Utmattningssyndrom – Jag lovade mig själv att inte somna, men så gjorde jag det ändå.
Madeleine Stenberg 
Skrinet ovan har min mamma skapat.
Jag lovade mig själv idag att INTE sova middag. Det gick ganska bra framåt en så där halv fyra, jag kände i hela mig att jag kommer inte längre att kunna motstå trycket från insidan av sömn och visst var det så. Jag somnade, sov i och för sig inte allt för länge men eftersom jag verkligen försökte vara vaken kändes det lite ledsamt.
Jag vet hur det är, eller åtminstone tror jag mig veta. Min kropp behöver sömnen, och att jag sover en stund på dagen och hela nätterna är väl för att min kropp helt enkelt behöver det. På något vis blir det dock ganska jobbigt eftersom jag inte kan sova middag för resten av livet.
Sen är det ju även allergisäsong för mig och det gör mig ju trött med. Som astmatiker och allergiker påverkas jag ju av att det nu börjar komma pollen flygande i luften. Jag har ätit tabletterna nu sedan i januari, jag började nämligen känna av något redan då. Det hjälper ju i alla fall lite, men om ett tag när insekterna i form av myggor, knott och bromsar vaknar till kommer jag behöva dubbelt av tabletterna för att klara sommaren. Det gör mig ju också trött, så ja det är kul med tröttheten nu. Trött på trött liksom.
Det är absolut inte kul att vara trött jämt. Men vad gör man? Jag får väl ta mina små sömnstunder och helt enkelt ha det så. Någonstans är det väl vad min kropp behöver.
