En hypokondrikersdagbok.

Jag hade värk i armen igår, misstänker att jag råkat sova på den. INTE smart när man blivit besprutad. Jag är sån där som absolut inte missbrukar värktabletter tar högst 5 värktabletter per år. Jag är hypokondriker dock är jag friskare idag än jag var förr. Förr kunde jag få för mig att jag hade cancer och ligga och gråta i timtal för jag trodde att livet var slut. Jag har även på sommrarna tänkt att NU har jag fått diabetes. Dock tror jag allt sånt här har något bakom liggande. För mig tror jag helt enkelt det handlar om att jag varit sjuk så många gånger. Förmodligen beror det på astman, fick reda på väldigt sent att jag hade astma. Gick i nian när jag fick min diagnos och behandling. Går man dragandes med en sjukdom i lungvägarna i flera år blir man sjuk. Minns liksom idrotten i skolan som det värsta tänkbara. Förutom de hade jag och har allergi vilket knappast gör saken bättre. Alltid förkyld och aldrig riktigt frisk. Hur som helst, jag minns som barn när jag var sjuk hur jag hade dödsångest, svårt att andas, tryck över bröstet och feber som kändes som den skulle ta kål på en. Framför allt minns jag en gång måste varit 10-11 år när jag skulle ta mig från soffan till toaletten, benen vek sig och musklerna slutade liksom fungera. JAG kom ingenstans minns paniken jag hade. Jag bara låg där och tänkte nu dör jag, jag orkar inte mer. Dock kunde jag dra mig till toaletten. Sen började folk dö för mig rätt tidigt också. Pappa dog 93 (bilolycka) och morfar 97 (cancer), antar att såna där saker påverkar en också. Jag blev liksom sjukdomsrädd och dödsrädd. I alla fall angående sjukdommar, jag får alltså OFTA för mig att jag är sjuk. Värst var det dock i tonåren, kom på diverse sjukdommar jag kunde ha och sen var jag säker på att jag hade dom. Sen att jag dessutom fick en massa skit gjorde inte saken bättre. När jag precis fyllt nitton fick jag en djup ventrombos i höger ben. Vad det betyder i normalsvenska är blodpropp i ett kärl under knät. Den gången var jag övertygad om att jag vandrade runt med en sträckning. Hade börjat hos sjukgymnast då jag hade ont i rygg och nacke. I alla fall efter dag tre skickade min mormor i väg mig till akuten, med mig hade jag hennes svägerska som är sjuksköterska. I alla fall på akuten trodde man liksom jag att det var en sträckning. Nittonår gammal frisk tjej, (eller frisk och frisk jag bantade så klart som jag alltid gjort men ändå rätt okej frisk) inte åt p-piller och inte hade några speciella skäl eller blodpropp i släkten skulle inte kunna ha blodpropp. Men efter att läkaren tröck mig under foten och jag skrek (har jävligt hög smärttröskel) som jag skulle dö, fick jag ett ultraljud. Där syntes direkt en propp och jag blev inlagd på medicin, med waranbehandling samt fragmin. Där blev jag liggande och blev väldigt kollad, hela natten gick dom in tog syresättningsprover och massor med annat. Hade jag inte hamnat där hade jag inte blivit gravid 7 månader senare, det var nämligen en miss av läkaren att säga att jag inte fick använda NÅGRA preventivmedel förutom kondom. Jag tackar denna läkare idag, måste verkligen varit ett tecken på nystart.

I alla fall jag var sjuk i det här i ett halvår. Sen blev jag gravid strax efter jul, och graviditeten var ett ända stort sjukdomsmål de också. Mådde inte illa men var sjuk. Stasat njurbäcken, prematura sammandragningar, misstänkt propp i lungan. Sen när han var född så skrämmer en läkare ur mig cirka 8 månader senare att jag kanske fått bröstcancer för jag fick tillbaka bröstmjölken trots att jag slutat ammat. Grät som fan och pratade med min BM som bara, MEN sa han de? Bröstmjölk är jätte vanligt att det kommer tillbaka och beror knappast på Cancer.

Att jag är hypokondriker är kanske inte så konstigt. JAG har ju varit sjuk stort sätt hela livet. I alla fall så vill jag ge er ett tips på värktablett nu då, alvedon som smäter på tungan. Jiieses vilken underbar värktablett, köpte den igår efter rådfrågan med apoteket. I och med att jag haft propp och har astma får jag endast använda vissa tabletter, hon sa att dom var bra och DET var dom. Köpte även till sonen i fall han skulle behöva nån gång. Dock är han frisk jämt så med honom brukar man inte behöva oroa sig. I alla fall tillbaka till dessa tabletter, dom hjälpte mig på 5 min. Hade ont och smärtan försvann. Som sagt äter aldrig smärtstillande, inte ens dagen efter krogen. MEN dessa WOW vilken tablett. Prova!