Tulpanens dag och det fina med blommor.

Det har väl inte undgått någon att det är tulpanens dag idag. Det är i alla fall väldigt omskrivet typ överallt så om ni missat blir jag imponerad.

Igår gick jag och William till Plantagen där William och jag delade på att köpa tulpaner, till dessa köpte jag en vas och dessa vattenkulor? I färgen blå, det är jättefint verkligen och både jag och William har beskådat vår gemensamma bukett idag. Eller bukett vi tog tre stycken som ni blandade med färgerna i, en varsin vi tyckte om och en tredje som vi valde tillsammans.

Det är så fint att ha en son som är nästan tonåring. Eller vad man ska säga? Han blir ju tretton i höst liksom, har tonåring bara att göra med när man fyller eller när man märker skillnaden på tweenie och tonåring? För jag märker verkligen att William är mer tonåring än tweenie numera. När jag kramar honom är vi nästan lika långa och hans kropp blir mer och mer som en tonårskille. Det är konstigt, i huvudet känns det liksom som jag nyss var lika gammal som honom och så inser man att det är tjugo år sedan.

Idag står det städning på att-göra-listan. Alltid lika skönt, och då skämtar jag inte. Sedan jag fick utmattningssyndrom älskar jag känslan av att städa. Det ger mig ett inre lugn på ett märkligt obeskrivligt plan.

Flera av er har kommenterat mitt inlägg om min syster. Skrivit att jag kanske skulle ta kontakt och sådant. Det har jag gjort, men ibland räcker det inte med att sträcka ut sin hand. Alla vill helt enkelt inte, och man får respektera sådant även om det gör ont. Jag saknar min syster så otroligt mycket, att inte ens få säga grattis på sin systers födelsedag eller höra hennes skratt. Hon lever men det är ändå som hon inte finns, det är en hemsk känsla och väldigt obeskrivlig sådan.

Jag vet att många människor hävdar att sina syskon har man alltid. Men tyvärr är det inte så för alla. Jag vet också att jag inte är ensam i saken. Jag tror att alla tänker att sina syskon nog alltid finns där, och den tanken är fin. Men det är inte alltid som livet blir så som man tänkt sig.

Nej nu ska jag lämna detta ämne, det gör för ont att skriva om.