I fredags åkte jag och William äntligen upp till Orsa för att hälsa på min mamma och hennes man, samt så klart hundarna. Fina Nikki (till höger) har ni sett förut hon var jätteglad att träffa oss. Lilla Skilla (till vänster) och nytillskottet i form av valp var också jätteglad i att träffa oss fastän vi aldrig setts förut. Jag och William ville så klart ha hund som alltid när vi träffar hundar.
Vi hade en jättefin dag, och på vägen hem åt vi mat i Mora. Det blev rätt sent där på fredagen så något bloggande orkade jag inte med. På lördagen så åkte jag, Björn och William till Borlänge. Där hängde vi i några timmar, jag åkte sedan hemåt och såg sista säsongen av Anne with an E. Så otroligt gripande, och jag tycker det är surt att det var sista säsongen… FINNS mycket mer som skulle kunna berättats. När jag ändå skriver om serier kan jag tillägga att jag idag såg klart V Wars som jag kan rekommendera alla att se som inte sett den.
Förutom serier har jag och mina studiekamrater som jag skriver examensarbetet med skickat in vårat PM för rättning. Håll tummarna för oss nu, vi är nöjda alla tre så jag hoppas även det är vad vår handdelare kommer att vara.
Jag tror knappt att det är sant, men jag är tillbaka på min blogg igen. Min blogg, min sida. Min lilla oas och någonstans en bebis och vän. Jag förstår knappt att det är sant. I förrgår skrev underbara Elisa till mig och sa att hon kunde prova att se om hon kunde kolla in i filerna för att återskapa ett login. Jag sa att det fick hon gärna göra, eftersom jag skulle ner till Västerås och högskolan idag la jag mig igår kväll i samband med att Elisa började fixa med bloggen. Så vid halv tio ungefär såg jag i morse att Elisa hade lyckats återskapa ett login åt mig. Förstår ni?! JAG är tillbaka på min blogg, jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka Elisa. Men jag är så himla glad över detta, vilka bloggvän jag har.
Jag ligger i skrivande stund på Scandic hotell i Västerås. Har tidigare för över de inlägg jag la in i andra bloggar för att ni som säkert undrat vart jag varit ska förstå vad som hänt. Men skriver en kort version här nedan så du som inget vetat innan kan läsa ikapp.
I lördags började min blogg bete sig märkligt. Jag försökte göra något åt temat, men det blev bara värre. Fick då upp om en demo pro som skulle kunna ta bort hela temat. Jag tänkte att detta låter ju bra, vad jag missade var att just denna knapp skulle radera HELA bloggen. Alla inlägg, alla kommentarer och verkligen allt. Sidan var helt BLANK! Jag hamnade i chock, skrev till mitt webbhotell som försökte återskapa filen men det gick inte på lördagen. Först på söndagen hade de lyckats återskapa allt från den 3 december. Det var då chocken hände, jag kom inte in på min sida. Det stod att min blogg saknar användare och INGET av mina lösenord fungerade. Skrev till webbhotellet som berättade att det saknades koder i min databas och att det därmed var kört för mig. Det enda rådet de kunde ge var att kopiera och klistra in ALLA inlägg från bloggen till Word typ. Över femton år av bloggande att kopiera och klistra in, jag var som i en chock. Kände mig som jag gick igenom en rejäl sorg. Accepterade att det var som det var på tisdagen. Kände mig så ledsen, som att jag blivit bestulen på en del av mitt liv. Svårt för andra att förstå men precis så kändes det för mig. Så när Elisa frågade om hon fick prova ta sig in sa jag genast ja, och tänk att hon lyckades. Jag kommer alltid vara evigt tacksam för den saken, femton år av mitt liv är räddat. Min oas, min blogg mitt ställe. Det här känns så underbart att få ha tillbaka igen.
Jag har har suttit med teoritentan sedan i september, känt en klump i magen över den då jag oroat mig för om jag förstår den rätt. Så jag har skrivit och finputsat på den, ändra och ordnat så den ska kännas bra. I fredags kände jag äntligen att nu är jag nog klar. Igår så gjorde jag några få ändringar och likaså idag. Jag känner mig nöjd, får jag komplettera så är det så men jag försöker tänka att det som är gjort, är verkligen gjort på bästa möjliga sätt. Det känns som att jag faktiskt lagt ner mycket tid, och en klump i magen försvann när jag klickade på sänd och skickade in den. Nu finns den där på Mälardalens högskola för att bli bedömd och mer än så här hade jag inte kunnat göra i dagsläget.
