Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 10 of 48 Articles
Tweenieåldern

William som zombie inför Halloweenkvällen idag.

012

016

018

Jag har aldrig sminkat någon inför Halloween tidigare men fick sminka William och även hans kompis. Så tror ändå killarna var nöjda med resultatet eftersom Williams kompis gärna ville att jag skulle sminka också. Lite roligt var det i alla fall, ikväll är det alltså Halloweenkväll hos grannarna, vi sa klockan 20:00 ikväll så blir nog roligt tänker jag.

Jag vet att det är imorgon Halloween är men eftersom det är en måndag kör vi då på söndagen tycker det känns bra. Blir bättre att avsluta helgen så, ska ni eller era barn klä ut sig ikväll?

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – När klockan är omställd och känslor är i luften.

006

Jag somnade vid tolv igår, jag var trött men ändå kunde jag inte somna tidigare. Jag försökte men det gick inte så bra som jag hoppats, jag låg och tänkte och vred och vände på mig. Blir tokig på dessa sömnsvårigheter jag byggt upp på senaste. Det gör att jag är rejält trött på dagen och sedan är man övertrött på kvällen och kan således inte somna därför. Det blir en ond cirkel som snurrar, att klockan dessutom är omställd nu tror jag inte kommer bli positivt. Jag reagerar alltid negativt när klockan ställs om, min kropp gillar det inte alls och nu när jag dessutom är utmattad och trött i kroppen lär det väl knappast bli bättre kan jag tro.

Idag är tanken att vi ska till grannarna ikväll för att killarna har ordnat Halloweenmys. Målet är att komma dit, om inte annat så får William det roligt i alla fall. Jag är ju inte på topp och det är inte speciellt roligt det heller. Jag är oroad att sällskapet inte är det bästa när man inte är helt på topp.

Nu ska jag ta och gå ut och promenera, jag vet att det är bra för välbefinnandet och dessutom får jag andrum. Jag behöver andrum, jag behöver ljuset och D-vitamin som kommer med ljuset även här på hösten. Kanske får jag med mig William, annars går jag ensam med P3 dokumentär som sällskap.

Jag har förresten en sak jag skulle vilja be er läsare om, kan ni inte skriva vilka ni är? Det skulle vara roligt att veta lite mer om er.

IBS & Magproblem

Höstmörker och ljus.

Dagens middag blev pannkakor med vaniljglass. William tog även kolasås och chokladsås på sina. Är det helg så är det, sockerchock idag med andra ord.

Nu ligger vi på soffan, lördagsgodis och strax Så mycket bättre. Känns som det kan bli en bra kväll. Jag har ont i magen, så ska inte äta något godis kanske ska tilläggas känner av min IBS idag.

Fika & måltider

Dagens frukost.

Får nog erkänna att min frulle även blir lunchen idag. Jag måste göra något idag, har en inre oro i kroppen. Kanske för att jag hade möte igår och det gick mycket med energi då. Jag vet att mina promenader lugnar så det är bra att lämna hemmet en stund för sådant.

Vad gör ni denna lördag? Kommer ni ihåg att ställa om klockorna inatt? Nu ska tiden alltså ställas tillbaka.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – En fin vän och företagshälsovården och samtal med chefen.

img_2782

Igår när jag kom hem från min promenad ner på stan där jag fixade mina naglar hade det kommit ett paket i brevlådan. Jag blev väldigt nyfiken och glad och öppnade. Det var från min fina vän Sophie och jag blev alldeles tårögd. Hur fint är det inte att skicka detta paket från Godisboxen till mig? Jag lärde känna Sophie 2004 på Lunarstorm, när jag väntade William och hon sitt tredje barn. Idag har Sophie 9 barn och jag har ett, men hon är en sådan person som jag verkligen värderar vänskapen med högt. Vi har aldrig träffats i verkliga livet men har pratat med varandra nästan varje dag i över tolv år, det är lång tid men en väldigt fin vänskap. Jag blev så rörd av detta att tårarna började rinna. Stort tack fina du <3.

Idag strax efter klockan 7:00 tog jag bussen mot Borlänge för att träffa chefen och beteendevetaren på företagshälsovården. Jag var galet nervös men det gick bra, det var många saker som tog upp och många stenar som föll från mina axlar. Många orosmoln som fick lämna min kropp och hjärna och jag kände efteråt att detta var ett väldigt givande och bra möte. Det är bra att få ut såna här saker, och att veta att jag kommer få fortsätta på samtal och att det finns en plan för framtiden. Sådant är väldigt viktigt att veta, jag kände att en sten föll från mina axlar. Det känns bra att också veta att jag någon gång kommer bli frisk från detta även om det tar tid.

Jag berättade också att jag denna vecka haft en väldigt ledsam vecka där jag inte velat ta mig ur sängen. Fick då svaret på att det beror på att jag kommit till en acceptans läge där jag börjar inse att detta hänt mig, att jag börjar acceptera det faktum att ”Det som inte händer mig, har hänt mig”. Fick ord på skamkänslorna jag känner, att det är normalt att känna sig om att alla runt en upplever att man är en loser och att man tror att folk tänker saker som ”Varför har hon gått in i väggen”, jag behövde höra att mina skamkänslor var naturliga. Jag avskyr nämligen att jag känt sådan skam i detta läge som jag gjort.img_2785

Efter mötet åkte jag tillbaka till Falun, tog en fika med fina gravida Lisa och jag tror det inte är många veckor kvar nu tills bebisen föds. Jag sa att min gissning är 15 november. Vi får se så klart man jag fick en känsla när jag såg Lisa idag att den 15 november föds nog lilla bebisen. Det var trevligt att umgås en stund och prata och allt och inget, gick till The Body Shop och handlade en ny kräm som var ny och skulle vara bra mot Restless legs. Jag har ju problem just den saken, men brukar använda mig av Cooling leg gel, nu fanns det inte längre så då köpte jag denna som skulle köpa så då fick det bli denna istället. Den luktar helt galet gott och man blir helt mjuk efteråt, kan absolut rekommendera den. Vill du beställa den hittar du den här –> Atlantic Seaweed Gel-Cream <–.

Jag gick sedan hemåt och tog en omväg då jag lyssnade på P3 dokumentär om Skolskjutningarna i Columbine, verkligen hemsk dokumentär men också så intressant att lyssna på. Väl hemma pratade jag en stund med mamma och sedan somnade jag på soffan. Jag sov ett bra tag och sedan pratade jag med en kollega, strax ringde William mig och sa att jag skulle gå upp till grannarna så det gjorde jag. Väl där uppe kom William och hans kompis in och berättade att clowner hade följt efter dem på Lugnet. Först hade William och kompisen befunnit sig vid bron, och då hade någon konstig person dykt upp med påvenkläder och långt hår samt clownmask. William och hans kompis började då gå mot Lugnet och ishockeyrinken, Clownen följde efter så William och kompisen sprang och gömde sig. Strax kom en ny clown och började gå efter. Så killarna sprang till en lekplats på Lugnet och glömde sig där, då kommer ytterligare en clown och står bakom ett träd och tittar fram på killarna som börjar skynda sig hemåt. Då kommer första clownen igen och går efter! Blev så irriterad! Vad är det för idioter som jagar barn ute?! Sa till William att han borde ringt sagt att vi skulle kommit och mött upp istället, men då resonerade han att ”jag ville inte skrämma upp dig”. Jag kan säga att skrämd hade jag inte blivit i det här skedet utan jag hade blivit fly förbannad! Jag är inte ett fan av alla dessa clowner!

Hur som helst så blev det Mcdonalds käk idag och grannen följde med dit, jättetrevligt att göra något tillsammans. Tycker väldigt mycket om grannen och han är en som extra son här i hemmet.

Naglar & fransar

Nya naglar och fint väder.

img_2778

Idag var det riktigt fint väder, därmed tog jag en promenad ner på stan genom Stadsparken och sedan neråt. Tog en liten extra promenad och gick sedan till Daily life Spa där jag fick mina naglar fixade igen. Så himlans fina, nu känner jag mig fin och det gör väldigt mycket att få naglarna fixade.

Jag lyssnade på P3 dokumentär om Monica Lewinsky och Bill Clinton. Jag var nog för liten för att hänga med i det där, men jag trodde alltid att hon förförde honom. Sen när jag nu lyssnade så inser man ju att hon var kär i Clinton och han faktiskt utnyttjade henne. Hon var mellan 22-24 år och blir uppvaktad av presidenten och dessutom kär. Inspelningarna som hennes bästa vän spelade in utan Lewinskys medvetenhet hör man verkligen hur kär hon är, ledsen och förtvivlad stundvis men samtidigt förälskad.

Hur en vän kan göra så är för mig obegripligt, hon förstörde ju verkligen livet för Monica. Märkligt även att Bill Clinton har kunnat tagit sig ur detta relativt obemärkt medan båda kvinnorna (hans fru Hillary och Monica) fått tagit mest skit efteråt?!

Ni får mycket om P3 dokumentär här numera, men det är ju för jag lyssnar på det så gott som varje dag. Eftersom jag blir uppstressad av musik, så får jag helt enkelt lyssna på dokumentärer istället, vilket passar mig alldeles utmärkt.
img_2779

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Hur jag hamnade här, och att strunta i kroppens signaler.

204

Jag ska inte säga att jag mår tipp topp för det är en lögn. Men idag vaknade jag i alla fall inte upp med känslan av att aldrig mer vilja stiga upp. Jag kom ur sängen vid rätt bra tid och dessutom så har jag alldeles nyligen ätit mig en burk med Kvarg, vilket borde ses som bra. Jag ska tvinga ut mig själv i ett dimmigt Falun för en av mina promenader, alldeles strax. Det ger mycket att promenera, jag vet att när man väl tagit sig en promenad kan man få lite energi i alla fall.

Varför måendet är så här pendlande är svårt att svara på. Igår fick jag frågan här igår hur jag hamnade i den här situationen. Hur allt hände, jag kunde inte somna igår kväll och låg därmed och fundera kring hur jag hamnade i den här situationen. Jag började tänka på hur det var, alla varningssignaler som jag aldrig riktigt förstod. Men med lite betänkande har jag insett att det finns några saker jag borde förstått.

Jag kräktes en hel del. Vid flertalet tillfällen förra hösten blev jag akut illamående på jobbet. Det var som en rejäl spänningshuvudvärk som kom över mig och jag fick vid några tillfällen springa iväg och kräkas, för jag hade sådan huvudvärk. Eftersom det inte var magsjuka och jag brukade räkna på timmarna tills vi slutade för dagen brukade jag fortsätta jobba tills jag kom hem. Oftast med sådan huvudvärk att jag sedan låg på soffan och trodde att döden var nära. På våren började jag ta med mig alvedon i förebyggande syfte till jobbet för jag visste att jag skulle få huvudvärk. Så jag åt alvedon flera gånger i veckan. Så här efteråt låter det helt sjukt men så är det.

Jag hade ångest som ofta bröt ut på väg mot jobbet på bussen. Jag kände mig ledsen när jag satte mig på bussen och trodde mest av att jag nog var trött. Jag förstod aldrig varför, men jag sa till en vän vid flertalet tillfällen både under förra hösten, vintern och våren att jag är så ledsen. Jag förstår inte varför? Men jag känner mig så sjukt ledsen hela tiden.

Jag gick upp i vikt. Jag var sötsugen hela tiden, mer sötsugen än någonsin och la på mig i vikt. Något jag mådde skit över. Det spelade ingen roll om jag så försökte sluta med diverse olika saker sötsuget var där hela tiden!

img_2462

Jag grät ofta jag grät hemma, la mig på sängen och grät. Kände mig otillräcklig och funderade kring livet. Kände mig missunnsam mot andra, jag kunde liksom inte glädjas med folk. Jag störde ihjäl mig på glada människor och det stack i ögonen på mig när folk var gulliga mot varandra. Vad fan hade folk att vara så gulliga för? Jag sa det så klart inte till någon men jag kände så, jag blev inte glad för andra människors skull utan kände bara ”jaha, vem fan bryr sig?”.

Så galet trött jag var så trött hela tiden. Jag sov och var snäsig för jag var så trött, jag kunde snäsa till hemma och var totalt ointresserad av att göra saker. Tanken på att umgås med vänner, eller svara i telefonen? Tanken på att gå på bio eller följa med på en After Work, jag orkade inte jag ville hem. Jag vill inte umgås med någon, jag ville vara ifred.

Ljud och ljuskänslig höga ljud gjorde mig galen, och för ljusa ställen. Jag störde ihjäl mig när folk pratade runt mig, eller när det var många i en grupp som var glada och sociala. Stolar som lät, någon som tuggade tuggummi. Eller om tv:n stod på och folk skrattade och levde, det var som deras pratande gick rakt in i kroppen på mig.

Hjärtklappning och dödsångest jag hade återupprepad snabb puls. Jag kunde känna hur hjärtat rusade i kroppen, jag låg och trodde att nu dör jag. Flertalet tillfällen drog det ut mot höger arm, jag bara låg och tänkte nu är det en hjärtinfarkt och nu kommer jag snart att dö och då lämnar jag William moderlös. Vad ska jag göra!

Min IBS blev värre, jag hade kroniskt ont i magen och problem med gaser. Uppsvälld mage och kunde inte gå på toaletten förutom under helgerna, på helgerna var jag då så lös i magen att jag mest fick sitta på toaletten hela helgerna. Jag visste samtidigt att på måndag kommer jag vara förstoppad igen, så magen var svullen hela tiden.

Mitt blodtryck gjorde sig påmind om och om igen. Jag hade så lågt tryck ibland att jag knappt kunde resa mig ur sängen. Jag försökte med stödstrumpor och allt men det fanns där hela tiden. Förutom det hade jag galet mycket myrkrypningar i benen hela nätterna. Restless legs som många vet vad det är, och utöver den saken svårt att sova. Jag somnade sällan innan tolv trots att jag la mig vid tio och vaknade oftast vid fyra på morgonen.

img_2246

Jag tyckte inte att det jag gjorde dög någonting till. Att jag alltid skulle kunna göra något mer, att jag inte var lika bra som alla andra. Jag tänkte på allt alla andra gjorde, men tyckte inte det jag gjorde ens var hälften så bra som alla andra. Jag drömde om jobbet på nätterna, jag planerade inför jobbet hela tiden, kollade på Facebook efter roliga uppgifter för eleverna hela tiden. På helgerna funderade jag kring vad vi skulle göra i veckan. Jag åkte hem och grubblade på hur jag skulle göra det bättre för vissa elever, eller oroade mig över andra saker som var arbetsrelaterat.

Jag är en mussla jag pratar sällan om mitt mående. Eller visst jag påtalade att jag var trött och fick tips om olika vitaminer. Men jag är expert på att inte visa utåt när man mår dåligt. Någon påtalade att jag var blek minns jag, men jag är ”naturligt” blek så det var inget jag tänkte mer på. Jag skriver hellre än talar om mig själv, det kan göra att jag nog framstår som väldigt öppen i text men väldigt sluten i tal. Det är också sådan jag är, jag tar inte plats i ett sammanhang med andra människor. Utan låter folk som har det behovet ta plats, själv håller jag mig på min egen kant med några människor jag öppnat mig för.

img_1573

Så här efteråt ser man tydliga tecken, men när man är målinriktad och har höga krav på sig själv är det inte så enkelt att lyssna på sin kropp. Man väljer istället att kämpa på tills semestern, eller helgerna och när inget av vardera ger den återhämtning det borde får man en chock. Då först inser man att man helt enkelt kämpat alldeles för länge.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Tacotisdag och depptisdag.

002

William fick äran att fixa med middagen idag. Jag swishade över pengar åt honom så fick han gå och handla något han ville att vi skulle äta. Det blev tacos, vi satt därför och åt tacos och pratade. Min dag har inte varit den bästa idag, och jag lyckades tvinga ut mig själv genom att boka ett besök till blodgivarcentralen för att kolla mina järnvärden. Efteråt tog jag en promenad mot Maxi och lyssnade samtidigt på P3 dokumentär om Dråpmisstänkta barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Verkligen gripande dokumentär, kan rekommenderas. Gick sedan hemåt och låg på soffan och stirrade, pratade med Björn som gav mig tipset om att be William fixa middagen tillsammans med mig idag. Vilket var ett bra tips när man inte mår speciellt bra, jag vet inte hur okej det är att skriva om sitt mående ibland.

Jag kan tänka mig att vissa kanske inte tycker det är speciellt roligt att läsa när jag inte skriver sprudlande glatt, man det är ju så här mitt liv är just nu. Ena dagen som denna är livet oerhört svart och som idag har jag knappt orkat svara i telefonen, knappt orkar svara på ett sms, knappt orkat kolla Facebook. Svara människor idag har jag inte orkat helt enkelt, jag hoppas att morgondagen är bättre. Att jag orkar kliva ur sängen imorgon bitti, att jag orkar äta frukost imorgon. Idag åt jag nämligen bara en drickyoghurt tills vi åt middag.

Jag önskar att jag imorgon känner mig gladare och piggare. Jag vill inte vara lika ledsen imorgon som idag, nog för att måendet ofta är nere men just nu är jag ganska djupt ner på ett sett jag ogillar.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Dagen när jag gick upp först halv tolv, ett mörker inom mig.

047
Idag mår jag skit. Jag drömde inatt massor, jag vaknade och allt kändes som en karusell. Jag orkade knappt gå upp och fixa frukost åt William även om jag mirakulöst gjorde saken. Jag tog min medicin men la mig sen i sängen, där har jag sedan legat tills nu. Jag lyckades efter flera tappra försök att ta mig ur sängen. Idag är hörsel extra stark, huvudet känns på helspänn och kroppen reagerar på minsta lilla ljud. Hjärtat slår för snabbt, jag trodde en stund att jag var på väg att dö här i morse. Att nu kommer jag få en hjärtinfarkt och dö här, jag trodde någon knackade på dörren men insåg att så inte var fallet.

Vad är det som påverkar sånt här? Varför är vissa dagar så fullständigt vidriga?! Hur kommer det sig att man kan känna sådan ledsamhet inombords? Jag känner mig övergiven och utlämnad. Jag känner inte att jag fått något stöd för att komma tillbaka till det verkliga livet. Jag vill inte vara sjukskriven hur länge som helst, och hittills har jag haft två samtalskontakter varav den ena var i augusti när jag fick veta att jag har utmattningssyndrom och att det är företagshälsovården som ska få mig tillbaka, och den andra kontakten var först förra veckan.

Jag har fått frågan det är väl ändå ganska skönt att vara hemma?! Jag har fått den några gånger nu, SKÖNT tänker jag varje gång. Hur kan någon tro att det är skönt att vara hemma? Att varje dag lyssna på ljuden av någon som går i trapphuset. Eller oron över att försäkringskassan ska bestämma att ”nu är du tillräckligt frisk”. Försäkringskassan kan ju bara säga den saken till mig, att nu är du tillräckligt frisk, då är det bara att gå till jobbet trots att man stundvis inte vet vart man befinner sig. Att man har ett hjärta som slår helt galet för fort, att man oroar sig hela tiden.
Förutom det är det hemskt att vara hemma för man tänker hela tiden, man oroar sig, man har ingen att umgås med. Man känner sig utanför samhället och det sociala livet. Man är utlämnad, men vet att ingen saknar ens närvaro och man blir inåtvänd och känner att alla människors ”jag tänker på dig” på Facebook bara är tomma ord.

Det där orden hur mår du? Som folk systematiskt vill att man ska svara; Jag mår bra på. Det är ett hån. Varför frågar man någon hur den mår om man inte vill veta sanningen? Nu menar jag så klart inte alla, vissa frågar för att veta sanningen. Men många frågar bara för att dessa vill att man ska säga ”Jag mår bra” när jag istället svarar att ”Det är inte så bra”, blir personerna väldigt obekväma och svarar något i stil med ”Men du mår nog bra snart” eller favoriten ”Hoppas du mår bättre snart”. Om man inte menar det man säger så säg det inte, skriv det inte.

Är det något jag lärt mig av den här sjukdomsperioden är det i alla fall att inte lägga mer prioritet på människor som inte prioriterar mig. För varje människa man brytt sig om tidigare har jag istället beslutat mig för att minimera den saken. Jag kommer bry mig om personer som bryr sig om mig, resten kan jag vara vänligt inställd till men min energi kommer jag inte ödsla mer på sådana människor.

Hemma hos mig

Ny pläd från Stylemood.

001

Idag fick jag hem en helt underbar pläd jag köpte från StyleMood. Jag älskar plädar och filtar och tycker inte man kan få för många såna hemma.

002  

Just den här är helt galet skön och mjuk, förutom det är den så där härligt stor så den kommer bli helt underbar att linda in sig i nu så här på hösten, vintern och under senare våren när man plockat fram utemöblerna igen. Det var jättesnabb leverans och det är jättefina saker på sidan, jag kommer absolut handla därifrån fler gånger. Jag vill rekommendera er andra att ta er en titt på sidan.

003

Jag är så himla nöjd, nedan följer några bilder. Ja och just ja, jag har fortfarande inte lagt in Photoshop på datorn, skäms på mig. Jag ska bara jag orkar fixa in saken på datorn igen. Min skiva ligger i skåpet bredvid mig och ropar lite på mig att plocka fram saken.

004

Är du sugen på att köpa en lika pläd som jag har? Då hittar du den på följande länk <—. Som sagt jag rekommenderar dig verkligen att handla från Stylemood jag är helnöjd kund!

%d bloggare gillar detta: