Jag är slut, känner mig tömd på energi efter den här helgen. Jag hatar att se andra må dåligt på grund av hur vissa människor bara skiter i alla andra för att dom själva helt enkelt uppfattar sig själva som den mest centraliserade personen på jorden. Jag kan acceptera att folk under 16 år är centraliserade egon, i den åldern har man ändå inte börjar förstå konsekvenser av sitt handlande, man tror att man är den ända centrala punken som finns. Man förväntar sig att andra ska finnas där för en hur man en beter sig. PRECIS som barn som vet att någon kommer finnas där för mig.

Jag har slutat finnas där för den här personen, jag hade förut 3 stycken nu har jag bara 2. Jag vet att du läser och du behöver inte kommentera för mig är du efter den här helgen inte med räknad. Dörren kommer stå på glänt tills den dagen du sökt hjälp men så länge du lever kvar i din bubbla av ego centrerad självgodhet så finns jag inte här för dig längre. Ingen förutom DU vet att jag menar dig så om du kommenterar så gör du själv misstaget att alla kommer se vem du är. Jag hjälpte inte dig med det jag gjorde i helgen, jag hjälpte dom du förväntar dig ska finnas där för dig. Dom finns kvar men inte jag, jag antar att alla barndomsminnen vi haft ihop aldrig betytt något för dig. När jag var liten trodde jag alltid att det skulle vara vi som gick på stan och fikade eller skjutsade barnvagnar ihop precis på samma sätt som vi lekte som barn. Det var en min framtidsvision. Men någon sån har jag inte längre, jag tänker inte ge dig mer av mitt liv. Jag liknar den här situationen du försatt alla i likt en alkoholist som får alkohol av sin familj för att familjen tror att det ska göra alkoholisten gladare. Jag ger dig inte längre ditt beroende av andra människor, jag har lämnat dig nu. Det går inte att sopa vägen fram för någon som aldrig någonsin ger något tillbaka.

DEN dagen du söker hjälp står dörren på glänt, ber du om förlåt då och inser vad du faktiskt gjort mot andra människor kanske jag öppnar dörren åt dig. MEN så länge du fortsätter leva så här finns jag inte i ditt liv längre. Jag tycker inte synd om dig, du har valt ditt liv själv och om det här är livet du vill leva väljer du också att ha 1 av 3 mindre i ditt liv. Som sagt du behöver inte kommentera för det ger inget, jag kommer inte svara. För den av 3 jag hade förut finns inte längre, den av 3 försvann för 10 år sedan och den du är nu är ingen jag vill ha i mitt liv.

Jag tror inte du bryr dig heller för du bryr sig inte om någon annan förutom dig själv. Det har jag fått bevis på bevis på.

4 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: