Hemma igen efter två dagar med specialpedagogik.
Madeleine Stenberg 
Som jag älskar denna utbildning. Det uppfattas nog som löjligt att tjata om saken, men jag är så glad att jag tagit mig ann denna utbildning och jag känner att det är helt rätt för mig. Jag tror att vi människor har olika saker i livet som passar oss bäst, för mig är det just detta som känns helt rätt.
Det slog mig idag att om två år kommer jag skriva på ett examensarbete igen. Denna gång med inriktning mot specialpedagog istället för lärare. På något underligt vänster tycker jag ändå att dessa studier är så mycket mer berikande än det var att läsa till lärare, ämnet tilltalar mig mera.
Jag inser också att jag tycker om Västerås som stad, sen är högskolan väldigt fin och fräsch också. Den är stor men ändå har jag helt okej koll nu på vart jag ska. Vi är visserligen bara på två ställen. I samma föreläsningssal och samma studierum, men jag inbillar mig att jag kommer att ha ganska bra koll på skolan efter tre år där.
Väl hemma idag såg jag senaste avsnittet av Vikings och sedan slängde jag mig över tentamen som jag satt deadline på imorgon. Jag har sista punkten kvar, det känns okej men jag ska finputsa på den efteråt. Sen ska jag ge mig på kompletteringen på den förra. Jag hoppas på att bli godkänd på båda. Jag behöver inga VG:n, det är inte något jag har tid med som både arbetar och en gång kraschat djupt in i väggen. Nej det räcker gott med ett godkänt, det betyder att man klarat sig i mål. Att klara sig i mål är bra nog, det säger jag till alla. Resterande betyg är plusbetyg och det ska absolut fixa om orken och engagemanget finns där. Men för mig är det inte plusbetygen som är viktiga, det är målet och det bra bra nog.
