Sedan jag var tolv år har jag kämpat. Varje dag med en röst likt Gollum från Sagan om ringen på min axel. Tänk er när Gollum talar med en ledsen Smeagol och får honom att helt tappa sig själv. Precis så har jag det varje dag, min inre röst som får mig att göra saker med min kropp. Som får mig att äta ett mål mag om dagen, och vara livrädd i perioder.

Förra tisdagen var jag till arbetsterapeuten och han lyfte då fram att jag kanske skulle behöva dagvård. Inte för att jag tänkt på det innan, helt enkelt för att jag inte sett mig själv värd dagvård. Jag tog en dag i veckan i 6 veckor förut, och ja det var för lite för någon som mig som varit i alla ätstöringsdiagnoser som finns.

Så i fredags när jag var lite tuffare hos psykologen på Dala ABC lyfte jag saken, att jag önskar dagvård 5 dagar i veckan i 12 veckor. Hela helgen tills idag klockan 8:30 tänkte jag att: ”Jag får nog inte gå.” Och så sa min psykolog idag via telefonen att jag ska få det! Den glädjen jag kände! Äntligen kan jag få börja vägen att bli frisk från min Gollum jag har i mitt huvud.

Jag kommer få lära mig äta, kommer få träna på sådant jag inte kan men heller inte vågar berätta om. Det här känns så bra! Någon gång i mitten av januari börjar behandlingen! Behandlingen som är starten för mig att bli frisk! Jag ska ÄNTLIGEN bli frisk.

Jag borde tagit detta från början istället för endagars. Men jag var inte redo då, förstod inte min sjukdom lika bra som idag. Nu är jag redo och vågar ta steget att ta 5 dagar i veckan i 12 veckor! Jag kommer i april komma ut som en frisk och fri människa!