En söndag i naturen.

Igår följde jag och William med Björn ut till Kniva. Jag tog med mig kameran och passade på att fotografera där. Det är så himla fint där ute och därmed perfekt att fotografera hos.

Björn eldade lite i en tunna som står på gården. Det är lite annorlunda mot hur det är när man bor i stan. Det han eldade var sådant men får elda, pinnarna som sticker upp är i för och bakgrund, de var alltså inte i tunnan.

Ställde mig sedan och såg hur röken gick från tunnan ut mot åkern. Det är så häftigt med rök tycker jag, är något speciellt att titta på hur röken färdas med vinden.

William tyckte att vi skulle ta en bild på en tändsticka så vi försökte med det. Eftersom det blåste en del så försvann elden ganska snabbt men det är ändå ganska fint med tändstickor. Började tänka på “Flicka med svavelstickorna” när jag såg lågan.

William tog foton på mig. Han bad mig ställe mig framför några buskar och så fotograferade han lite.

Sedan en bild på mig vid äppelträdet. Som jag önskar att jag hade fruktträd själv, om jag någonsin flyttar från lägenhet ska jag plantera fruktträd.

Lovade er en bild på mitt hår förra veckan efter att jag färgat mitt hår. Så här ser mitt hår ut, det är ganska långt.

Avslutade gårdagen med att plocka trattkantareller åt Björn. Jag äter inte svamp men älskar att plocka svamp, upplever det som oerhört fridsamt att leta och plocka.

En liten dröm jag har, med ringar i fokus.

Inlägget är i samarbete med Vanbruun

Jag älskar att stå bakom kameran, det är en sådan härlig känsla att ta med sig kameran ut och bara få stå där och känna hur man formar en bild som skapas och gör så att ett minne skapas för alltid i form av en bild. Jag fotograferar min väns barn en gång i månaden vilket jag ser som en otroligt fin sak att få göra. Men jag har en dröm om att en dag få föreviga en väns förlovning eller varför inte bröllop. Det skulle vara jättekul att få stå där och ta fina bilder som paret sedan kan behålla som minne för resten av sina liv.

Det är något speciellt just med att se människor bli förlovade eller gifta sig. Jag tror att för dem flesta kvinnor anser att ringen är det absolut viktigaste, då är det även otroligt viktigt att just ringen håller form och färgen och är av bra kvalité. För tänkt dig att din förlovningsring skulle lappa färgen eller  stenen. Den saken skulle betyga att du skulle bli väldigt ledsen och besviken kan jag tänka mig.

Jag är inte förlovad själv men jag minns när jag var på leklandet med William när han var yngre, jag åkte rutschkana och min Zornring fastnade i ett litet hål i kanan. Detta medförde att stenen blev lös. Som tur var ramlade stenen av hemma så jag kunde gå ner och få den på plats igen, men känslan av uppgivenhet när det skedde var hemsk. Jag tänkte därmed hur det skulle kännas om en förlovningsring skulle gå sönder, en ring som ändå betyder att man lovat någon att stanna med den människan, och som bär ett otroligt fint minne inom sig.

Så därmed vågar jag påstå att just kvalitén på ringen är otroligt viktig. Jag personligen gillar när det är fina och prydliga stenar eller diamanter på ringarna så du riktigt ringen. Men andra gillar när det är lite mer mjukt och osynligt, oavsett vilken modell som passar just dig, tror jag på att man ska utgå ifrån vem man själv är och vad just du är bekväm med, men det samlade begreppet för den perfekta förlovningsringen anser jag vara är att just du ska finna en med kvalité, prisklass som passar dig samt en modell som just du känner dig bekväm med att bära.

Är du förlovad? I så fall hur ser din ring ut? Är du nöjd med den?

Att bara vara.

Passade på med att vara ute igår, det vad så mycket värt verkligen. Solen värmde till och med och det var riktigt skönt.

Har tagit massor med foton men lägger ut dessa i veckan. Williams lånade cykel blev upphittad igår, inslängd i skogen här ovanför hade tjuven slängt den. Antar att de insåg att att den var för tung att bära på, samt att kätting inte är enklast att bryta upp. Det var Williams kompis som hittade cykeln.

Hoppas du får en fin måndag!