Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Idag är det Alla djurhelgons dag och självklart vill jag tända ett ljus för min älskade Skilla. Som jag saknar dig min lilla vän, du är för alltid i mitt hjärta! Som jag älskar dig, trots att jag inte längre kan se dig i fysisk form. Du är oss nära!
Då har det i skrivande stund snart gått exakt 14 veckor sedan min värld vändes upp och ner. Dagen då Skilla blev överkörd och dog. Det jag märker så tydligt med mig själv är hur händelsen påverkat mig. Jag är jätterädd vid vägar, och ryser när bilar kör förbi mig. Jag har alltid haft respekt för trafiken men numera är det som den gör mig förstenad. Jag hör och ser Björn framför mig precis när hon blev överkörd. Hur han hade armarna upp i luften och bara skrek: NEJ FAAAAAN! Och hur jag springer mot henne. Allt blod, och hur chauffören åker vidare först för att stanna, och Björns mosters karl som säger det är kört. Jag som bär henne i mina armar och allt blod som kommer på mig genom hennes mun. Hur jag upprepar: Kom igen Skilla du fixar detta, men hur jag efter lagt ner henne ser in i hennes ögon att hon finns inte mer. Hjärtat slog någon liten stund för att sedan dö. Hur jag bara går in och ringer mamma för att SKRIKA! Hur jag då bara skriker och bryter ihop att hon är död! Och hur hela min värld rasade under mina fötter. Hur jag kände att nu vill jag inte mera.
Resan till Anicura. Hur jag var täckt av blod. Att pussa min vän hejdå och känna hennes fortfarande varma kropp mot min. Jag ville dö där och då. Jag gav upp, ville inte mer. Människor förstod det, har fått höra efteråt att människor fruktade för mitt liv. Det med all rätt, för jag orkade inte mera jag ville inte mera. Jag gav upp, lämnade allt. Ville inte mera.
Att jag kontaktade Laila som är Skillas och Lizzlas uppfödare var verkligen det bästa jag gjort. Jag kan inte med ord beskriva den tacksamhet som finns inom mig att jag fick köpa Lizzla av Laila. Att jag fick köpa Skillas underbara lillasyster. Hon som läker mer, som fick mig att fortsätta leva. Det är också så fint att fått kontakt med Skilla och Lizzlas mamma Liljhas ägare. Att få se Liljha är vackert, mamman till mina fina älskade flickor!
Idag blir min fantastiska Lizzla 21 veckor! Varje dag känner jag sådan innerlig tacksamhet över henne. Tack! Tusen tack Lizzla för att du drar mig framåt i livet! Du ger mig livsglädje!
Idag är det fem veckor sedan du lämnade jorden Skilla. Det gör så ont! I natt drömde jag någon dröm där jag befann mig i Orsa och Lizzla rymde, jag hade panik och trodde hon också skulle bli överkörd. I drömmen blev allting sedan svart och jag tänkte i drömmen, att detta var som döden.
Jag vaknade och tänkte extra mycket på dig då Skilla. Din lillasyster Lizzla gör absolut att saker blir lättare, men jag är också så rädd med allt kring henne på ett annat sätt än jag var med dig. Misstänker skarpt att drömmen hängde ihop med att Lizzla vaccinerades igår och vi därmed befann oss hos veterinären och där fanns samma form av bord som du låg på när du dött och vi lämnade dig. Smärtan är helt obeskrivlig!
Samtidigt glädjer Lizzla mig så mycket, hon blir gosigare för varje dag och idag blir hon tolv hela veckor! Nu på morgonen har hon legat med huvudet på mig, pussats och myst! Lilla flickan! Hon älskar att titta på Youtube och filmer med andra hundar på, det tycks lugna ner henne precis innan hon somnar.
Tre veckor sedan ditt liv slocknade Skilla. Tre veckor av sorg och saknad. Det blev lite lättare när du kom hem förra fredagen. Jag säger godmorgon till dig varje dag, lyssnade på en medial som sa att varje gång vi tänker på ett djur som lämnat oss är djuret där med oss. Det kändes fint eftersom jag tänker på dig Skilla. Då är du här älskade underbara vän!
Under veckorna två har också lilla Lizzla bott här, en riktig glädjespridare med full fart och massor av bus. Hon som sover på mig varje natt och tittar med sina kloka ögon på mig precis som hennes storasyster Skilla gjorde.
Terapeuten jag går hos på psykriatrimottagningen sa att man inte rekommenderar människor som varit med om det jsg varit att skaffa ett nytt liv så fort, men jag sa att detta var rätt. Hade jag inte skaffat lilla Lizzla tror jag inte att dessa rader skulle blivit skrivna idag.
Jag har aldrig velat ta mitt liv, men när Skilla dog där för tre veckor sedan ville jag inte leva längre. Jag ville inget mer, kroppen gav upp den orkade inte mera. Hjärnan sa att jag skiter i livet nu. Jag gick vid ett övergångsställe och tänkte att: ”om bilen som stannar nu bara skulle köra på, så hade det varit skönt. Livet skulle vara slut då.” Om inte jag skaffat Lizzla hade jag inte orkat mera, hon ger mig styrkan att leva vidare. Det känns fint!
Skilla och Lizzla är två olika individer som jag älskar något innerligt båda två, jag ser Lizzlas personlighet och påminner mig om Skillas. Ni är älskade båda två!
Idag är det alltså den första majmånaden och den bjöd på regn. Det ryktas om en rekordsommar i stil med 2018, och det hoppas jag innerligt på. Jag som älskar värme, det man får göra är att köpa en AC och lite fläktar så ska det nog bli skönt och bra på natten.
Igår efter vi varit på Tipspromenad så åkte vi till Arkens Zoo här I Falun för att köpa hundmat. Då gick vi även med i kundklubben Minitassarna så Lizzla fick en jättefin bläckfisk samt en stor påse hundmat. Jag tog foton på henne idag bredvid sakerna. Lilla söta gumman!
Varje morgon går jag nu upp sedan Skillas urna kom hem och säger godmorgon till Skilla. Idag på väg ut med Lizzla kände jag Skillas närvaro på vägen neråt. Hon är här och det värmer mig! Även om jag inte ser henne finns hon här, och det är viktigt för mig.
I torsdags var pastorn hit och vi pratade, det är väldigt lättade för hjärtat och själen. Vi ska ses igen på torsdag och jag har fått två bibelverser under denna tid som stämt så bra in på mig och livet. Det gör mig lugn i sorgen och saknaden.
Ingen är nog gladare än jag att vi lämnar april. En del av mig förstår inte var denna månad innehållit. Huvudet är fullt och jag är helt slut. Först nytt jobb med allt vad det innebär, men vilka kollegor jag har där! Sådant fint stöd jag fått efter att Skilla dog i bilolyckan, vi har ju bara träffats i några dagar men jag känner mig redan som en i gänget. Det är så himla fint!
Sedan då Skillas död där den 15 april, att se henne bli överkörd och ha den saken uppspelad i huvudet om och om igen. Jag har fortfarande inte riktigt förstått saken, det blev lättare när hon hem. Nu har hon en fin plats i bokhyllan och jag pratar med henne. Bara för att hon lämnat jorden för att bli en änglahund så ska hon leva vidare i minnet hos oss alla som älskat och nu saknar henne! Nu har du varit borta från jorden i veckorna två, älskade fina flicka.
Så lilla Lizzla, Skillas lillasyster. Glädjespridaren som verkligen får mig att skratta flera gånger om dagen. Vilken fart och vilken fläkt. Igår hade hon varit hos oss i en vecka och jag blir varm varje gång någon som älskat hennes storasyster Skilla, träffar henne. Hon sprider kärlek och glädje till alla och är läkande. Busfrö med fyra tassar stadigt på marken. Det här är ingen tjej som ger upp, utan hon visar vad hon går för.
Jag lämnar i alla fall april med en känsla av sorg, saknad och kärlek. För det har jag verkligen fått uppleva i april. Kärlek från alla som visat att de älskar mig, kärlek till Skilla och Lizzla. Sorgen och saknaden efter Skilla. Men jag väljer att tänka på kärleken, kärleken från Skilla och Lizzla, att både ge och få! Och kärleken ni människor runt mig ger och gett mig! Tack för den! Tack så innerligt mycket för den, ni hjälper mig att inse att jag inte sprider det mörker jag alltid trott jag spridit! Jag älskar er!
Nu har Skilla fått komma hem! ????
Älskade fina vän! Älskade fina dotter! Min lilla flicka! Nu är du hemma, jag la två av dina favoriter bredvid dig.
Ditt ben och din nalle du älskade som du fick från Emma på din födelsedag. Den bar du alltid runt på, självklart ska du ha dina favoriter bredvid dig.
Nu är du hemma med mig och lillasyster! Älskade, älskade Skilla! ❤️????❤️????❤️
Idag när jag kom hem från jobbet möttes jag av brevet jag känt panik för sedan den 15 april när Skilla dog. Där låg det, brevet från Anicura med texten om att Skillas stoft och urna nu finns att hämta. Stoft, ingenting kvar av min bästa vän, min dotter men älskade svarta pälskling. Min lilla Skilla-pilla-plupp-lupp. Min Skilla-frilla! Min fina underbara Skilla. Det gör så fruktansvärt ont i mig att hon är död, och hjärnan förstår inte.
Trots att jag fyllt i försäkringspapper, har avregistrera henne från jordbruksverket och att jag idag betalade för urnan och det som finns kvar av henne så tror min hjärna att hon snart kommer hem. Min hjärna vägrar förstå att hon är död, min hjärna tror att jag är i en mardröm och snart vaknar.
När jag är ensam så ser jag olyckan spelas upp för mina ögon, därav kan jag inte längre vila som tidigare själv. Jag vet att Skilla är död, men hjärnan kan inte acceptera att det hänt. Så här jag känt sedan allt hände, det är som en ridå i mig. Och nu ska jag hämta hennes urna, och hon finns inte mer. Älskade fina Skilla, du är så saknad och fattas mig!
Och mitt i allt detta har jag den underbara lilla Lizzla, glädjespridaren som får mig att skratta mitt i sorgen, som jag så önskar hade fått träffa sin storasyster. Vilket radarpar de skulle varit, även om jag tror Skilla är med oss hela tiden. Det är nämligen så att lilla Lizzla är oroligt trygg, hon leker och far runt. Lärde sig kommandot sitt efter en dag och lyssnar till sitt namn. Hon har varit två dagar på samma dagis som Skilla gick på, och där är hon kavat och leker med de andra hundarna. Det går lätt att lämna henne och även lätt att hämta! Hon blir så glad av att se mig, och lika glad att bli lämnad precis som storasyster Skilla var.
Det är så fint, en trygg liten tjej med fyra tassar på marken som leker och tar plats! Hon påminner om Skilla i mycket, som att hon vill snutta på min öronsnibb och även blicken hon ger mig. Hon är på samma platser som Skilla och gör saker som Skilla gjort, som att dra sig efter soffan och liknande. Det är fint, sådana gånger tänker jag att Skilla är här och leker med Lizzla. Eftersom Lizzla är så trygg med mig, känns det som hon visste från start att med mig skulle hon bli älskad, kanske är det Skilla som berättat det för henne. Jag vill tro att det är så!
Många känslor i det här inlägget, men så är också min själ nu. Fylld av glädje och sorg..
En vecka sedan du låg bredvid mig sist. Nu är det bara timmar kvar tills det gått en vecka sedan ditt liv här på jorden slocknade alldeles förtidigt.
Jag har aldrig någonsin i mitt liv upplevt att så många människor hört av sig, skrivit till mig eller visat mig sådan kärlek som dessa dagar. Människor som ber för mig, människor både är troende och de som inte tror. Människor som skriver att de gråtit, människor som uttrycker att: ”Du förtjänade inte det här…” Eller du var den sista som skulle behöva gå igenom detta… Nu är det nog för dig…” Människor som skänker mig tankar, som lyfter vilken underbar människa jag är.
Det är så fint, att ni bryr er om mig. Att jag lämnat något i era liv som är tillräckligt för att bry sig om mig i min sorg. Jag skulle vilja tacka er en och en, krama om er. För varje ord går rakt in i själen.
När jag känner för att ge upp, så tar jag till mig av er kärlek till mig i denna tid. Med all den kärlek ni ger måste jag gett er något som är fint nog för er kärlek. Tack till er! ????
Snart en vecka utan Skilla, dig jag gav all kärlek och du mig. Älskade, älskade Skilla! ????????????
En vecka sedan du låg bredvid mig sist. Nu är det bara timmar kvar tills det gått en vecka sedan ditt liv här på jorden slocknade alldeles förtidigt.
Jag har aldrig någonsin i mitt liv upplevt att så många människor hört av sig, skrivit till mig eller visat mig sådan kärlek som dessa dagar. Människor som ber för mig, människor både är troende och de som inte tror. Människor som skriver att de gråtit, människor som uttrycker att: ”Du förtjänade inte det här…” Eller du var den sista som skulle behöva gå igenom detta… Nu är det nog för dig…” Människor som skänker mig tankar, som lyfter vilken underbar människa jag är.
Det är så fint, att ni bryr er om mig. Att jag lämnat något i era liv som är tillräckligt för att bry sig om mig i min sorg. Jag skulle vilja tacka er en och en, krama om er. För varje ord går rakt in i själen.
När jag känner för att ge upp, så tar jag till mig av er kärlek till mig i denna tid. Med all den kärlek ni ger måste jag gett er något som är fint nog för er kärlek. Tack till er! ????
Snart en vecka utan Skilla, dig jag gav all kärlek och du mig. Älskade, älskade Skilla! ????????????
