Det kunde inte kommit mer olägligt men förkylning som slog till i måndags natt. Denna har mitt i flytten gjort att jag legat utslagen och sovit. Var ändå glad att lägenheten var tömd och att jag har så underbara människor som hjälpt mig.
Nya lägenheten är kaos i stora proportioner, jag längtar tills allt är i ordning. Då ska ni få se hur jag bor, tills dess lyser nog min blogg en del med frånvaro just nu.
Fick provsvaren idag och har tack och lov ingen covid19. Dock har det dragit ner mitt humör ännu mer.
Har suttit och försökt förstå varför jag är så nedstämd, trött, ledsen, hetsäter, hatar mig själv och bara vill gråta. Tar åt mig av minsta lilla och känner mig värdelös. Så slog det mig, jag ska ha mens vilken dag som helst och har glömt ta mina tabletter mot PMSD. Jag hamnade helt ur fas när jag började nya jobbet, och nu sitter jag här med ont i nacken och världens PMSD.
Ser inte framemot att få mens denna månad. Det här kommer betyda extrema smärtor och att jag sitter och mår pest och pina. Hur kunde jag glömma att ta mina tabletter?!
För er oinsatta så tar jag alltså antidepressiva mot min PMSD, observera att jag inte har PMS utan PMSD vilket är mitt personliga helvete varje månad om jag som nu glömmer mina tabletter från ägglossningen fram tills mensen.
Så jag kommer vara deppad i runt en vecka nu, det lär märkas på mina inlägg. Jag vill ingenting, orkar ingenting och är ledsen för precis allting.
Idag gick jag ner till coronatälten för att att testa mig på den provtagningstid jag fått. Skilla fick vara ensam hemma ett tag eftersom jag var tvungen att gå. Den saken gick jättebra så det känns skönt. Hur som helst tillbaka till testningen, en person var för mig och i och med det hörde jag hur allt gick till. Därmed så gick jag in och kände mig ganska trygg först. Det blev dock otryggt ganska snabbt. Först fick jag förfrågan om jag har haft cancer, nej sa jag. Då kom frågan om andra sjukdomar upp och jag sa som vanligt att jag haft blodpropp. Då blev det genast förändring därinne i tältet. Helt plötsligt får jag veta att en läkare kommer ringa mig för att diskutera förebyggande behandling, och mitt prov hamnar på högsekretess vad nu det betyder? Sedan så togs testet vilket inte var så jobbigt som jag föreställt mig. Det gick ganska smidigt, in i näsan och sedan i svalget på båda halsmandlarna.
Efteråt säger hon att: DU räknas som smittad tills läkaren hört av sig till dig och svar får du antingen på måndag eller tisdag och ska därmed INTE jobba. Personen innan mig hade de sagt att hen skulle få svaret förmodligen samma dag. Insåg där och då att jag förmodligen tillhör riskgrupp för att jag haft blodpropp och har googlat. Det verkar inte direkt som fina utsikter om jag har eller får covid19 om man ska utgå från den saken. Jag hoppas på det sättet att de sätter in mig på någon form av förebyggande behandling, kanske Waran igen. Inte för att Waran (blodförtunnande) är speciellt roligt att gå på men heller de än att riskera att dö. Känt mig oroad enda sedan det där testet, försöker dock lugna mig själv även om tankarna är överallt.
Det var min dag det! Hoppas din varit bättre!
Det började med huvudvärk i måndags. Nu pickas det i halsen, idag bokade jag in provtagning. Det kändes liksom mest rimligt, för om det är så att jag är än med milda symptom vill jag absolut vara på säkra sidan att jag ingen smittar. Jag har respekt för covid19, det här är inget att leka med. Det kan vara en vanligt ”back to schoolförkylning” men vad vet man i dessa tider?
Tre hela dagar har jag varit hemma, och provtagningstiden är på fredag så blir hemma imorgon med. Känns inte jättebra på nytt jobb och allting, men det är andra tider och annat mot vad som varit förr, man får helt enkelt gå på det som är.
Jag har sovit en hel del i alla fall, så även om jag är feberfri så känns det som något är i kroppen. Vad kan jag dock inte säga förrän efter provtagning. På ett vis skulle det vara skönt om det är covid19. Då vet jag att jag klarat mig med milda symptom och förmodligen är jag då en av dem som redan haft det. Jag är nämligen ganska säker på att det var det som vi låg däckade med hela familjen under julen. Hosta, hög feber, frossa och rejäl förkylning. Vi var dessutom väldigt trötta bra länge efteråt och jag hade besvär hela våren med andningen.
Men vad vet man som sagt, tiden får utvisa vad som gäller. Med tiden menar jag efter provtagningstiden.
Jag väljer ut en glad bild till inlägget på fina Skilla från i helgen, när hon stod i min fåtölj och blickade ut över gården. Därifrån vaktade hon mig och huset mot ogärningsmän och annat löst folk som tog sig fräckheten att vandra utanför mitt fönster en regnig dag i maj. Behövdes påbörjas glatt i det här inlägget, för det är en smula tufft att skriva ner.
Igår så kom jag till jobbet, på måndagen hade jag reagerat på att jag blev trött och hes samt fick hostanfall i mitt rum. Något jag börjat uppmärksamma ganska mycket sedan jag började spendera mer tid där i rummet på grund av Covid19. Hur som helst det var okej, jag åkte hem i min heshet efter jobbet hostan och den avtog och jag var återigen frisk som en nötkärna. Men så kom då tisdagen och sedermera gårdagen.
Jag är morgonpigg, detta medför att jag är på jobbet 7:15 varje morgon. Jag satte mig glatt i mitt rum, började jobba och känner hur jag börjar småhosta igen. Småhostan övergick till extremhosta, och snart var jag hes som att jag antingen befunnit mig i ett rum full med brandrök eller var extremt förkyld. Jag beslutade mig för att nu måste jag åka hem, så det gjorde jag. Åkte hem, väl här hemma så hade jag ingen luft bokstavligen, jag var så trött kroppen ville bara sova. Ringde vårdcentralen, men där fick jag en tid efter cirka 40 minuter. Jag går in och möts av William som ännu inte gått till skolan, tar min astmamedicin och han övertalar mig om att jag MÅSTE till akuten nu. Vi går och jag får hålla honom genom stadsparken mot lasarettet. Jag vill sova men han håller mig vaken, vi kommer fram och på grund av att jag har luftvägssymptom och andningsbesvär ska jag gå via coronatältet….
Perfekt för mig som är extremt rädd för just covid19 och ABSOLUT inte ville till akuten av rädslan för sjukdomen. William går till skolan och jag går in, där möts jag av människor i skyddskläder och visir över ansiktet. Får berätta om allt och de skriver in mig som ”misstänkt” Covid19 patient trots att de båda samtidigt säger att ”det här är inte covid19”. Får gå till ett avlägset rum på akuten, dit kommer en jättetrevlig manlig sjuksköterska in som också har visir först tills jag berättar min historia då plockar han av det och säger: ”DU har inte covid19, det här är solklart astma”. Vi pratade och jag fick ett jättebra bemötande. Togs prover och sedan gick han iväg.
En läkare kommer in, och frågar om det är okej att han har med en student som ska bedömas. Självklart är det okej. Studenten var hur bra som helst och efteråt fick jag bedöma honom som patient, märkligt att sätta betyg på en AT-läkare men han fick en 5:a av mig på en skala mellan 1-5 så han var JÄTTEBRA. Tog kolla på hjärta, lungor och lite annat.
At-läkaren återkommer och berättar att mina prover är perfekta rent av. Man kunde inte ha bättre resultat och mitt prov som visar om man har en infektion eller virus i kroppen var på noll så han sa att så där bra kan man inte ha, någon covid19 varken har eller har du haft. Skönt för mig, men jag visste ju att det var astman.
Fick veta att rummet jag sitter i på dagarna orsakar att jag får astma, och det fick jag byta redan igår. Dock är jag hemma både idag och igår eftersom jag är RIKTIGT trött. Men imorgon ska jag till jobbet, nu tänker jag att det bara kan bli bättre. Astma hörrni, finns nog få saker som är så galet jobbigt.
Jag får dåligt samvete att ni underbara läsare knappt fått någon uppdatering från mig på senaste veckan. Det som känns ännu jobbigare med saken är alla fina kommentarer ni skrivit och att jag inte svarat på dessa ännu. Jag är på gång dock, ny vecka och jag är visserligen trött i lungorna fortfarande men jag har förhoppningar om att det ändå ska vända lite snart så att jag kan andas något bättre i alla fall.
Det är stressat och inte speciellt chill i livet just nu. Inte nog med att lungorna är påverkade av vad jag tror är luft och ventilation så har jag både sluttampen på mitt jobb med att fixa så att det bara är att överlämna eleverna. Jag har examensarbetet som självklart stöts och blöts med diverse olika ändringar så som det bör så här på slutet. Sedan har jag era underbara kommentarer som nu i skrivande stund är uppe i 124 stycken som jag ska svara på. Det kommer så klart!
Min plan för veckan är att jag ska försöka ta det mer chill så som fina Bossen här ovanför när han låg i mitt knä hemma hos Björn. Jag ska hitta andrum, ta promenader och blogga för det ger mig glädje. Skriva examensarbete och försöka att inte stressa upp mig i onödan. Det är tjugofem dagar kvar för mig att arbeta innan semestern. Det är inte så många, det kommer att gå snabbt. Sedan kan jag verkligen ladda om batterierna.
Jag har fått en jättefin kommentar om vart jag hållit hus. Det har inte hänt något allvarligt men jag fick verkligen jätteont i huvudet i måndagsnatt. Låg och led så pass mycket att jag blev hemma från jobbet.
Eftersom jag har haft problem med andningen sedan i höstas så insåg jag att det här är inte bra. Jag sover mer än jag är vaken. På tisdagen ringde jag vårdcentralen och har fått en tid nästa onsdag. Eftersom jag är så galet trött har jag varit hemma från jobbet, måndag-onsdag. Idag så har jag tagit ut lite komptid så var ”ledig” men jobbade en timme hemifrån.
Jag fick även hit mammas lilla valp Skilla som sällskap så i natt sov hon på min arm och på min mage. Att hon skulle hit bestämdes redan förra helgen och vi har verkligen det mysigt tillsammans här. Så himla mysigt med valp och jag njuter så klart.
Fördelen med att ha hunden är hemma är att jag känner att det blir lite lättare att komma ut, även om jag har problem med mina lungor och andningen så funkar det ändå att röra på sig. Jag känner alltså ingen allergi mot hunden men det är något som inte står rätt till i lungorna. Igår frågade William på skoj när jag börjat röka för jag har sån där rökhosta.
Hur som helst nu vet ni varför jag varit lite frånvarande. Jag ska börja se till att försöka uppdatera mera, men just nu är det helt enkelt så att min kropp säger ifrån på ett obehagligt sett. Det värmer in i hjärtat att ni bryr er! Vilka fantastiska läsare och bloggvänner ni är!
Egentligen är nog rubriken skriven i fel ordning, det borde vara jobba, studera och sova. Eller så skulle sova läggas till mellan varje ord som sova, jobba, sova, studera och sova. För just så känns mitt liv just nu, som att jag befinner mig i en evig sömn och trötthet. Att redan vara trött och så poppar pollen upp i rejäl mängd nu gör att jag, min allergi och astma verkligen inte känner sig i sitt bästa jag.
Det är inte gnäll eller så, utan bara ett konstaterande. Min kropp är trött och känner att den nog mått allra bäst av att sova i ett dygn men det är varken rimligt eller speciellt bra.
Igår efter jobbet kom jag hem och somnade på sängen, hade ställt klockan för att åka till PMU och Ta till vara, så kom i alla fall upp för det. Åkte dit och hittade en sak av stort värde för mig. Åkte sedan hemåt, fikade lite med William. Städade här hemma och fixade så det går att sitta ute på balkongen igen. Passade även på att byta sängkläder, säga vad man vill man jag älskar att lägga mig i en renbäddad säng.
Som astmatiker och allergiker byter jag sängkläder en gång i veckan. Det är helt enkelt det bästa för mina luftvägar.
Idag står studier på listan för saker att göra, det ska skrivas examensarbete, förutom det ska jag åka till Borlänge för att fixa fransarna. Känner mig lite rädd för att vara i Borlänge dock, det är det stället i Dalarna med flest Covid19 fall. Men jag ska ju inte direkt hänga i stan, bara åka dit och fixa fransarna.
Hoppas du har en jättefin fredag, och start på helgen!
Jag börjar fundera på om det är någon brist i kroppen just nu. Grejen är den att jag somnar flera gånger per dag. Jag lägger mig strax efter 21:00, och vid 22:00 sover jag. Sedan sover jag till 6:00 för att gå upp till jobbet helt galet trött. På min rast på 30 minuter somnar jag som en stock och sover alltså jättetungt det är nästan som att jag inte får upp ögonen när klockan ringer.
När jag kommer hem från jobbet slocknar jag igen, och sover då i två timmar minst och lika tungt som jag sovit där vid lunch på jobbet och under natten. Det är pollensäsong och min andning är påverkad så misstänker absolut att min astma inte är tipptopp just nu. Jag tar då dubbeldos både morgon och kväll, tar mina allergitabletter varje morgon men är ändå så här trött. Det är helt olidligt!
Jag har börjat ta järntabletter varje kväll, och idag fick jag hem en flaska Ferronol för att peppra järnet ännu mera. Jag har för lågt ferratinvärde för att få ge blod, och tänkte därmed se om jag kan höja upp det om jag blir piggare då. Kanske är det bara önsketänkande men något måste jag ju göra!
Jag har hunnit med lite idag redan. Dels har jag duschat, ätit frukost och även läst bloggar och spana på Facebook. Det är sånt där jag finner extra roligt just nu att läsa om andras liv. Kanske är det extra spännande med bloggar nu när man inte kan göra lika mycket som förut? Jag håller mig inne så mycket jag kan eftersom jag vill undvika att bli smittad.
Även om jag hör att astma inte ska vara en riskfaktor, så är det samtidigt ganska tydligt att det kommer göra mig rejält sjuk. Jag kanske inte dör, men känslan av paniken som uppstår när man är så sjuk att intaget av luft försämras gör att jag helt klart inte vill riskera något. Jag fick dessutom rekommenderat att ta mer medicin än vanligt, och det för mig påvisar någonstans att trots att Sverige säger att astma inte är riskfaktor så verkar sjukvården ändå jobba med att man ska vara väldigt förberedd på att bli rejält sjuk.
Hur som helst roligare saker kan man prata om, idag ska jag ner och fixa naglarna vid 12:00. Sedan på eftermiddagen ska vi åka en vända till Sandviken, jag ska nämligen säga hej till min lillasyster Melissa och hennes sambo. De var nämligen jättegulliga och hämtade en sak åt mig i Sandviken, vad det är får ni se när jag hämtat det.
| Cookie name | Active |
|---|
Madeleine Stenberg