Så jag vandrar vidare.

Har tänkt mycket på livet och vad som är viktigt för mig på senare tid. Att avsluta kapitel som inte är bra för mig. Jag insåg det sköna i att sluta bry mig för ett tag sedan. Jag vill inte hamna i en bitterhet jag möter så ofta bland andra, jag vill se framtiden.

Att se framtiden betyder att sluta tänka på det förgångna som inte varit bra. Jag ångrar vissa saker med facit i hand men kan inte göra något åt det. Istället ser jag det som är nu, det som är bra. Tanken på att jag studerar, har nytt jobb och får nya utmaningar varje dag. Det är härligt och givande mot tidigare när jag drogs in i spiralen av allt det vanliga som sög ur min livslust. Jag vet vad som är viktigt för mig. Det är lyckan. Att alltid välja lyckan framför olyckan. När man mått dåligt är det extra viktigt att leta efter de där komponenterna av lycka hela tiden. Jag vet att det är lättare för mig att ramla ner i det svarta hållet eftersom jag varit där så många gånger i mitt liv. Att må dåligt redan som barn skapar någonstans ett beteende hos var och en tänker jag. Det blir lika naturligt som att borsta tänderna för andra. Man vet att man är sådan som pendlar i lyckans och olyckans lilla land. Jag kan ärligt säga att jag lämnat saker bakom mig. Men det betyder inte att jag givit min förlåtelse. Förlåtelsen den kommer aldrig ges till någon som inte förtjänar den. Men jag har lämnat saker såtillvida att jag väljer glädjen och att omfamna de som är viktigast för mig idag och i nuet. Jag vill vara lycklig i väntan på framtiden.