Inom mig försöker jag begripa att det snart är klart med utbildningen. Att den resa jag började för snart tre år sedan snart är över. Att slutdestinationen är så pass nära att jag nästan kan ta på den. Hur åren har format mig. Allt jag lärt mig, hur jag utvecklats. Jag har mött sorgen under dessa år när mormor blev sjuk och sedan dog i cancer. Ändå stod jag kvar på utbildningen trots att min värld rasade, inom mig har jag kämpat mig kvar i sorg och även en hel del oro för annat. Jag är ingen supermänniska, jag har inga stålkrafter. Som jag sagt tidigare är den människa du läser om här en svag och bräcklig person. Men jag har aldrig gett upp trots att vågorna sliter mig neråt gång på gång. Att vara skör betyder inte att man på något vis är dålig, det betyder bara att man får kämpa extra mycket för att nå dit man vill. Jag har tagit mig hit på egna ben, här där jag är på min livsväg. Jag är ingen superhjälte, bara en människa med viljan att att leva.
Om man lägger sig tidigt är risken att vakna tidigt. Så blev det för mig, somnade strax innan nio igår och var helt enkelt ganska slutkörd. Varför kan jag egentligen inte svara på men är väl så vissa dagar.
Idag blir det först jobb till 14:00, sedan hem och finputsa tentan har som mål att ha den klar nu på fredag. Det blir en är en som faller från mina axlar när denna uppgift är över kan jag säga. Sedan får jag se vad resten av dagen och kvällen erbjuder.
Snön har töat bort i Falun. Var väl lite vad jag trodde. Från Hej mitt vinterland till fulhöst igen. Så är det den här tiden på året, jag önskar mig dock en snöig jul med härlig snö som riktigt hänger på granarna utanför. Kan man få önska sig det? Kan det vara möjligt?
Hur som helst igår höll jag i Amningskurs igen. Så himla fina blivande föräldrar och det är så givande att få göra detta, sprida amningskunskaper till personer så det får bästa möjliga grund för att lyckas.
Idag har jag hunnit med att städa, diska (maskinen gjorde jobbet), tvätta och även pluggat. Nu är uppgiften så gott som färdig i strukturen, jag ska bara lägga in lite mer litteratur och finputsa så kan jag skicka in den sen. Bara jag blir godkänd!
Jag och William. Jag var antingen 20 eller precis fyllda 21 på bilden.
I veckan har jag läst på Lärarnas tidningar som är Lärarförbundets fackliga tidning, om införandet av obligatorisk språkförskola. Här tänker så många att det är jättebra, obligatorisk språkförskola betyder att barn med annat modersmål än svenska ska bli tvingade bokstavligt talat att börja förskolan. Det här ska i sin tur gynna språkutvecklingen för att sedan mynna ut i en förhoppning hos politikerna att fler barn ska klara målen i skolan.
Nu tänker du säkert, men det är ju jättebra? Vilken satsning och dessa barn behöver allt stöd i det svenska språket de kan få. Förvisso är det sant, men och här kommer mitt stora men förskolan har i dagsläget stora problem med utmattning bland personalen. Förskolan har överfulla avdelningar och hinner inte med barnen, är det då lämpligt att lägga till ännu fler barn till förskolorna? Idag har syskon rätt till minst 15 timmar i veckan på förskolan medan föräldrarna är föräldralediga. Nu är det alltså dags för att tänka språkförskola till en verksamhet som redan går på knäna.
Min rädsla i detta är att det kommer börja med obligatorisk språkförskola och att det sedan mynnar ut i obligatorisk förskola för alla barn. För snart kommer någon lyfta frågan kring att det är diskriminering att endast barn med annat modersmål än svenska som får obligatorisk förskola. Det här kommer i sin tur betyda att de föräldrar som önskar vara hemma med sina barn förlorar den rättigheten.
Första amningen med William.
Som många vet har nu förskoleklass blivit obligatoriskt. Det är något jag ställde mig kritisk till. Att vi har skolplikt i Sverige och inte läroplikt istället är helt galet på så många plan. Vi tvingar barn in i en institution och förväntar oss att de ska trivas där, till skillnad från länder med läroplikt behöver man inte gå ut skolan i Sverige idag med att kunna något. Det viktigaste är att du befunnit dig i skolan, så om du lärt dig bättre hemma och fått kunskapen spelar ingen roll. För det är inte kunskapen som är viktig utan att du är i skolan, på din institution som du förväntas vara på.
Det är detta som skrämmer mig med obligatorisk språkförskola, att det kommer ebba ut i obligatorisk skola, där barn kommer tvingas in i ytterligare en institution som i sin tur leder till osäkra föräldrar.
Där kom det, osäkra föräldrar. Läs in de orden, vad menar jag egentligen? Idag saknar så många föräldrar tilltron till sin förmåga att vara just föräldrar. Jag personligen tror att det handlar om den ständiga övervakning som sker från pluss:et på graviditetsstickan till bebisen är född. Från dagen du kliver in på MVC får du reda på massor av information kring vad du ska äta och hur du ska agera. När bebisen föds förs du över till BVC som tar om för dig precis hur du ska sköta ditt barn. Du får därmed ”hjälpen” kring vad du förväntas. För många är det jättebra, men rädslan över kurvor, äter mitt barn som hen ska? Växer mitt barn? Jämförelsen med andra på nätet, stressen över att läsa om allt som kan hända med din lilla nyfödda bebis gör att du slängs in i ett behov av att få hjälp med allt. För du klarar inte av att ta hand om denna människa ensam. Att vi biologiskt sätt klarat oss utan både MVC, BVC, förskolan och skolan under större delen av vår existens tycks helt glömts bort. Vår art är tydligen väldigt bräcklig i detta århundrade?
William och jag. Han var runt 10 månader.
Eller är det verkligen så? Är vi bräckligare idag? Nej det tror jag inte, snarare är vi en produkt av samhället. Vi förväntas konsumera och där har vi den största faktorn i varför vi får lära oss att vi idag inte klarar av vår egen avkomma. Samhället idag ger heltid till alla, klart du ska jobba heltid. Du måste ju ha samma standard som alla andra, ett hem som ser ut så som det gjorde i lyxiga filmer från Hollywood när du var barn.
Barnkalas idag ska inredas med ponnys, pompom och lyx tårtor i flera våningar. Barnens kalas är en hel fest med heliumballonger och vimplar. Det ska vara Instagramvänligt, och självklart ska alla ha en babyshower där alla dina vänner och familj samlas och skriker för det skjuts ut ett rör med konfetti i blått eller rosa. Så gör alla andra, så måste du också gör. Det handlar om att visa upp lyx och glamour och vi luras att tro att detta är verkligheten, det är så här det ska se ut. Men ovanför denna lyx sitter några människor och tjänar storkovan på vår konsumtion. Några som förstått att detta är ett vinnande koncept, samma människor som bidrar till att alla förväntas arbeta heltid och vet att detta gynnar världsekonomin. Samma personer som skickar ut produkter för att sponsra olika nyblivna föräldrar för att alla sak konsumera mera. De skiter i oss, om vi bränner ut oss, missar år av våra barns liv bara vi konsumerar…
Vi bränner ut oss själva och våra barn för att betala lönen åt jättarna som i sin tur dödar vår planet. Vi skapar trasiga barn med psykisk ohälsa, vuxna som är sjuka för att leva upp till konsumtionsjättarnas levnadsbröd. Vi människor som varit starka bryts ner för andras löner.
Så frågan är? Är det värt alla pengar i världen om vår framtid hänger på vårt psykiska mående?
Regn var det här, försöker därmed tänka tillbaka på torsdagen i Västerås är det var solsken och ändå friskt i luften. Nu är det kyligt nästan så att man tänker att det är rejäl höst fastän det är september.
Jag såg statyn på väg till stadshotellet i Västerås. Hon där fångade mig på något sätt där hon stod vid blommorna som fortfarande håller sig kvar på vägen innan hösten. Om bara en månad är de nog helt döda skulle jag tro.
Jag längtar efter att komma hem idag, att få kliva innanför ytterdörren. Har beslutat mig för att det blir soppa till middag denna måndag, jag hoppas att William är lika sugen som mig på att titta på 13 reasons why. Funderar även på att ta mig en promenad, det är ändå skönt att promenera, om så bara en kort stund. Vem vet det kanske blir uppehåll senare.
Fyra ynka timmar och en kvart kvar av denna arbetsdag. Jag önskar att dagen går fort. För just nu längtar jag efter att få komma hem och bara njuta av lite tystnad i hemmets trygga vrå.
Så har jag sovit ytterligare en natt på Scandic hotell i Västerås. Jag börjar känna mig som hemma där nu. Speciellt fint kändes det när receptionisten sa att hon känner igen mig. Det blir väl så, jag har ju nu varit där ungefär en gång i månaden september-juni sedan 2017. Det här är mitt sista år på specialpedagogprogrammet, men jag har en plan att söka vidare till speciallärare efter detta och då blir det ytterligare ett års studier.
Rummet igår är jag ganska säker på att jag bott i tidigare. Jag gick in, pratade med mamma och sedan så gick jag ut på en liten promenad. Planen var att gå ner och äta på stan, men när jag såg en lastbilschaufför i kalsongerna fick jag panik och gick till Max istället. Tyckte det kändes läskigt att han reste sig där i förarsätet och visade upp sig i kalsonger, var liksom själv där jag gick så ringde Björn för att prata medan jag gick tillbaka. Min hjärna som alltid ställs in i katastrofläge.
Efter Max gick jag tillbaka till hotellet, och laddade telefonen. Jag hade även upptäckt till min glädje att det fanns ett badkar på mitt rum så beslutade mig för att täppa upp ett bad. Tänkte mest av bara hur skönt det var att få vara på hotell, efter en lång dag på högskolan. Jag lovade ju er ett inlägg igår, men jag tog och prioriterade bara mig själv och lugnet en stund. Så ska skriva när jag kommer hem idag istället.
Det är verkligen något helt underbart med badkar på hotellen. Att få krypa ner i värmen och bara njuta, jag fullkomligt älskar känslan och tycker det är helt ljuvligt när man är på hotell.
I skrivande stund sitter jag på högskolan, jag har ätit en helt ljuvlig hotellfrukost på Scandic Hotell i Västerås som vanligt. Idag ska jag ha föreläsning, vara med och strukturera upp vårat PM vi ska skriva tillsammans inför examensarbetet denna termin, helt sjukt att det är så nära nu. Jag är liksom snart examinerad!
Första seminariet vi ska ha på sista året av tre möjliga på specialpedagogprogrammet kommer utspela sig på Stadshotellet elite i Västerås. Jag är redan här, men seminariet börjar 10:30. De som känner mig vet att jag gillar att vara i tid, och då heller kommer någon timma tidigare än någon timma senare.
Ovanför mig spelas lugn musik från en vit högtalare, det är förvånansvärt lugnt här där jag befinner mig sittandes i en mindre variant soffa med plyschtyg. Något skrammel från köket hör jag utöver musiken, och ännu har inte mina medstudenter kommit hit. Ser framemot att träffa de människor jag haft i min studiegrupp i över två år nu, vi har verkligen haft det roligt tillsammans och jag är tacksam över att jag fått lära känna denna blandade kompott av glada och trevliga människor.
Västerås tycks bjuda på fint höstväder, och jag slogs av att hösten kändes mer här än i Falun. Konstigt eftersom jag upplever utifrån texter av andra skrivna i sociala medier som att hösten inte allt kommit lika långt här. Hur som helst så har jag tagit en promenad, ställde mig vid en gratisparkering i närheten av högskolan, hämtade Wifi och parkeringsbevis till högskolans parkeringar för framtiden, och gick sedan hitåt. Nu börjar mitt sista år på avancerad nivå, mitt sista år av tre. När jag är klar med den här utbildningen har jag långt över 500 högskolepoäng, tre akademiska yrkesutbildningar och studerar på akademisk nivå i 7,5 år, vägen dit var inte självklar. Men ikväll på hotellet kommer jag skriva ihop något som är starkt för mig, då när jag ligger där i min säng på Scandic hotell i Västerås som jag sov på för första gången för två år sedan, där jag är som stammis numera. Då ska jag skriva ihop ett inlägg om vägen som inte alltid var så självklar.
Sitter på jobbet idag jobbar jag till 16:30, sedan ska jag hem och packa. Imorgon åker jag till Västerås för att börja mitt sista år som specialpedagog. Fattar knappt att jag kommer vara klar snart! Alltså nio ynka månader sedan är jag färdig och klar! Ny titel och ett jobb jag verkligen känner är min grej.
We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookies list
Cookie name
Active
Vem är jag.
Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.
Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem
Kommentarer
När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden.
En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.
Media
Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.
Kontaktformulär
Cookie-filer
Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år.
Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare.
När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort.
Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.
Inbäddad innehåll från andra webbplatser
Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen.
Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.
Analys
Vilka jag delar dina data med
Hur länge jag behåller dina uppgifter
Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning.
För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.
Vilka rättigheter du har över dina data
Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.
Vart skickar jag dina uppgifter
Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.
Din kontaktinformation
Ytterligare information
Hur vi skyddar din information
Vilka procedurer vi har för dataläckor
Från vilka utomstående parter vi tar emot data
Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter
Madeleine Stenberg 
