Utmattningssyndrom och medicinering.

IMG_8096

Jag tar mig tiden idag att skriva, kanske för att jag någonstans behöver släppa ut mig orden. Så här dåligt har det inte varit med mitt skrivande på evigheter. Den här känslan i kroppen som jag försöker överleva. Jag är ledsen och trött, matt och fundersam. Idag åkte jag till jobbet för att berätta för mina elever som idag började skolan att jag är sjuk. Känslan var långt ifrån enkel, jag satte mig ner med eleverna och förklarade min sjukdom på det enklaste sättet jag kunde.

Jag började med att säga att jag är sjuk, i en sjukdom som inte smittar men som gör att jag är trött. För att bli frisk måste jag sova mycket och ta hand om mig själv. Jag måste äta bra och sova, jag förklarade sjukdomen som att jag var en hare som sprungit ifrån en räv. När andra harar stannar när faran är över har jag fortsatt att springa. Jag fick så många kramar och mitt hjärta brast nästan där jag var med mina fina elever. Dessa underbara barn som jag fått äran att flertalet följa sedan deras första år i skolan och förskoleklass. Det är klart att det känns när man inte orkar.

Jag åkte hem vid nio och somnade tvärt på soffan, hade ställt klockan på 12:00, då åt jag och William lunch. Han började skolan vid 16:00 idag och slutade 18:00, han min älskade unge började 6:an sista året på mellanstadiet. Hur som helst hade jag läkartid 13:30 så jag begav mig till Falu vårdcentral och fick komma in ganska omgående. Fick diagnosen utmattningssyndrom och fick antidepressiv medicin utskriven. Den ska jag äta i 6 månader, jag blev även sjukskriven tills den 25 september tidigast. Lämnade 6 rör med blod och gick hemåt, kanske befann jag mig i en dimma. Egentligen befinner jag mig i en dimma helt och hållet, jag vill inte träffa människor. Bara tanken på att vara i närheten av folk känns som en snara kring min hals men något jag tycker om är motionen. Jag rör på mig mycket, går långa promenader och Pokemon go kom i helt rätt tid för mig. Man slipper fokusera på människor och kan bara promenera. Jag gör inte så mycket mer just nu än försöker att göra saker som gör mig glad, allt annat gör mig tung och ledsen. Krav kväver mig och får mig att fälla tårar, men att göra kravlösa saker ger mig lugn. Imorgon ska jag ta första tabletten, det känns så där. Jag gillar inte mediciner men tror att detta blir bra för mig. En väg att bli frisk, en väg att ta mig ur sängen och lämna soffan. En väg att äntligen orka vara vaken på dagarna, en lång väg men något jag vill ta mig fram till.

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

51 thoughts on “Utmattningssyndrom och medicinering.

  • 22 augusti, 2016 at 21:59
    Permalink

    Jag var också emot mediciner från början men min medicin blev min räddning. Hoppas att det kommer funka för dig och ta nu väl hand om dig! Kram på dig

    Reply
    • 22 augusti, 2016 at 22:02
      Permalink

      Jag har förstått att det är bra <3 Men känns jobbigt med! Kram!

      Reply
  • 22 augusti, 2016 at 22:00
    Permalink

    Jag vet hur det känns. Styrke kram till dig!

    Svar: Ja 🙂 Jag använder det för fullt just nu så ska bli spännande att se resultatet 😀 Har du provat ögonfransserum någon gång? 🙂

    Reply
  • 22 augusti, 2016 at 22:24
    Permalink

    Underbara barn du verkar ha!! Förstår att det inte kan varit lätt att dela med dig och försöka förklara för dem! Starkt gjort!

    Reply
  • 23 augusti, 2016 at 05:36
    Permalink

    Du måste vara rädd om dig <3 Hoppas medecin fungerar och att du sakta, sakta kan komma upp igen. Kram till dig

    Reply
    • 2 september, 2016 at 10:08
      Permalink

      Tack! Jag försöker, varje dag är en kamp men hoppas att det ska vända. Kram!

      Reply
  • 23 augusti, 2016 at 07:03
    Permalink

    Hejsan
    Jag hoppas verkligen att du kommer må mycket bättre.
    Din blogg är så ärlig och fin .
    Var nu rädd om dig , vila och njut nu.
    Jag blev så glad att du gjort ett nytt inlägg.

    Reply
  • 23 augusti, 2016 at 07:13
    Permalink

    Vad härligt att barnen var så förstående och gav dig kramar. Jag hoppas verkligen att du kommer känna dig bättre!
    Frida recently posted..60 dagar kvar

    Reply
  • 23 augusti, 2016 at 07:32
    Permalink

    Tror det kommer hjälpa dig att skriva av dig här. Jag hejar på dig och önskar dig lycka till med din väg tillbaka till ditt välmående. Stor kram.
    Susana recently posted..Right now

    Reply
  • 23 augusti, 2016 at 08:57
    Permalink

    Ja vägen är lång men det blir bättre 🙂

    Söt and 🙂

    Reply
    • 2 september, 2016 at 10:07
      Permalink

      Ja den är nog det :(. Jag hoppas verkligen att det blir bättre. Visst är den 🙂

      Reply
  • 23 augusti, 2016 at 09:06
    Permalink

    Åh vad jag känner med dig ..

    Jag är sån som person att jag helst inte vill äta mediciner alls 0ch jag hade väldigt svårt att börja med mina antidepressiva som min läkare skrivit ut … Men idag är jag så glad att jag började med dem!

    Får jag fråga vilken sort du tar?

    Sv: Tack för att du svarade på min fråga och kul att du gillar det jag skriver 🙂

    Många styrkekramar till dig<3

    Reply
    • 2 september, 2016 at 10:07
      Permalink

      Ja det är hemskt verkligen, förstår dig precis. Jag har Mylan 🙂

      Reply
  • 23 augusti, 2016 at 14:36
    Permalink

    Vilken otroligt pedagogisk förklaring du gav till eleverna så att dom förstår att du i första hand måste ta hand om dig själv för att bli frisk! Ett stort Lycka Till med pokemonjakten! Tänk att pokemon kan vara ren medicin! 🙂

    Reply
    • 2 september, 2016 at 10:06
      Permalink

      Försökte i alla fall få fram det på en nivå som dem kunde förstå 🙂

      Reply
  • 23 augusti, 2016 at 15:23
    Permalink

    Vilka fina elever du har! Det låter jättebra att du är ute och går promenader. Massor av kramar till dig!

    Reply
    • 2 september, 2016 at 10:05
      Permalink

      Ja det är dem bästa <3. Jag tror på det, promenader är bra läkning. KRam!

      Reply
  • 23 augusti, 2016 at 18:00
    Permalink

    Fy, gör ont i hela mig om det du beskriver, men gör alla kravlösa ting som du tycker om, det är det bästa för dig. Och jag hoppas att medicinen hjälper dig på vägen. <3
    sv: Lätt hänt att missa, skrev om det i ett inlägg här om dagen om du vill läsa 🙂 Ja, eller länge och länge, men 1,5 år men nu orkade jag inte mer eftersom det är att ständigt vara jagad om att jobba, hoppa in på ledig tid och komma tidigare. Jag behöver struktur för att må bra och det gör jag inte där längre, så för min egen skull behöver jag söka något nytt. 🙂

    Reply
    • 2 september, 2016 at 10:05
      Permalink

      Ja det är tufft, att inte vilja något att bara vilja ligga i sängen hela dagarna. Det är tufft för någon som mig som brukar ha alla bollar i luften hela tiden.

      Reply
  • 23 augusti, 2016 at 18:57
    Permalink

    Bra förklarat. Medicin räddade min makes liv, garanterat. Och jag har också käkat det i flera år (för andra skäl dock) och kommer nog behöva fortsätta livet ut. Inga problem för mig, vill bara må bra liksom 🙂

    Reply
  • 23 augusti, 2016 at 19:16
    Permalink

    Vilket bra sätt att förklara för barnen tycker jag!☺ kan tänka mig att promenader är skönt…upplever ofta att fysisk aktivitet är väldigt skönt när jag själv är stressad och känner mig slut. Hoppas det hjälper med medicinen och vilan!
    Kattis recently posted..Resetips – Kefalonia – Taverna Retseto i Lassi

    Reply
  • 23 augusti, 2016 at 19:48
    Permalink

    Åh vad härligt att dina barn tog emot det så bra!
    Hoppas du mår bättre snart! <3 <3

    Reply
  • 23 augusti, 2016 at 20:13
    Permalink

    tusentals kramar!!! jag har aldrig haft just utmattningssyndrom men depression och ångest så vet på ett ungefär hur det känns när hjärnan strejkar så att säga <3 önskar jag kunde hjälpa dig! Men jag lovar dig, som jag skrev i inlägget du kommenterade, det BLIR bättre!!! Det tar tid, men lyssna på dig själv och din kropp och jag LOVAR dig det blir bättre!!!

    kramar, tänker på dig!

    Reply
    • 2 september, 2016 at 10:25
      Permalink

      Usch det är tufft så kram på dig med! Det är inte roligt alls 🙁

      Reply
  • 23 augusti, 2016 at 20:45
    Permalink

    Barn är underbara. Så bra att du var och berättade för dom så dom kan få en chans att förstå. Det är bra att lära sig tidigt vad människor kan drabbas av. Att det finns olika sorters sjukdomar. Ta hand om dig nu

    Reply
    • 2 september, 2016 at 10:26
      Permalink

      Ja det är dem verkligen. Man ska inte underskatta barn <3

      Reply
  • 24 augusti, 2016 at 09:22
    Permalink

    En väldigt bra förklaring du gav till dina elever där tycker jag!
    Tror annars att en väldigt viktig åtgärd i allt detta med stress och utmattningssyndrom skulle vara att införa det i skolan på något sätt, antingen som ett eget ämne eller som en del i både samhällskunskap och idrott. Det är fler och fler som drabbas, men få känner fortfarande igen symtomen innan det är för sent. Lär man sig det tidigt i skolan så ökar också chanserna till att undvika att hamna där senare i livet.

    SV: Det har varit ett väldigt bra OS med många framgångar, överraskningar och besvikelser, men jag kan definitivt förstå dig. Du har ju en anledning att inte ha märkt så mycket av det om man säger så, men jag hoppas du tar hand om dig på riktigt nu och att du låter det ta den tid det tar!

    Reply
    • 2 september, 2016 at 10:37
      Permalink

      Jag tror att dem förstod det bra. Jo absolut, tror också det.

      Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: