Kikat lite på tv. Kan inte direkt anklaga mig själv för att göra stordåd för stunden *S*. Finns inte så mycket att göra de helger William är hos Björn tyvärr. Imorgon är det måndag igen veckorna går för fort. På tisdag ska jag träffa min handledare för VFUn och sen är det 3 dagar med inne-dagar på skolan. Sen nästa vecka börjar min VFU-period, 10 veckor ute i verkligheten eller vad man ska kalla det, känns spännande och lite skrämmande på samma gång men blir nog bra får jag hoppas. Förresten tänkte jag lägga in lite bilder jag tog i fredags.
Kategori: Lärarprogrammet
Lite uppdate of the day
Idag var det skolforskningsdagen i skolan, jag satt ju på distans och det var jag inte ensam om det var nämligen endast 3 i salen. Tomt när dom streamar saker *S*. Var intressant även om jag nu känner mig mer förvirrad än innan. Jag vet ju vad jag vill skriva min C-uppsats om eller ja examensarbete, jag vill skriva om barn som förlorat en nära anhörig och hur skolan bör arbeta med detta. Anledningen är enkel, jag har egen erfarenhet av saken och därav vet jag också hur det känns. När barn förlorat en nära anhörig är det på ett annat vis än för vuxna, dessutom är det svårt för skolan att veta hur man bör bemöta barnen. Därav vill jag skriva om detta, jag har hittat vetenskapliga artiklar redan samt böcker. Nu krävs bara ett godkännande från min rektor, för det är även rektorn på min VFU-skola som ska godkänna mitt arbete, det är nämligen så att skolan jag har ska ta del av mitt examensarbete och anser inte skolan att det är något de har behov av, lär jag leta efter ett annat ämne. Jag hoppas verkligen att skolan vill detta för det är något jag brinner för! Något jag vill skriva om, 20-30 sidor om detta ämne kan till och med få mig att vilja skriva X-jobbet. Sedan är det inte speciellt ovanligt att förlora en nära anhörig som barn, du kan förlora ett syskon, eller som för mig en förälder i en olycka, du kan ha förlorat en familjemedlem i krig, eller i en sjukdom. Döden möter vi runt oss hela tiden, även barn och om jag få får skriva mitt examensarbete om detta skulle jag verkligen känna att jag skriver för en god sak. Jag vill verkligen detta så håll era tummar och tår för mig okej?!
Annars följde jag med Lisa till Borlänge, hon skulle handla kläder till sin VFU, efteråt hämtade jag William. Jag och William gick hem till Björn, sedan blev det en tur till citygross. Nu sover William och jag håller på och hjälper en tjej med hennes blogg. Lämnar länk när det är klart om det är okej för henne.
I väntan på seminarium.
Klockan 10.00 sätter mitt seminarium igång. Är väl så där road eller hur man ska uttrycka sig. Känns just nu som jag inte alls är speciellt på men det brukar bli bättre.
William är i skolan, och jag vet inte vad jag ska hitta på i 50 minuter. Känner mig inte helt nöjd med bloggen så ska göra om lite i designen, gillar brädden på inläggen med headern känns för stor så ska ändra den.
Studier och väntan.
Sitter här och räknar ner tiden. Seminarium klockan 10.00, känner mig dock oförberedd något jag inte alla gillar att vara, jag vill alltid vara förberedd, men idag?! Ja vår lärare har ju inte ens lagt ut en kurshandbok så hur ska jag då veta vad jag ska läsa? Det enda som finns med är schemat liksom, men står ingen litteratur där. Stör mig något, så här sitter jag och räknar ner. Räknar även ner till något annat, men då jag planerar att visa er det får ni vänta ett litet tag innan ni får se vad det är.
Snart tillbaka!
Första seminairet avklarat.
Så första september och det första seminariet i PGII är avklarat. Jag läser nu mitt sista år som lärare. Blandade känslor, en del av mig ser ljuset i tunneln, men en del av mig känner ”men vad händer nu då?”, jag har pluggat i sex år. SEX år, det är lång tid. Jag har pluggat, läst och fördrivit mitt huvudet i diverse teorier, jag har sett mig själv gå från en personlighet till en annan. Jag har sett hur jag vuxit från att inte trott på mig själv till att börja tro på mig själv. Under hela denna tid har jag haft William där som mitt stöd, hans välbefinnande och hans rätt till ett bra liv har drivit mig framåt. Första seminariet för sista terminen på högskolan för mig, det känns. Det känns mäktigt stort och ofattbart, för jag minns när jag gick till IV och bad om hjälp med matematiken när jag läste på barn och fritid, 17 år gammal och läraren sa. Men du behöver inte matematik A för du kommer ju ändå aldrig läsa vidare.
Alla ni som trodde att ni visste, ni visste ingenting. Här är jag, samma människa men helt olika den ni kände.
Jag borde, och jag ska.
Jag måste bege mig till högskolan snart. Lämna och låna en bok. Boken jag ska lämna är en matematikbok och boken jag ska hämta är en annan bok. Är lugnt här, William är i skolan och jag ska städa och som sagt gå till biblioteket. Har inget intressant att berätta idag heller. Skola igen, lite typiskt så där, alltid mindre att berätta när skolan är aktiv. Visserligen pluggade jag i somras också men hösten är liksom tråkig i sig. Det händer inget då, bara lång väntan och tråkigt regn. Jag blir automatiskt deppad den här perioden på året, visst är det vackert med löven men det är otroligt tråkigt med det gråa vädret och de gråa vädret talar om att det snart blir vinter. Det är ingen hemlighet att jag avskyr vintern, jag blir alltid deppad och känner mig så ledsen inombords när första snön faller. Snö för mig är som ett uttryck för att nu är allt fint borta. Jag kan inte njuta av vintern, får vintern tar något i mig och bär den bort från min kropp. Folk tror att jag missunnar andra vintern, så är det inte. Däremot vägrar jag säga att jag är glad över vintern för det skulle vara en lögn.
Nä ska gå och hämta den där boken nu.
Velande i studievärlden.
Ska läsa pg II nu, jag sökte även svenska II för att på så vis kunna få 120 poäng svenska sammanlagt. Dock verkade det inte som jag kom in på svenska II då jag gjorde en sen anmälan via studera. Av den anledningen valde jag då istället att söka 15 hp engelska via Umeå universitet igår kväll. Engelska kursen är på flexibel fart och det betyder alltså att jag kan läsa den när det passar mig. Jag har inte blivit antagen till denna, men då den är flexibel är jag ganska säker på att jag blir det. Nu står jag alltså i valet och kvalet, vill läsa alla dessa tre. PG II vet jag redan men så sjukt sugen på engelskan och svenska II också. Blir väl att göra hösten till min förra vårtermin och läsa allt. Hehe, jag är nog inte fullt frisk *S*. Alltså jag känner mig själv otroligt väl, vill jag något går jag gärna in för allt till mer än 100% och därav så är jag ganska galen. Men jag antar att vi alla ha olika märkligheter.
Jag igår.
Min house of lola tröja jag köpte av säljaren.
Från förra kollektionen men så snygg.
Omotiverad.
Känner mig aningen slö just nu. Vill verkligen inte alls börja skriva på den där tentan fast jag vet att jag gör absolut bäst i att börja skriva den nu. Ska ta mig en dusch och förhoppningsvis så får jag fart på inspirationen, vaknade med nästa sommar ångest igen. Det är drygt att vara en människa som ska ha kontroll hela tiden, när jag inte har kontroll över saker mår jag inte bra. Vetenskapen om att jag inte vet hur sommaren ser ut gör mig galen, vet av erfarenhet att ett år på högskolan går extremt fort. Jag vet att om bara ett par månader sitter jag här och gnäller över min C-uppsats (examensarbete).
William drog med Björn på Runndagarna för att glo på båtar, därav är jag barnledig och därav har jag också tvånget på mig att sätta igång någon gång!
Solen glimtar fram.
Är vaken ska strax hoppa in i duschen och hänga lite tvätt efteråt. Idag har jag seminarium och efter seminariet ska jag fixa någon lunch till William. Själv tänkte jag inte äta något idag. Då jag gått in i en fas för att faktiskt få bort de två kilona jag gått upp nu när Björn haft semester kör jag stenhård med situps och plankan samt lite annan småträning här hemma. Kollade efter en crosstrainer igår på blocket, ska nog köpa en. Tänkte att jag skulle kunna ha den inne i min klädkammare, den är rätt stor och då kan jag använda den 60 minuter varje dag. Ska dock vänta med att köpa en tills jag hittar en för ett bra pris, men det är vad jag vill ha. Crosstrainern var min favorit när jag gymmade för den är skön att stå på och det ger snabba resultat att stå på den ett tag varje dag.
Ikväll är det BIO som gäller, William och jag ser båda fram emot cars 2 så det blir nog toppen! Just ja angående äta, jag och William ska äta popcorn (köper på bion) och godis ikväll och då om jag ska få rätt energiintag gör jag bäst i att enbart äta det igen. Sen vet jag det är inte bra blabla, tro mig är det något jag är expert på är det kosthållning. Jag har haft ätstörningar sen jag var elva-tolv år, egentligen tidigare men vid elva-tolv år (femman) blev det mer påtagligt då jag gjorde mer för att verkligen svälta mig själv. Slutade äta frukost på morgonen, åt så lite skollunch jag bara kunde, minimala middagar. Ibland kunde jag springa upp och ner för trapporna i vårat lägenhetshus bara för att kompensera godis jag ätit. Jag dolde mina ätstörningar bra för det var ingen som fattade något, visserligen frågade en del människor mig på högstadiet men jag kunde lätt säga att jag gillar inte skolmaten, eller påstå att jag äter när jag kommer hem. Sen var hoodies min bästa vän vilket jag skrivit tidigare. Jag läste ofta på om kost, när jag flyttade hemifrån fanns det enbart light-produkter i min kylskåp. Jag levde på spagetti och köttfärssås i ett halvårstid.
När jag blev gravid med William blev jag tvungen att börja äta frukost, jag var nitton år och hade haft ätstörningar i 9 år! Det var en plåga att äta frukost varje morgon, att tvinga mig själv att ta de där två mackorna fast jag egentligen bara ville spy för varje tugga, att äta lunch och middag. Ofta kändes det så jävla jobbigt med alla denna mat jag fick lov att äta, ändå gick jag endast upp 15 kg med William, varav 3-5 kg förmodligen låg på undervikten och sedan de övriga 10 kg var väl William. När jag sedan fött honom kunde jag inte äta alls, jag var liksom inte hungrig. Minns att alla på BB och BVC sa att när man ammar blir man automatiskt hungrig och äter massor, att man skulle passa sig lite för att gå upp för mycket. Jag gick inte upp jag rasade, på ett par månader vägde jag 5 kilo mindre än jag gjort innan jag blev gravid William. Någonstans inom mig kände jag dock att detta inte var hälsosamt och att det bästa för mig vore att gå upp och det gjorde jag och la på mig fem kilo till. FEM kilo jag av någon underlig anledning inte kan bli av med, trots att jag provat var enda diet som finns, provat träna och äta regelbundet, provat små mindre portioner och äta oftare, haft hårda onyttigt perioder när jag inte fått äta godis eller sånt alls. Provat gå över till frukt och grönt, har nog fan provat allt men dessa fem kilon vill inte bort… Jag vet inte hur jag ska göra för att bli av med dem, men nu försöker jag ännu en gång och denna gången stenhårt. DESSA fem kilo ska bort nu!
Ett barn på flykt.
Jag inte riktigt men nästan? William har åkt med sin farmor till Skevi och därav så sitter jag här ensam. Nu är den perfekta stunden för att städa, i och för sig städar jag ofta men tänkte mer grovjobbet. Ta och rensa ur kylskåpet och rengöra det från grunden. Kanske borde göra det, blir alltid 100 procent trevligare efter man rent gjort kylskåpet. Vet ni? Jag gör det, då har jag något att lägga min ”egentid” på och dessutom fördriva nytta med nöje!






