Det känns som en sten fallit från mina axlar. Om jag bara låtit stenen falla tidigare. Det är som när man står vid en bro och tittar ner på det mörka vattnet som strömmar nedanför. Jag brukar stanna vid broar och titta ner, när William var riktigt liten och vi bodde på Galgberget lekte vi Puh-pinnar och slängde ner pinnar på ena sidan bron, för att springa över på andra sidan och se hur det strömmande vattnet tagit våra pinnar till andra sidan. Vem vann? Hade någon av pinnarna försvunnit, att leka denna lek med en 1,5 till 2-åring var rena rama drömleken där ett tag.

Precis så känner jag just nu, som att jag lekt en drömlek. Lika som när jag slängde Puh-pinnar ner för det strömmande vattnet, där man aldrig vet om pinnen försvinner eller ej, lika har jag känt mig nu i över ett halvår. Som att jag inte vetat vart strömmen ska bära mig och mitt liv. Jag har tagit tag i det nu och det lättade, jag fick min kropp att följa strömmen och bara låta vattnet bära mig med. Det är befriande, så lättsamt äntligen föll den tunga börda från mitt bröst jag känner mig fri, fri från känslan som förföljt mig så länge. Jag ser ljuset där, under den mörka bron kommer dagsljuset och greppar tag i mig och ger mig liv.


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

32 kommentarer

  1. Vilken bra text!
    Man skall alltid känns sig fri! Aldrig fast eller så. Man ska gå sin väg!
    Man ska aldrig ge upp eller gå nån annans väg! ❤️❤️

  2. Åh vad skönt det måste kännas för dig! Så glad för din skull att du verkar må så bra! Det förtjänar du verkligen ?

  3. lite pinnar passar bra då ja som visade puh idag =)
    ja men det är skönt det känns bättre . o hoppas förkylning är bättre oxå
    ja du plankan gillar många o ja gillar den va trött på min ändra i trä så bytte ombyte förnöjer hi hi
    hoppas du haft en fin helg kramar

  4. Fina du, så glad att höra och förstår att de måste kännas otroligt skönt att bli av med stenen på axlarna. Du förtjänar all lycka! Tycker din text också var så himla fin och gripande. Ta hand om dej vännen & krya på dig från förkylningen, kramar ??

  5. Alltså känslan när den där stenen släpper.. Det måste vara bland det bästa som finns. Ibland tar det lite längre tid än vad man själv tycker ❤️

  6. Du, detta var väldigt fint skrivet och träffade mig verkligen i hjärtat.

    Det där med puh-pinnar har jag också gjort med mina barn, tänk ändå att något så simpelt kan betyda så mycket <3

  7. Jag frågar, som jag alltid gör när någon har lyckats kasta av sig sitt mörka moln: Hur gjorde du? Hur bar du dig åt? Jag letar efter svar på den frågan, och det är alltid hoppfullt när någon klarar det!

    1. Jag är inte helt ifrån mitt mörka moln det finns där med mig lite varje dag. Men det har lättat något och jag har kunnat slänga iväg en sak som kändes jobbig för mig. Jag tog denna gång och kämpade med näbbar och klor för att hålla mig kvar. <3

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa