Williams skelettinfektion – Att besöka akuten mitt i natten.

Runt tre inatt smsade Björn mig och sa att febern hade stigit på William, vi beslutade att åka in. Normalt om William haft förkylning och 38,0 grader hade jag inte åkt till akuten, normalt skulle jag låta honom sova och Björn skulle fått vabba. Men nu är ingenting normalt längre, så vi åkte till akuten efter samtal med 1177 och fick komma in omgående. Där togs det sänka som visade sig vara förhöjd. Läkaren kom till oss halv sju, så i samråd med henne bestämde vi oss för att vi fick åka hem. Blir det värre ska vi självklart åka in, och de sa att det var jättebra att vi kom in. Det känns alltid lite extra jobbigt att besöka akuten. På akuten så har de fullt upp, samtidigt är det här ingen vanlig sjukdom och Williams hälsa är viktig. Min fina granne sa om William blivit sjuk på grund av att flängande med att han inte får sjuktaxi trots intyg, och vad vet jag?! Jag blir upprörd av tanken men samtidigt tänker jag att det mycket väl skulle kunna vara så. Det känns helt galet, men hela sjukdomshistorien är så märklig. Det känns helt galet att det gått en månad sedan vi lades in. I huvudet känns det som ett år. Jag längtar så efter dagen när William friskförklaras och vi får återgå till det normala livet igen.

Jag borde sova men kan inte, vi åka till Mcdonalds och köpte frulle idag, tredje gången jag äter frukost på Mcdonalds och lika många gånger för William. Det känns lyxigt att någon annan fixat kaffe och smörgås, jag behövde den frullen väldans mycket.