Jag skrev ett inlägg om att jag flyttat min blogg från One.com till Misshosting igår. Det har försvunnit, förmodligen då det kodats om en hel del från nya hoostens sida, och det är även därför sidan legat nere idag. Det är lugn, jag har kodat allt rätt i både databaser och ftp så det här har fått vara en del i saken. Dock verkar det som att kommentarer försvunnit och det är ju tråkigt.

Men jag sörjer inte saken, en flytt känns verkligen helt rätt i det läget jag varit i där one.com inte kunde ha min blogg på sina servrar eftersom jag bloggat sedan 2004. Det blir liksom många bilder och många inlägg. Det här kommer klara desto mera och det känns bra!

Jag hoppas ni kan kommentera nu, jag får se hur det blir efter detta inlägget.

Enda sedan jag började blogga 2004, har jag haft som regel att alltid svara på alla kommentarer. Detta betyder att det är ett rejält jobb jag gör varje gång, men också något jag tror att ni uppskattar. Förutom detta så besöker jag alltid de som kommenterar tillbaka och skriver en kommentar tillbaka.

Tidigare när jag började blogga var detta mer regel än undantag, men numera blir det mer och mer ovanligt. Lite tråkigt kan jag tycka då det här är ett bra sätt att skapa en relation mellan läsare och bloggare. Sedan gillar jag att både få och ge kommentarer, det är ett trevligt sätt att diskutera på.

Hur gör du? Brukar du svara på alla kommentarer du får i din blogg? Besöker du tillbaka? Berätta.

Idag fyller min blogg 14 år. Jag minns dagen som det var igår när jag övergick från att bara skriva om vardagliga saker till det som utvecklats till denna blogg. Jag hade skrivit om graviditeten innan, men inte lika som efteråt. Den där dagen 2004 förändrade verkligen mycket för mig. Jag åkte till Falu lasarett för att göra ett rutin ultraljud, det skulle bli mitt fjärde under 18 veckors tid.

Jag gick in i rummet och fick den kladdiga kalla gelen på magen. Blev undersökt och får höra att hon ser en misstänkt cysta vid hjärnan på fostret. Jag blev alldeles kall, min värld rasar runt mig. Det enda jag känner där och då är hur barnet i magen rör sig oroligt och sparkar mot mig, precis som om han som jag då inte visste var en pojke insåg att nu händer det något med mamma. Jag fick göra ytterligare ett ultraljud med en läkare som har en bättre apparat. Även där får jag samma besked, något är knas i min journal så läkaren börjar påstå att beräknat födelsedatum är den 26 november. Jag hävdar då att det är 26 september, då det har varit samma datum hela tiden, läkaren försöker påpeka november, jag hänvisar till september varpå läkaren räknar om och jag har rätt. En bagatell men det är som jag fokuserar på det i chocken jag befinner mig i.

Åker hem med vetskapen om att jag ska göra ett nytt ultraljud om fem dagar med en överläkare som just nu är på semester. Väl hemma så är jag den som bara gråter, min syster kommer till mig i ett dygn. Känner mitt barn röra sig på insidan och jag fortsätter att gråta, skriver ett kort inlägg i min blogg om vad som skett och övergår åter till att gråta. Lämnar nätet under resten av helgen, efter att jag gjort en sökning där cysta betyder cancer och diverse andra hemskheter.

Min mamma kommer till mig, hon och hennes man har firat sin ettåriga bröllopsdag i Tällberg. Jag känner mig trygg med mamma, vi äter tillsammans och hon följer mig till barnmorskan på måndagen som lyssnar på hjärtat på bebisen. Jag får höra hans hjärtljud för första gången och hon säger åt mig att det förmodligen inte är någon cysta alls. Jag försöker tänka så, men är samtidigt så rädd. Tittar på bebiskläder med mamma på stan och hon ser en babybok, den säger hon att hon ska köpa åt mig så fort vi varit på ultraljud igen.

Det blir tisdag och ultraljud med specialisten. Det slår mig att denna äldre herre till överläkare har så snälla ögon. Jag tycker om honom direkt när jag kliver in i rummet, han har med sig en AT-läkare och frågar om denne man får medverka, det får han för mig. Jag väljer att inte titta på skärmen men hör överläkaren gå igenom organ för organ, mamma viskar till mig att ”det ser bra ut, han ser lugn och glad ut”. Jag tittar dit och det gör han, läkaren säger ”DET finns ingen cysta här” jag kan säga att ditt barn till 99,9% är friskt, den har inget avvikande någonstans. Jag börjar inte gråta just då men inombords skriker jag av lycka, mitt barn är friskt.

Det har nu gått fjorton år sedan ultraljudet jag aldrig glömmer. Fjorton år sedan jag var 20 år och väntade mitt barn, den mest fantastiska människan jag någonsin mött. Varje dag tackar jag livet för att få vara just hans mamma. Om ni visste hur stark han gjort mig, mitt älskade barn. Han är styrkan i mitt liv, jag är så lycklig över att just jag fick bli mamma till honom.

Så har bloggen tydligen laggat idag, så himla drygt. Fick i alla fall det fixat precis. Så himla tråkigt när det blir så där tycker jag. Men vad gör man? Jag har nyss varit och ätit på McDonalds med William. Var så himlans trött, är alltid det på måndagen av någon märklig anledning. Sen blir det ju så klart extra mycket nu under pollensäsongen.

Tänkte att jag ska bege mig ut på en liten promenad alldeles strax. Det är så skönt att promenera så här innan det är dags för att gå och lägga sig.

Har du haft en bra dag?

Jag blev hackad i somras. Efter det tröttnade jag helt på att fixa med något tema. Men idag så tog jag ner ett nytt, jag tror detta kan bli bra. Det ser fint ut, tror att detta kan bli bra.

Med ryggen är det lika jobbigt som innan, börjar verkligen tröttna på denna smärta nu. Det här är helt vidrigt hemskt, ser framemot mitt besök hos sjukgymnasten nästa vecka. Funkar inte det tar jag och går till ett tips jag fått av en fin kollega. Jag har verkligen ingen glädje i att ha så här ont, och tänk flera gånger att man nog skulle kunna göra saker. Men rör mig som en anka, så att jobba går ju inte. Kan inte stå eller gå utan att det hugger som sjutton.

Får väl helt enkelt stå ut, jag hoppas så att detta vänder snart.

I texten står det INOS, det är en förkortning av: Influencers of Sweden.

Jag antar att du vid det här laget hört talas om organisationen Influencers of Sweden. Om du mot all förmodan sitter och kliar dig i huvudet med en undran över vad INOS är för något, råder jag dig att klicka på länken här ovan för att läsa om vad INOS står för, och att du även passar på att blir medlem. En av Influencers of Swedens hjärtefrågor är att skapa en schysst bransch för Influencers där ingen ska bli lurad eller utnyttjad.

Jag vill med detta inlägg slå ett slag för att just DU, ska bli medlem i Influencers of Sweden. Medlemskapet är gratis, och du kommer inte ångra dig. Vill du likt mig bli PRO-medlem och få tillgång till gruppen på Facebook, råder jag dig att bli PRO-medlem nu på en gång.

Jag har personligen en liten, men trogen skara följar. Jag har ingen dröm om att ha bloggen som mitt yrke. Men jag har alltid haft en rädsla att göra fel, speciellt när företag kontaktat mig gällande samarbeten. Hur fungerar det med skatt? Var hittar jag information om vad jag som person får göra? Vad är lagligt, och vad är olagligt?

Så min lilla följarskara till trots blev jag PRO-medlem, då jag vill känna mig trygg och säker när företag kontaktar mig för att samarbeta med mig. Jag velade i över ett år innan jag blev PRO-medlem, för vad har jag att tillföra en stor grupp med kända bloggprofiler? Men redan första dagen i PRO-medlemsgruppen på Facebook, förstod jag att alla är välkomna, stora som små. Det är tydligt att alla vill varandras bästa i organisationen. Det kostar 500 kronor i medlemsavgift per år (+ 100 kr i startavgift första gången du blir PRO) det är verkligen värt denna summa, så det är en liten kostnad mot vad du får som medlem.

Om du bor i, eller har kopplingar till Dalarna och läser detta, samt är medlem i Influencers of Sweden (du behöver inte vara PRO-medlem för detta) så gå med i den nystartade gruppen: Influencers of Sweden – Medlemsträffar i Dalarna. Så kan vi styra upp lite träffar här i Dalarna.

Nu hoppas jag du som inte är medlem i INOS i dag blir medlem. Samt att du redan är medlem i INOS blir PRO-medlem. Du kommer absolut inte att ångra dig!

Har i flera veckor känt ett sug över att förändra på bloggen. Att öppna den mer för våren, så jag gjorde om den lite lätt. Får se hur länge jag vill ha denna, men det blir bra. Eftersom William inte vill medverka på bild nu som den tonåring han är fick det bli en bild på honom som alldeles nyfödd i miniformat. Jag tror headern kommer fylla sin funktion i några månader nu, men man vet aldrig.

Idag har jag skrivit mitt 10000 inlägg, ja med detta blir det så klart 10001 inlägg. Men jag möttes just av denna statistik när jag kollade in bloggen. Jag började skriva denna blogg i april 2004, genom åren har mitt skrivande förändrats och mitt liv lika så. Som denna blogg fått följa mig genom denna resa. 10000 inlägg, att försöka förstå hur många ord det finns där helt galet. Ni ä dessutom 50550 som kommenterat här! Det är galet många det med!

Tack alla ni som läser och följer med min resa genom livet!