Dark Mode Off / On
Semesterresor

Mamma Mia The Party den 2 februari.

I veckan fick jag veta något jätteroligt. Min mamma ska bjuda mig och mina syskon till Stockholm för att gå på Mamma Mia The Party tillsammans. Det känns så himla spännande och roligt att få gå på detta, vi åker tåg ner och sedan bor vi på hotell. Jag gillar Abba, mycket för att mamma spelat den musiken medan jag växte upp och det således blev en naturliga musik i mitt hem. Nu att få gå på Mamma Mia kommer att bli jätteroligt, jag känner det i hela kroppen.

Jag kommer förmodligen att ha jordens ångest när det börjar närma sig. Jag får alltid ångest av att resa bort. Det här med att studera i Västerås är ett otroligt stort steg för mig, precis som det var att resa till Stockholm och gå Doulautbildningen. Det är nämligen inte helt inom min bekvämlighetszon. Jag ogillar det skarpt att resa och är allra helst hemma i min trygga miljö.

Men för att göra trevliga saker måste vi utmanas så det blir min utmaning i februari. Jag ser så mycket framemot detta, det kommer bli jättekul.

Har du sett Mamma Mia musikalen? Vad tyckte du?

26 Comments

  1. Får du då ångest i form av hjärtklappning eller mer bara lite inre oro? Typ som vanlig nervositet?
    Frågar då jag tycker att det skiljer så mycket i vad man lägger i begreppet ångest.

    1. Får hjärtklappning och mår riktigt dåligt, oftast en ren blackout. Får djupandas och kör med mantra i stil med ”jag kommer inte dö, det bara känns så”.
      Inre oro kommer dock dagarna innan och bygger på.

      Den här veckan till exempel har jag haft både panikångest och ”vanlig” ångest :/.

      1. Jag är verkligen imponerad av dig och att du ändå gör det du vill göra.
        Tänkte på det du skrev om i ett tidigare inlägg att det var något att göra varje vecka. Jag har bitvis jagat vilan. Vilket ju gjort mig extra stressad. Nu tar jag livet varje ögonblick, och då kommer vilan också.
        Hoppas du uppskattar det jag skriver och delar för om det på något sätt får dig att må sämre tänker jag sluta och hålla mig till att kommentera saker som ej rör mående.
        Kram på dig

        1. Jag tvingar mig nog till det mest. Det är väl enda sättet att kunna ”leva” för min del. Men det är tufft ibland så vill jag knappt gå ur sängen när det händer saker. Jag har ändå kommit framåt en bit, var så mycket värre förut <3. Förstår hur det är för dig, för ett år sedan var allt en omöjlighet för mig. Du får skriva så mycket du vill :). Kramar

          1. Vad bra, för jag vill ju på något sätt hjälpa och peppa, men då är det ju bra att få veta att jag gör gott och inte tvärtom:)

          2. Men det jag mena med jaga vila va typ att om man har mycket o göra så går man o tänker på att man behöver vila. Och de tankarna tar ju extra energi.bitvis kan de ju till o med göra att man faktiskt missar en del vila.och det är ju synd:)

      1. Ja, det är en process.
        Hur som är jag i alla fall väldigt imponerad av dig och det du gör. Så roligt att du trivs med dina studier.

  2. Å så roligt. Och med ångesten kommer det gå bra, du hanterar det så bra med den rätta inställningen! Tycker också det är jobbigt att resa. Det är inte för intet vi åkt till samma hotell på rhodos tre gånger. Nu igår gjorde jag faktiskt något crasy och bokade ett nytt hotell… Hjälp!
    ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: