Så har jag kommit hem från jobbet. Det gick bra att jobba idag, hann med en del i alla fall. Åkte sedan hem från jobbet, hämtade Skilla hos min lillebror Mattias och så passade jag på att äta min lunch.
Solen lyser man det är svinkallt. Kanske är bra för då brukar jag få lite mer intresse för att städa hemma något som behövs.
Hoppas du får en fin tisdag.
Jag kör en bloggutmaning i april. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag har många fina bloggvänner som är värda att hyllas. Ska jag skriva ut alla kommer det ta en evighet. Men börjar med alla som kommenterar här ofta BP, Znogge, Hannas Krypin med flera. Även alla i social media support & share group.
Jag är så trött, rejält trött verkligen. Kom hem från jobbet och stupade i mer eller mindre. Sov och sov, blir nästan rädd för mig själv när jag är så här trött. Det känns inte normalt fastän jag någonstans vet att det är det.
Har i alla fall fått i mig måltider idag, om än inte bra. Det började bra, men efter jobbet. Jag orkade verkligen inte äta lunch jag ville bara sova. Så jag tog några mackor och somnade sen. Har fixat så det finns matlåda imorgon, och ska försöka kontakta Dala ABC för känner att jag nog behöver peppning på lite olika plan nu. Är så rädd för att misslyckas men när vardagen kommer är det så förbannat lätt att göra det. Varför?!
Jaja, kanske morgondagen blir bättre. Ska se till att fixa måltiderna då! Jag måste!
Har helt vidrigt ont i ryggen. Trots det har jag lyssnat på råden med: ”rör på dig.” I ärlighetens namn tror jag det gjort mer skada än nytta, och imorgon börjar jag jobba igen efter några dagars ledighet. Längtar verkligen efter semester, det här året har inte varit lätt och jag vill bara få tid att äta, sova och må bra. Något mer kanske jag inte behöver just nu.
William kommer hem från Björn om cirka en timme. Här är det inte städat alls, vilket är mycket ovanligt men med den smärta jag har i ryggen går det verkligen inte att ta fram något städredskap just nu.
Jaja, får bara bita ihop! Menar vad ska man göra?
Jag kör en bloggutmaning i april. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Mormor sa en gång att hon skulle ringa och be några hon var förbannad på att dra åt helvete. Jag älskar det där, hur hon förbannad vågade ringa och tala om saken för folk. Vi borde vara bättre på att be folk dra åt helvete när de inte betett sig schysst mot en.
Hade turen att vinna på min Postkodlotterilott, förra gången vann jag 500 kr denna gång var det varuvinst, så jag valde en jättefin Vas från Orrefors. Den kommer bli så söt med lite snittblommor i på salongsbordet.
Vilka dagar jag haft, ryggen värker som bara den. Som det inte vore nog blöder jag näsblod stup i kvarten, och har fått ett rejält munsår på ena sidan av munnen. Lite som att, om du ändå ska ha en sak kan du ju få allting samtidigt.
Ligger i alla fall på soffan och lyssnar samt löser Melodikrysset, gick okej i början i alla fall. Alltid kul när man kan en del. Idag ska Björn iväg och ombesikta min bil, och det alldeles strax. Han har nämligen hjälpt mig fixa två fel på bilen men nu hoppas jag att den går igenom!
Annars då? Jag har det skitjobbigt med ätstörningen just nu. Drömmer att jag hittar vågar som jag ställer mig på. Rösten är på mig hela tiden och berättar hur värdelös jag är. Den hånar mig när jag äter något, och hånar mig när jag inte ätit något. Ifrågasätter varje matbit jag tar, berättar hur mycket jag går upp i vikt och är riktigt jobbig mot mig. Det är som den kväver hela mig, jag försöker stå emot men just nu är det skitjobbigt. Tanken är ju att klara sig själv tills nästa träff, och jag försöker men det är så svårt. Jättesvårt när det enda jag tänker på är tjockkänslan som kommer över mig.
Får ofta frågor här om vad jag tycker om andras vikt, det är som att många tror att bara för att jag själv har min sjukdom så är jag fixerad vid hur andra ser ut? Helt ärligt så tittar jag aldrig på andra, det kan låta märkligt då människor granskar varandra. Men jag är bara egoistisk när det kommer till en sak, och det är min ätstörning. Jag tänker bara på mig själv då, har inte tiden att fundera på om andra är under, över eller normalviktiga. Jag kan se om någon gått ner i vikt absolut, men då är det mer att rösten säger till mig att ”hen har mer karaktär än du ditt fetto, hen kan men du är bara så lat och dålig så du kan inte!” Jag kan också bli oerhört påverkad och triggad om andra börjar motionera, och jag ska alltid gå först på gatan för det känns som jag tävlar med alla på hela vägen… Tävlar då om att gå om, inte låta andfådd och liksom få boosten att: ”Nu har du bränt kalorier.”
Det är säkert så att normala människor utan ätstörningar tänker mycket på andra, men för mig är det mer att rösten hånar mig. Talar om att alla tycker jag är fel och inte förtjänar vänner om jag inte går ner i vikt. Att jag inte får träffa människor jag tycker om förrän jag blivit smal. När folk sedan säger: ”Men vadå, vill du inte umgås med mig om jag går upp I vikt?” Och tar illa upp, så blir det så fel. För jag bryr mig inte om hur andra ser ut. Jag bryr mig om MIG själv, det är enda gången jag får bara en förbannad egoist när jag får bara ätstörd och elak mot mig själv.
Alla dessa tankar jag har om mig själv hela tiden, och min sjukdomsvinst är väl att jag helt enkelt får vara egoistiskt. Det är enda gången jag får bara gå in i mig själv, när jag är ätstörd. Jag och min bästis ätstörningen som ett team, där jag får stå i fokus i mitt liv. Ingen annan jag behöver sätta för mig själv, utan det är bara jag då. Jag kan själv styra om jag vill äta, vad jag stoppar i munnen. En obehagligt befriande känsla när jag sätter mig i främsta rum och låter ätstörningen mobba mig från insidan och ut.
Jag kör en bloggutmaning i april. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Åh det har jag råkat vara många gånger. Kanske detta medfört att jag också vill vara ute i god tid? Av rädsla att hamna fel, till saken hör att kartor aldrig varit min starka sida. Jag avundas de människor som bara kan lyssna på en GPS, kolla på klassiska kartor och hitta rätt. För mig är detta ett gissel, jag åker till 98% alltid fel! Begriper inte hur det kan vara så svårt att vara på rätt plats…
Trots min vidriga ryggskott så följde jag med Björn till tippen igår. Jag gick till hörnan för skänkes och hittade en jättefin ljuslykta från Norrgården Design, samt en jättefin pelare att ha blockljus på. Älskar att det går att skänka bort saker på Tippen, och det finns verkligen så mycket fint att ta med sig hem om man hittar något fynd.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
När blev du senast störd av ljud?
Är lättstörd på ljud, så stör mig ofta. Men tror det var imorse när alla fåglar körde sång kl 5:00 utomhus…
När senast höll du något hemligt?
Är nog hela tiden. Delar hemligheter med människor ofta, och dem med mig.
Vad är den längsta period du inte pratat?
Det där är inte min starka sida. Kanske någon timme?
När är du som mest högljudd?
När jag har ont någonstans. Som nu med ryggskott…
Vilket ljud ger dig mest obehag?
Spadar som kommer åt stenar i sandlådor som ett exempel. Det ljudet! Eller klickljud, eller folk som härmar dialekter.
| Cookie name | Active |
|---|
Madeleine Stenberg