan dess!!! 🙂
Ja absolut, samtidigt så är det inte bra att gå hemma för länge heller. Man mår bra av att få börja jobba också. 🙂
Det är bra att du säger vad du tycker och tänker, det tjänar du mest på i längden! 🙂
Ja jag tror det 🙂
Tycker det är fint att du kan vara så ärlig. <3 Tror inte du talar bara för dig själv utan att många av oss känner just sådär, att man är trött på att hela tiden behöva fundera hur man uppfattas eller ta hand om andra och bära deras problem som inte själva gör det. Modigt av dig att du vågar lyssna på dig själv och sätta dessa gränser!
Åh tack <3. Jag tror absolut det är så, ens eget känsloliv blir så tabu i vår del av världen man ska inte känna, inte tycka och inte tänka. Bara följa strömmen tills man drunknar i sina egna känslor :/. Jag känner att jag måste våga ta vara på min numera, efter att ha fått mått dåligt som jag gjort i år vill jag börja ta hand om mig och mitt igen.