Då så var första dagen som jag arbetar 50% avklarad. Det gick riktigt bra, jag fick förfrågan om det känns jobbigt här i bloggen. Det är svårt att svara på, delvis så är det ju så att man faktiskt inte får vara sjuk hur länge som helst tack vare vår regering som i sin tur delegerat ut en mall till försäkringskassan. Försäkringskassan blir således en budbärare man man väljer att bli förbannad på, inte så konstigt egentligen. Men tillbaka till frågan, hur känns det då att arbeta 50%, det har gått en dag och hittills var det okej. Jag fick från stan i Borlänge till jobbet och sedan från jobbet mot Kupolen. Vilket inte är en jättelång promenad men det ändå blev en del, lyssnade på P3 dokumentär om Kumlafallet och kände ändå ingen stress för själva jobbandet.

Det kändes faktiskt riktigt bra att jobba idag, kanske för att jag höll min sysselsatt hela dagen. Något jag inte kunnat göra vid 25%, nu vid 50% har jag istället mer att göra något som får mig att må betydligt bättre. Men samtidigt tar jag det lugnt, jag stressar inte utan tar lugnet före något annat. Lugn och välmående, det viktigaste pusselbitarna för att bli frisk.

En kommentar skrev, skynda långsamt och det gör jag. Tar dag för dag för att bli frisk, vaknar dag för dag med små saker jag tänker mig göra. Blir det inte så är skillnaden idag mot för ett år sedan att jag bara tänker att “det löser sig, det ordnar sig“. Jag vill inte längre prestera eller göra det lilla extra, det gör också att jag kanske kommit till en fas där jag för första gången känner att jag duger. Det är en härlig känsla, en fin känsla och ett uppvaknade i livet.

När jag kom hem från jobbet idag, hade jag fått tidningen Allers, det är mamma som gett mig en prenumeration på den. HUR bra som helst! Jag älskar att läsa Direkt ur livet och liknade artiklar, fast så avgudade jag Mitt livs novell och Frida Story som tonåring också. Mamma sa att du lär väl sluka fråga doktorn med, och så är det ju! Jag älskar sånt där, jag är en riktig tant när det kommer till veckotidningar, och sen KORSORD! Fatta att lösa korsord ifred! Det här är LIVET som man säger.

12 kommentarer

  1. Åh, vad häftigt att få en permutation. Det har jag aldrig ens tänkt på att önska eller ge bort, men med en syster som fyller år snart fick det mig att börja fundera 😀

  2. åh men va skönt att det gick bra. ja denna regering som bestämer Hur länge du ska va sjuk .. DET är sjukt
    Hoppas på en bra fortsättning i samma takt då kramizar
    ullie recently posted..Grått

    1. Åh ja :D. Det känns bra, det blir verkligen en helt annan känsla :). Känner en viss form av peppning :D.
      Håller med, att någon som aldrig träffat personer ska kunna bestämma hur länge varje människa är sjuk. Som att man är ett exakt inslaget paket där innehållet alltid är lika :/.

  3. Hur orkar du kommentera varenda blogg med samma kommentar? Dag in och dag ut? Läser du ens igenom texterna? Är bara nyfiken, ingen negativtet 🙂

    1. Jag kommenterar verkligen inte med samma kommentar. Kanske råkat bli så vid tillfällen, men är verkligen inte medvetet i så fall. Jag läser alltid om jag kommenterar. Sen kommenterar jag för att visa att jag läser? Jag tänker att en kommentar är roligt för jag själv föredrar kommentarer framför massa osynliga läsare. Heller 10 kommentarer än 10 läsare som inte visar sig så tänker jag. Så jag kommenterar mest för att jag själv tycker om att få kommentarer/respons. Kan absolut sluta med det om bloggägarna inte vill ha kommentarer? Jag kommenterar alltså helt av vänlighetsskäl och inget annat.
      Hoppas att det räcker som svar, även om jag inte förstår varför denna sak stör dig från första början? Uppenbarligen så läser du ju samma bloggar som mig ;).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: