BAJS och blä. Har försökt att inte tänka på det men kom på det nu i alla fall. Imorgon har vi drama HELA dagen. Jag hatar drama. Att använda min kropp som redskap får mig att känna mig så sjukt missanpassad. Vissa människor har drama i blodet, andra som till exempel jag blir som en stenkloss mitt bland småstenarna. Värst av allt är att man inte får klaga, nä för då är man tråkig. Till saken hör jag älskar musik till exempel, bild är defintivit inte mitt starka ämne men jag kan ändå måla och tycka att det känns okej. MEN drama och jag går inte alls ihop. Jag kan inte agera och jag hatar att ta på folk. Jag vill inte lägga mig på smutsiga golv och jag vill inte säga HEJ till massa främlingar, så låt mig slippa liksom.

Folk tror att kan man inte agera kan man inte bli en bra pedagog/lärare. Det är fan inte sant, jag är förbannat duktig på att få barn att hitta på saker men leka, spela och dramatisera jag kan inte för jag har ingen fantasi. Jag undrar om det beror på att jag inte lekte mamma, pappa barn som barn. Jag förstöd aldrig det roliga med den leken. Jag var en sån där tråkig flicka hatade roll lekar. Förstod aldrig charmen med mata dockan eller att “laga” mat. Jag tyckte det var sjukt mycket roligare med bilar och lego, vara ute i sandlådan och lorta ner mig typ. Men hatade att leka mamma pappa och barn. Så redan som barn hade jag svårt att “vara” någon annan. Förstod inte charmen helt enkelt, jag var nöjd med mig själv varför leka något så tråkigt som vuxen?

Känner lika idag, varför fjanta sig och låssas leka att man knäppt ett kort när det finns digitalkameror som gör jobbet åt en? Varför ställa upp på att göra saker inför massa andra och känna sig missanpassad? Vissa resonerar som så att man bör det för det är kul för alla andra, men varför ska man ställa upp på något som är får en själv att må psykiskt dåligt? Jag mår skit idag, vill inte alls till skolan på grund av att vi har drama imorgon. Tänker hur jag kände mig inför musiken som vi hade 1 dag, då var helt helt upprymd. Men drama har vi haft så många gånger och jag har ställt upp så många gånger att jag vill SPY. Känns fan som ett straff att gå dit imorgon, ett straff för man inte förstår charmen i att vara ett vandrande kylskåp i badrummet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.