Fikor och välmående.

Jag börjar sakta men steg för steg komma tillbaka mot ett liv. Idag gick jag ut och fikade, det var trevligt och eftersom det var på förmiddagen var det nästan inga människor ute. Jag fick ångest men inte så mycket som jag normalt får när det är mitt på dagen och det känns som människor förökar sig framför mig.

Något jag senaste dagar reflekterat över är hur jag tappat mig själv. Hur jag börjat fråga mig själv vem jag är? Jag slutade känna mig själv och slutade tycka saker var roligt. Jag var en gång en glad person, jag har aldrig varit den som hoppat och studsat runt. Men jag har skrattat och försökt se saker med glimten i ögat, en gång var jag personen som vågade säga vad jag tyckte och var inte rädd för att stå upp för mig själv. Jag var den som ville umgås lite då och då, eller läsa en bra bok. Men med tröttheten jag känt har jag plockat bort det som varit roligt för att orka att ens ta hand om allt annat. Nu med sjukskrivning och små och enkla steg börjar jag hitta mig själv vid små hörn i livet.

Det första är att jag skriver igen, det andra är att jag bara försöker mig på saker som är roligt, jag promenerar och försöker med saker. Mitt liv är en berg och dalbana och vissa dagar känner jag mig så ledsen, andra dagar känner jag mig gladare. Jag sover mycket och börjar leta i mig själv, kanske jag hittar tillbaka till Madeleine igen. Jag kommer inte tillbaka till den jag en gång varit, men jag kanske kan bli någon blandning av mig själv? Någon ny variant av jag, i jaget med nya, gamla och den jag en gång varit?

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

20 thoughts on “Fikor och välmående.

  • 10 september, 2016 at 09:01
    Permalink

    jag är 100% säker på att du kommer hitta tillbaka till dig själv igen! Och tänk såhär du kommer ut tusen gånger starkare på andra sidan! Allt du kämpar emot nu gör dig starkare! <3
    kramar

    Reply
  • 10 september, 2016 at 11:47
    Permalink

    Jag hoppas att du hittar tillbaka till dig själv snart <3
    Varje litet steg är ett steg i rätt riktning!

    Reply
  • 10 september, 2016 at 17:02
    Permalink

    Vad härligt att du själv känner att det börjar gå åt rätt håll. Tillslut blir dom tillfällena då du får panik och mår dåligt färre och färre. Det där med att tappa sig själv känner jag med att jag gjorde en period i livet. Jag jobbade på ett jobb jag inte alls trivdes med. Jag hade en chef som tröck ner istället för att berömma och arbetskamrater som var ett sammansvetsat gäng som hade svårt att släppa in nya, vilket jag var. Som tur var fick jag efter att jobbat där i 3 år ett nytt jobb. Mina vänner säger att dom inte längre kände igen mig och dom bad mig ganska tidigt om att byta jobb. Dom såg att jag mådde dåligt. Jag tappade hela min humoristiska sida när jag inte kunde vara mig själv. Som tur var så har jag hittat tillbaka till mig själv. Eller som du skriver, till en nästan likadan version av mig. Man ändras lite av erfarenheter. Men idag mår jag bra 🙂

    Reply
    • 11 september, 2016 at 21:54
      Permalink

      Vad fint av dig att dela med dig. Jag blir verkligen glad över att höra sånt eftersom jag någonstans ser ett ljus i den tunnel jag befinner mig i. Jag tror nog det är viktigt att bryta mönster och samtidigt hitta sig själv igen. Att bli sig själv och vara den men en gång var i ny modell. <3

      Reply
  • 10 september, 2016 at 18:51
    Permalink

    det är så positivt att du börjar hitta dig själv igen, sakta men säkert så kommer du göra det<3

    Reply
    • 11 september, 2016 at 21:52
      Permalink

      Tack, jag försöker verkligen! Det är tufft med panikångest verkligen :(. Begränsar livet :/

      Reply
  • 11 september, 2016 at 20:12
    Permalink

    Så gott!! Hoppas du kan hitta tillbaka till dig själv! Kram

    Reply
  • 11 september, 2016 at 20:31
    Permalink

    Har läst lite bakåt, förstår du går igenom en kämpig period just nu. Hoppas du snart mår bra igen och är ’tillbaka på banan’! Skickar massor med styrka och energi via cyberspace!

    Reply
    • 11 september, 2016 at 21:43
      Permalink

      Ja det är tufft verkligen :/. Jag kämpar framåt och hoppas på att känna mig frisk snart igen. <3

      Reply
  • 12 september, 2016 at 22:01
    Permalink

    Skönt att höra att det går åt rätt håll, men återigen, låt det ta den tid det tar och skynda inte på något. Det tar den tid det tar och blir inte bättre bara för att man skyndar, snarare tvärtom. Du verkar dock vara på rätt väg och det glädjer mig, fortsätt på den vägen Madde! 🙂

    SV: Oj, ja, det undrar jag också hur sjutton du klarade av!?!
    Jag tänker iaf ge det här en chans, så får vi se var det landar. Förhoppningsvis går det hela vägen, när det rör sig om så relativt få veckor som det ändå gör 🙂

    Jag ska kolla efter tidningen! 🙂

    Reply
    • 19 september, 2016 at 20:57
      Permalink

      Absolut, jag försöker. Låter det ta tid men ibland vill man bara att tiden ska läka någon gång 🙂

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: