Jag skrev förra veckan att ett av de sakerna jag skulle göra i veckan var att ta med min våg till Dala ABC. Det gick inte, på morgonen fick jag panik så den fick stanna kvar hemma. Så på Dala ABC så fick jag istället SMS:a William som var hemma med sjukdom att han skulle gömma den för mig. Han beslutade sig dock för att lämna den dagen efter till Dala ABC istället så nu är den där på deras våghotell.

Nu skulle man kunna tänka sig att det är en befrielse. Jag är nu av med något som påverkat så gott som varje dag i mitt liv. Den där vågen som gjort att jag efter fyra dagar på semester börjat känna irritation för vågen inte är med på resan eller som varit den första jag slängt mig på efter en resa. Men jag känner ganska mycket ångest, och otroligt mycket känslor för att kompensera. Jag vill ut och motionera för att kompensera det jag ätit, något som jag inte får. Det är träningsförbud i den bemärkelsen att utfärda något som kompenserar matintaget. Så här sitter jag i en blandad känsla av skräck, för jag kan inte väga mig och jag måste äta större portioner än jag någonsin gjort.

Dock så här tre veckor med matschema och behandling så ser jag en förändring hos mig själv. Jag äter saktare, jag äter regelbundet och är inte sugen på socker alls. I onsdags önskade William lite mys med mig så köpte två Marabou chokladkakor som vi skulle äta tillsammans. Jag tog en rad av vardera alltså 8 bitar och var sedan nöjd. Efter det har jag inte rört den där chokladen.

Det är alltså något som hänt, hetsätningen jag hållit på med tidigare tycks inte finnas där. Kroppen säger stopp, allt för att jag äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål. Kroppen önskar sig inget mera, och vet du det är så skönt. Jag känner mig aldrig hungrig längre, aldrig så där övermätt eller sugen på socker. Jag är helt nöjd och glad, pigg och helt enkelt på väg mot något jag tidigare aldrig upplevt i min kropp. En befrielse mitt i en otrolig känsla av oro eftersom detta är fyllt med ångest. Men snart är jag fri, snart är jag inte längre den som går runt med ett oordning i ätandet.

45 kommentarer

  1. Vad jobbigt det måste vara att ständigt slåss emot tankarna men härligt att läsa att du är på rätt väg, att du känner att du gör bra ifrån dig och det måste jag hålla med om. Du är grym, fortsätt så <3

  2. Va duktig du är. Vilken disciplin du fått in i vardagen. Jag kämpar oxå med de men de är svårt. Super imponerad av dig ✌️

  3. Så nöjsam läsning, så glad jag blir, bra gjort.
    Ett steg i rätt riktning, det är inte lätt men det kommer att bli bättre.

  4. Så skönt att det känns att det går åt rätt håll, även om saknaden efter vågen ger dig ångest. Men det bästa med att äta som du gör – regelbundet och bra – är att man i regel inte blir vrålhungrig och slänger i sig en massa skräp istället för mat. Att slippa sockersuget måste kännas fantastiskt, för det är ju hemskt svårt att bli av med.
    Lillan Kind recently posted..Att skapa klänningar för glitter och glamour

    1. Ja det känns bra, även om tankarna samtidigt är all over. Ja det är ju bättre för kroppen helt klart :). Det där med sockret också, trodde aldrig mitt sockersug skulle gå att dämpa 😀

  5. Härligt ändå att läsa att du tycker att du ser en skillnad trots din oro och skräck. Det kommer bli bättre och bättre kämpa på 🙂

  6. Så skönt de kommer bli för dig och skönt att du redan ser en förändring med dig själv.
    Våghotell vad är de för något?
    Hade själv behövt att göra mig av med min våg men de kommer inte gå nu, än.

    Så mysigt att mysa med sonen o äta choklad, jag hade aldrig kunnat hålla mig till en rad eller två haha
    Mrs.Kjellström recently posted..1 gång i veckan

  7. Vad jobbigt att känna ångesten men jag är glad för din skull att samtidigt är det så mycket som känns bättre. Ingen hunger och inget sug är ju helt fantastiskt bra. Snart kommer ångesten över att inte kunna väga dig vara ett minne. Du är stark som delar med dig av din resa med oss!
    Hannas krypin recently posted..Snapshots från veckan

  8. men va skönt det går bra o sötsuget är borta
    det är bra man märker på kläder o sånt o inte bara en våg heja dej du e så bra

    när vi köper godis så tar ja några bitar sen är det bra det kallar ja att ja blivit bättre på det me ha ha kram
    Ullie recently posted..Fyller tonåring

    1. Ja det känns jättebra :). Alltså jag ska inte märka något alls, jag har ätstörningar så går på behandling. Jag får verkligen inte hålla på och mixtra med maten nu.

  9. Vet du…jag är så stolt och glad att du fixar detta, du har en sån kraft inom dig att göra denna förändring. Att du låter människor följa med dig på din resa kommer hjälpa så många.
    Du är en fantastisk stark människa med otrolig stöttning hemifrån ❤❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: