Inlägget är i reklam för Trafiko.

Under senaste tiden har jag tänkt mycket på det faktum att min son William nu bara har några månader kvar tills han fyller 18 år. Visst han är ett höstbarn född i oktober, men tiden går så fort och det vet vi alla. Just nu vill han allra helt köra bil med mig hela tiden. Vi gick ju nämligen en handledarkurs för ett år sedan, och sedan dess kör William med både mig och Björn. Han ser nog även otroligt mycket framemot den dagen han får skriva in sig på trafikskolan för att börja köra där, och sedan övergå till att köra upp och allt vad det innebär.

Nog är det konstigt att sitta ner och titta på nätet kring trafikskolor som Trafiko, och inse att ens lilla barn ska köra bil själv. Att han och alla de barn han en gång haft kontakt med genom livet, kommer att fylla arton om inte allt för lång tid. Fylla arton, ta körkort, studenten och vidare mot jobb eller studier? Är det ändå inte konstigt? De där småttisarna som nu fritt ska köra bil i samhället och jag själv ska fundera på om arton verkligen är rätt ålder för att släppa ut dessa unghästar?!

Samtidigt är det rätt i tiden, det är så himla fint att få körkort och jag minns ännu lyckan som jag kände den 30 november 2007, i årets första snöstorm då jag lyckades ta mitt körkort. Chocken, och skakningarna. Jag var klar! Jag fick köra, kände mig brottslig bra länge efteråt när jag körde, och sedan hade jag min lilla treåriga kritiker bredvid mig som sa: ”Så där kör inte pappa!” den lilla treåringen som om ett år är hela arton år! Jag kanske ska ge igen om ett år, om han fått sitt körkort då? Sitta bredvid och säga ”Så där kör inte jag”. Men det gör jag så klart inte, jag kommer sitta bredvid och vara stolt. Lika stolt som jag själv var när jag tog körkort för säg vad man vill om saker. Men körkort är en frihetskänsla och något man lyckats med helt själv!

Inlägget är i reklam för GrabbarnaFlytt.

Jag tror inte att det finns någon i hela denna vida värld som har sådan ångest när ordet flytt dyker upp. Då menar jag inte bara mina egna, nu var det ett år sedan sist och några planer på att flytta har jag inte. Men vänner och familj behöver i olika skeden flytthjälp, självklart hjälper jag till men nog får jag panik varje gång. Det ska kånkas möbler i trånga utrymmen, man hjälps åt och har visserligen roligt. Men sist jag själv flyttade tänkte jag med lite lätt avund på alla de människor som faktiskt tar hjälp av flyttfirmor.

Nu tog jag visserligen städhjälp denna gång, men jag hade som ni vet inte undersökt det företaget tillräckligt bra och det fick jag bittert erfara. Men erfarenheter ger en också bättre saker inför nästa gång, och då ska jag ta en bra firma med bra personal som brinner för sitt jobb.

Därför känns det självklart att inför någon kommande flytt, som jag visserligen inte planerar eller ens vill ska bli av kommer att anlita både flyttfirma. För helt ärlig vill jag ge mig själv den kärleken, för ryggen och mina armar. För nog är det skönt att slippa bära och slita? Det måste vi nog alla hålla med om.

Inlägget är i reklam för Starbyhotell!

Livet har inte varit annat en stressande för mig under senaste åren. Jag känner sådan längtan efter att bara koppla av. Åka iväg och göra något bara för mig själv, har i flera år pratat med min bästa vän Lisa om saken. Att vi borde åka iväg och bara unna oss något. Helt enkelt för att få den där återkopplingen man aldrig ger sig själv. Eller man… Snarare jag, för det händer aldrig någonsin att jag ger mig själv den kärlek min kropp förtjänar.

Så hittade jag några olika alternativ, som att åka på spa vadstena. Hur underbart låter inte den saken? Att få ge sig själv massor av kärlek i form av avkoppling, massage, vandra runt i morgonrocken hela dagarna och bara känna hur kroppen får en hel massa kärlek och enbart för mig. God mat och trevlig stund, dessutom har jag alltid haft en viss kärlek för att åka runt i vårat land och upptäcka andra platser än de jag varje dag ser. Jag älskar att uppleva livet, jag gillar också att det finns ett paket för tillval där du kan lyxa till det lite ännu mer. För lyx är något jag borde unna mig oftare. Jag är så himla dålig på att ge mig själv en stund av kärlek för kropp och själ. Trots att jag vet att det är vad mitt inre och yttre behöver.

Nu väntas bara tiden då jag ska fråga om någon vill följa med mig, följa med mig på en resa för välbefinnande. Det förtjänar jag verkligen och ni med!