Nya böcker.
Madeleine Stenberg 
Fick dessa två av mamma när vi var upp till Näset (Furudal) i tisdags. Ser verkligen framemot att läsa dessa.
juli 2017
I livets enkelhet.
Allt känns så bra just nu, som att livet leker och det är underbart. Igår hälsade vi på mamma och på måndag kommer hon ner hit till Falun för att hälsa på i tre dagar, det ska bli så himla roligt. På tisdagen ska vi gå på loppisar här i stan men tänkte även att vi kanske skulle kika på något mer. Det ska bli jättekul att umgås och göra roliga saker tillsammans. Vi ses inte så ofta som jag önskat, men är väl så när man inte har bil och bussförbindelserna är ganska dåliga.
Upplever ni precis som jag att det är extra roligt att köpa saker till hemmet sommartid? Det är blommor, inredning eller annat. Jag får liksom alltid lite extra mycket med intresse för att handla när jag får sommar och ledighet. Jag gillar då att göra fint här hemma och få det fint runt mig. Ibland önskar jag att man kunde vinna massor med pengar på till exempel Casinospel så att man kunde spara lite och handla saker bara för att man kan och vill. Nu är det väl inget som man ska förvänta sig bara så där men det hade varit roligt. Tänk om man hade obegränsat med pengar? Jag sparar ju så klart för att kunna handla saker men ändå obegränsat med pengar hade jag ju inte direkt sagt nej till.
Om ni shoppar vad handlar ni då helst? Själv är jag för inredning och fint hemma framför kläder. Jag vet någonstans att det ändå är samma kläder jag använder dagligen så det känns liksom onödigt att handla nya kläder, då återanvänder jag hellre de kläder jag redan har. Är nog ganska imponerad av folk som köper mängder av skor och väskor, samt kläder. Vad har man allt sånt till? Jag har tre väskor jag använder, 2 par skor och en uppsättning med kläder jag varvar, men utöver det inget extra. Men inredning däremot, det är både roligt och fint. Lite roligt så där att man kan vara så olika egentligen? Eller vad säger ni?
Inlägget är ett samarbete.
Orsakulla – Att äga Orsadräkten, och att köpa dalahästar.
I våras så var jag ju till Orsa som ni som läst den här bloggen ett tag vet. Där testade jag mammas orsadräkt som hon tänkte sälja vidare. Jag ville så gärna köpa den att jag bestämde mig för att spara, och det har jag gjort. Köpte den för 5000 vilket är ett väldigt bra pris för en orsadräkt. Jag har ju varit sjukskriven och därmed så har jag kanske inte haft så stora tillgångar men sparande har gått bra. Jag har ju även sålt en del saker också, sånt som jag inte behövde.
Den är så otroligt vacker, jag tänker att den här kommer kunna gå igenom släkten i flera generationer. Det är det som är så fint med folkdräkt, det kan liksom alltid användas. En slags investering för framtiden. Dessutom har jag nu också ett festplagg jag kan använda på dop, midsommar, bröllop eller andra högtider då just folkdräkt alltid är ett plagg som kan användas. Speciellt här i Dalarna är det väldigt fint att visa sin härkomst, det är ganska fantastiskt tycker jag.
Så himla fint. Kan verkligen knappt inte förstå att den är min!
Tillhörande skorna till dräkten. Visst ni förresten Kulla betyder flicka/ogift medan Keling står för käring/gift kvinna, alltså ens käresta.
För några månader sedan sålde en kvinna massor med dalahästar på en köp och säljsida från Mora. Jag köpte dem, det var bland annat denna stora fina häst! Har alltid önskat mig en stor dalahäst så gissa glädjen när jag köpte denna. Eftersom mamma och hennes man bor i Orsa så blev det att de fick hämta dessa.
Den i träfärg och den röda är nya.
Av dessa är det två i träfärg och den röda på första raden som är ny. De bakom som är lite nötta är några jag fått ärva, de betyder väldigt mycket för mig eftersom jag just fått ärva dem.
Det kommer fler inlägg under dagen på saker från vår tur till Furudal och Näset igår, men jag börjar med detta.
När man ska upp tidigt på morgonen.
Eftersom vi ska till Furudal imorgon och ska åka dit med bussen så lär vi upp tidigt. Det gick nämligen bara två bussar igår och ingen lockade väl egentligen speciellt mycket. Den ena som vi ska ta går härifrån 05:48 och är framme i Furudal 07:30. Jag har en känsla av att vi kommer vara galet trötta imorgon både jag och William. Men så här är det när man ska ut på landsbygden.
Nu kanske ni då undrar över den andra bussen. Jo den går 09:16 härifrån och går sedan genom Orsa och vidare till Furudal och den är framme 11:52! Nu är det dessutom så att det är en promenad från Furudal till Näset och sommarstugan också på 36 minuter så ja då föll det på att gå upp tidigt faktiskt. För annars hinner vi ju knappt med att ses.
Vem vet jag kanske somnar en stund i Näset medan vi är där, det brukar jag ju göra. Sova en stund alltså, det är mer regel än undantag för min del. Hur som helst ser jag ändå framemot att åka dit, det brukar vara jättefint där i stugan och att träffa mamma ska bli jättekul.
Nä nu ska jag ta bort sminket, tänkte försöka lägga mig i tid men än så länge så är William och badar med en granne. Så tror att de har roligt i alla fall, så får försöka hålla ögonen öppna tills han kommer hem i alla fall.
En stund i solen.
Befinner mig på balkongen i solen. Har läst en bok och njutit av värmen som kommit på min kropp, livet känns bra enkelt och fint. Har precis läst klart Economista och får således lämna boken åt sidan. Användbara tips för framtiden, det är alltid bra att tänka framtid för den ligger ju just framför oss.
I min mun känner jag smaken av kaffe. Ni vet så där som bara en kopp kaffe kan lämna efter sig. Det var gott, behövde den där koppen med kaffe och känslan av att njuta av tiden och livet.
Man lever en stund i solen så här på sommaren. En stund till fiskmåsar och värme. Imorgon tar jag och William bussen mot Furudal för att hälsa på mamma i sommarstugan i Näset. Vi kommer hem på kvällen när Björn hämtat oss. Det är sommar och man tar vara på tiden. Man spenderar en stund i solen.
Att använda balkongen till smoothiefrukost.
Jag gjorde lite smoothie av lite frukt som jag hade kvar här hemma som började sjunga på sista versen. Banan, vattenmelon närmare bestämt. Slängde i lite mandelmjölk, blåbär och hallon för att få lite fluff och mer smak.
Så satte vi oss ute på min balkong som fortfarande endast har en blomma. Jag funderar om jag ska gå till Maxi idag och köpa några, mest för syns skull. Pelargoner funderar jag på, för dem kan man ju plocka in sen till hösten och använda igen nästa år.
Det är faktiskt ganska gott med smoothie, framförallt sommartid. Om ni undrar över kulorna i bakgrunden i en skål är det vatten för eventuella bin. Jag läste nämligen att det är tufft för bina numera, dels att hitta vatten och dels blommor. Jag är ju djur och naturvän som ni vet. Så då kändes det så klart fint att göra något, även om jag inte tror att något bi varit där känns det bra i hjärtat i alla fall.
En söndag i juli.
Så hade den här dagen också börjat ta sig mot ett avslut. William är uppe hos grannarna, hörde något om att de skulle göra varma mackor där. Får se när han kommer ner för jag börjar faktiskt bli lite trött nu.
På tal om grannarna så träffade jag på dem här utanför efter vi varit hemma hos Björn. Vi stod sedan och pratade en stund. Ett av grannparen skulle skänka kläder då hon i paret är gravid och de behövde mer plats hemma. Det slutade med att jag kom hem med en jättefin svart långkjol och en rosa ullkappa. Det kan man verkligen kalla för oförväntat!
Jag har verkligen bästa grannarna man kan ha. Det slår mig om och om igen. Fast bor man på en plats i elva år är det ju också något speciellt över hur man känner för sina grannar. Jag trivs så klart i min lägenhet, men det är också väldigt fint att ha grannar som man tycker mycket om. Vi pratar och skrattar tillsammans, har det trevligt och det känns bra.
På ett vis är det nog ganska ovanligt att i ett hyreshus ha så här mycket kontakt med varandra. Men vi har det och det är verkligen guld värt måste jag säga. Hur är det för er med era grannar? Trivs du där ni bor?
Vågar.
Inlägget är sponsrat.
Det finns vissa prylar man har en slags hatkärlek till. En sån pryl för mig är vågar, när det pekar neråt känner man en ljuv kärlek till denna sak, men när den pekar uppåt känner man mer ett hat mot den. Eller ja det är nog mer ett självhat man känner när vågen pekar uppåt, glädjekänslor mot den när den pekar neråt men självhat när den pekar uppåt.
Åtminstone är det så för mig, jag har alltid haft våg hemma, på gott och ont. Som matmissbrukare är det väl inte den bästa inredningsprylen direkt. Man väger sig allt för ofta och det är verkligen inte alls bra. Jag har nog alltid önskat att jag var en sån där som vägde mig en gång i veckan, eller som inte vägde mig alls. En sån där människa som inte brydde sig helt enkelt. Det är jag tyvärr inte, däremot har jag alltid varit ”duktig” med att ställa mig på vågen när William sovit så han själv har inte direkt upplevt vågar på det sättet här hemma.
Men nu till saken då, vågen jag har hemma. Ibland undrar jag om den stämmer eller inte? Den verkar så konstig på något vis som den lever ett eget liv ibland, har ni också såna vågar? När den ena dagen kan visa en vikt på -4 kg kan den dagen efter visa en vikt på +4 istället. Så där gör den alltid, jag borde kanske köpa mig en ny och tanken har slagit mig. En bättre och kanske mer prisvärd än en man vunnit på tipspromenad. Dessutom skulle jag haft mig en som faktiskt visar på riktigt vad jag väger så jag slipper gå runt och undra och stressas upp av sånt. Äger ni våg? Eller är ni såna där som jag önskar mig själv var som bara väger sig när det egentligen bara behövs.
Inlägget är ett samarbete.
Småost från Orsa, att prova för första gången.
I många år, och få främst på somrarna har jag längtat efter småost. Det är alltså en slags färskost som påminner om keso som jag är uppväxt med från min hemort Orsa. Men eftersom jag inte direkt gillat matlagning har jag bara längtat och velat äta utan framgång. I förrgår såg jag att en barndomsvän hade lagat just småost och sedan pratade jag med min mormor igår som gjort detsamma. Där och då bestämde jag mig, jag ska också prova. Om det misslyckas så låt det så vara. Eftersom mormor hade receptet i en bok så kunde hon ge mig det via telefonen och jag var ute och gick så jag fick googla lite också men fick i alla fall till det, blev jättegott. Ska göra detta fler gånger nu! Enkelt och gott!
Dokumenterade med lite bilder och text här nedan.
Recept:
4 l mjölk (3%)
1 l filmjölk (3%)
1 tsk salt
½ dl finhackad gräslök
(tänkte köpa så William och Björn får ha i gräslök själva pga allergi).
Värm upp 4 l mjölk men den får INTE koka. Häll i 1 liter filmjölk.
Rör runt ett tag och låt det bildas klumpar som flyter upp.
Jag fick röra ganska länge tills det inte bildades fler.
Sen lät jag det vila i 10 min och silade av.
Klumparna som blir är alltså småosten.
Det blev helt okej, jag tror jag gjorde något fel för blev ganska lite småost. Så nästa gång ska jag nog låta det koka längre på spisen. Men man lär sig ju för varje gång, gott blev det i alla fall. Jag har nämligen smakat av lite eftersom William och Björn ska få prova för första gången i sina liv senare idag, jag ville ju se så det smakar som det ska först. Nästa gång ska jag dock be mormor skriva ner receptet åt mig. För det här med googling och försöka minnas exakt vad hon sa gick inte så jättebra ihop.
Att stödja forskning.
Inlägget är sponsrat.
Det finns stunder i livet som man inte kan kontrollera, det kan vara sjukdomar, olyckor eller bara oförberedda händelser. Jag tror rent spontant att man inte kan skydda sig mot livet även om jag gärna skulle önska att det gick så klart. Själv har jag astma och allergi, astman räknas som en kronisk lungsjukdom och med den kommer jag få leva med resten av mitt liv om inte forskningen kommer ännu längre. Det finns en sjukdom som jag såg mycket av när jag arbetade som undersköterska och vårdbiträde tidigare i livet, den sjukdomen heter demens. Jag tror nog alla har en koppling till denna sjukdom på ett eller annat sätt.
Jag känner ibland att man nog stannar upp när någon talar om demens, för en sekund stannar tiden och man inser hur skört livet är. Att ha en förälder, mor eller farförälder eller annan släkting som slutar minnas. Hen slutar komma ihåg de där små sakerna i livet. Här i huset bor det en granne var minne bleknar med tiden, hen har glömt att stänga av spisen så brandkåren har varit här för att släcka en torrkokning. Som tur är är vi alla här i huset lyhörda och jag vet att alla delade samma känsla efteråt, man kände så för henom.
Det är en som jag ser det viktig forskning som demensförbundet bedriver. Jag har faktiskt skänkt pengar dit, jag tror ju någonstans på att en liten summa pengar i slutändan kan leda till någonting bra. Visst kanske det kan kännas långsökt för oss här mitt i livet att hamna i demens, men vad som sker i framtiden kan vi ju aldrig veta. Det kanske inte är du eller jag, men kanske din bästa vän som hamnar där. Som slutar minnas sina barn och inte kommer ihåg sina barnbarn. Glömmer sin kära och glömmer livet, det är en viktig liten gåva man kan skänka till demensforskningen, det är viktigt att låta forskningen gå framåt.