Jag och pappa.
Idag är det alltså 24 år sedan min pappa dog. Verkligen alldeles för tidigt för att dö när man tänker på saken. Han var ju bara 39 år när man lämnade jordelivet för gott.
Pappa läser för mig och min lillasyster.
Kanske är det någon som undrar över varför jag skriver om honom på årsdagen varje år. Det är ju mer tid han varit död i mitt liv än han levt. Jag har ju levt utan pappa större delen av mitt liv. Jag minns honom knappt längre, eller ja jag minns saker och detaljer. Men inte hur han skrattade, hur hans röst lät eller hur han rörde sig.
Pappa och alla sina fyra barn.
Jag snuddar vid minnen ibland, men det är inte så där väldigt ofta egentligen. Ju längre tiden går ju mindre minns jag. Det är väl så med tiden och minnen. Man minns mindre och mindre. Ändå är det som hans årsdag ändå får mig att tänka på honom. För jag tänker väldigt sällan på min pappa.
Pappa och hans hund Acke, strax innan pappa dog.
På ett vis kan jag ju inte föreställa mig ett liv med att ha en pappa, när jag inte haft någon under så många år. Jag har aldrig haft en pappa som inte uppskattat mina pojkvänner, eller en pappa som såg mig sluta sexan, nian eller som fick uppleva att bli biologiskt morfar.
Jag och mina syskon på pappas begravning.
Jag har aldrig fått uppleva att att berätta för min pappa att jag tagit lärarexamen eller är legitimerat mig som lärare. Jag har inte fått berätta för honom när jag tog mitt körkort och han har aldrig sett mig gråta av hjärtesorg eller annat. Han har helt enkelt aldrig fått uppleva mig mer än den korta tiden som jag var barn och endast nio år.
Idag har han varit död i tjugofyra år. När min mamma var 32 år så dog min pappa och hon blev helt ensamstående till 3 små barn, en nioåring, en femåring och en fyraåring. När jag tänker på hur ung mamma var när hon blev helt ensamstående kan jag inte annat en beundra henne. Tre små barn att ta hand om alldeles ensam, som tur var hade hon sina fantastiska föräldrar min underbara mormor och morfar. Pappa dog vid 39, en alldeles för ung ålder för att dö. Jag tänker på att jag var nio när han dog, alltså yngre än William är och jag var faderlös. Det är konstigt hur tiden har en förmåga att förändra livet för oss, tiden och livet det är inget vi kan styra över.
Livet är bra orättvist. Att vissa får lämna oss så pass tidiga :/
Beklagar din sorg och hoppas du trots allt kunnat gå vidare även om smärtan och saknaden inte riktigt försvinner.
Visst är det så. <3
Jag beklagar
Ja de är rent för tog att ryckas bort
Ja det är det verkligen :(.
Vad fint skrivet <3 och vad stark din mamma är som uppfostrat er utan honom! Stor kram till dig
Åh tack du :). Ja det tycker jag också <3. Kramar!
Det borde finnas en regel som sa att det inte var tillåtet att föräldrar eller barn dör innan barnet är vuxet. Jag beklagar att Du fått växa upp utan Din far.
Ja livet skulle nog vara väldigt mycket enklare för många barn då. <3
Åh.. livet tar en på såna olika vägar och det är verkligen inte alltid rättvist. Vet inte riktigt vad jag ska säga <3 Underbart att du hade/har din mamma , mormor och morfar som funnits där.
Åh ja är oerhört tacksam över dem 🙂
Vad fint att du skriver om honom ❤
Åh tack 🙂
Det är rent för ung ålder att förlora sin pappa. Även om tiden går fort så bär du på minnen. Det är tur du har förevigat din far till fotografier. Det är bra att du påminner dig vart år och firar hans dag. Ta hand om dig// kram
Visst är det så :/. Ja jag har ju några minnen kvar i alla fall :). Tack du :). Kramar <3
så sorgligt va han sjuk ? usch du behöver inte svara om du inte vill
man har svårt att förstå hur hon stod ut med tre små barn . men kärleken är störst så är det ju
skickar en extra stor kram till dej idag då KRAMEN <3
Han dog i en bilolycka :). Kan absolut berätta det :). Ja jag förstår inte heller det ibland, så otroligt starkt att orka. Stor kam!
Så ung han var när han gick bort 🙁 Det måste ha varit riktigt jobbigt som nioåring att behöva vara med om det. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas..
Fint att du gör ett inlägg om honom varje årsdag för hans död.
Ja det var tufft att vara så liten och utan en förälder. Känns ibland som jag fick bli vuxen så snabbt.
Vi har visst varit med om mer lika saker än vad man kan tro. Min pappa var 38 när han gick bort. För 23 år sedan i januari (som var).
Åh :(. Stor kram till dig med <3
Nej vad tråkigt att han var så ung och jag förstår att du beundrar din mamma. Jättefint inlägg! <3 Kramis
Så stark verkligen :). Tack! Kramar 🙂
Beklagar verkligen! ❤
<3 <3
Hej,
Vad otroligt fint du skriver om saknaden efter din pappa och livet utan honom. Jag kan förstå att det måste ha varit svårt att växa upp utan honom. Mina barn har levt utan sin pappa, för det mesta eftersom han bor i ett annat land, sedan vi separerade när de var 9 och 12 år och det påverkar dem dagligen. Jag kan tänka mig att det var tufft för din mamma. Men otroligt nog verkar det som om man tar sig igenom svårigheterna och kommer ut starkare, om än kantstött, på andra sidan.
Ha en fin dag!
Mvh, Anneli
Åh tack så fint skrivet :).
Så sorgligt att dina barn inte fått träffa sin pappa så mycket :(. Visst är det så att kommer vidare i sitt liv, det är väl erfarenheterna som får oss framåt. <3 Kram på dig 🙂
Inge konstigt alls att du skriver och minns honom på årsdagen varje år, helt naturligt i min värld, det är ju din far! Och starkt jobbat av din mor som tog sig igenom det!☺
Det är kanske så :). Jag känner att jag behöver få skriva då, kanske för att lämna de tankar jag tänker kring honom. Om jag bott närmare hade jag kanske gått till hans grav och pratat istället 🙂
Tårarna bara rinner när jag läser detta, tack för ett vackert inlägg! Det påminner en verkligen om att ta tillvara på allt här i livet <3
Åh <3. Stor kram, man ska verkligen ta vara på sitt liv. Kramar 🙂
Usch vad livet är orättvist. Jag tycker du gör rätt i att skriva även om det är många år sedan. Minnen är viktiga! Kram till dig
Ja livet kan man inte styra över, men det kanske är bra ibland också. Visst är det så :). Kramar
STyrke kram <3
<3 🙂
Så fint du skriver!
Åh tack 🙂
Åh 🙁 <3
<3
Beklagar sorgen! Väldigt fint skrivet! kram!
<3, åh tack kramar 🙂
Jag vet inte ens vad jag ska skriva för inget känns tillräckligt. Skickar en massa kramar till dig<3
Åh det är lugnt :). Kram 🙂
Så fint inlägg<3 Sorgligt att din pappa dog så ung :/
Får jag fråga vad det var som hände honom?
Kram*
Åh tack :). Visst får du det :). Han dog i en bilolycka på påskafton :/.
Så sorligt,spelar ingen roll hur många år det gått så måste man få skriva om det.
Jag har inte förlorat en förälder via döden men bodde hos min pappa på heltid o önskade att jag hade en mamma som fanns där.
Alla andra hade mammor som bäddade ner dom på kvällarna o fanns där ,det saknade jag.
Var hos min mamma varannan helg men det blev aldrig mamma och dotter bandet .
Kram❤
Åh :(. Låter jättejobbigt att det varit så där för dig <3. Förstår att det måste kännas så där då. Stor kram <3
Åh, vad sorgligt att han gick bort så tidigt. Fint inlägg du har gjort om honom och dina tankar tycker jag. <3
Ja det är sorgligt när man tänker på det :/. Ur perspektivet att han var så ung. Ändå är det okej för mig det har gått så många år. Tusen tack <3
Åh vad fina bilder, kram <3
Jo dem är fina.
Usch vad ledsen jag blev av att läsa.. Så tråkigt att du aldrig riktigt fick chans att växa upp och lära känna din pappa. Min pappa lever, men han har varit så frånvarande under min uppväxt att jag inte riktigt känner att jag känner honom heller. Han är lite knepig min far.. Kram till dig <3
Ja livet är inte alltid så som det är tänkt :/. Fy så tråkigt med din pappa. Ett svek från hans sida måste jag säga, ens barn borde man prioritera kram till dig <3.
usch allt för många dör alldeles för unga. livet är inte rättvist 🙁 kramar till dig! <3
Visst är det så, livet kan man inte styra över. Kram 🙂
Både livet och döden är mystiska företeelser, hur de förändrar. Jag beklagar er förlust!
Visst är det så :/. Man kan inte styra över någon av det utan det styrs ju helt av sig själv. <3
Fint inlägg. Det är nog ganska naturligt att du inte går runt och tänker på honom eller saknar när han varit borta så länge och du var så liten när han dog. 39 är verkligen rent för ungt för dö.
Tack <3. Det är nog det, jag försöker skänka honom mina tankar där när årsdagen är. Det är mer tydligt då :). Visst är det, 39 är ingen ålder.
<3 <3 <3 <3
<3