Under flera dagar har jag nu tänkt samma tanke. Jag avskyr möten…

Jag avskyr möten som inte har ett tydligt syfte, för mig ska ett möte kännas viktigt inte som två timmars bortkastad tid. Mina första år inom skolan trodde jag nog att det var en slump att möten var så ineffektiva. Att allt snack om samma sak vecka ut och vecka in, var på grund av att detta var en så kallad hjärtefråga på arbetsplatsen. Men med olika arbetsplatser i ryggsäcken har jag förstått att det är samma sak överallt.

Det kliar i kroppen på mig varje gång jag ska på möte. Då blir jag som ett barn i skolan som inget hellre vill än att resa mig från den där stolen som ger träsmak. Men jag sitter där plikttroget och kokar samtidigt som jag för varje stund stressas upp över att lyssna på ickefrågor som berör en liten del av alla som är inkallade.

En av det mest befriande, men också ovanliga sakerna inom skolan är när den som heller i mötet säger: “Ni kan få gå nu, trots att vi är lite tidiga.” Just de där orden som medför att jag känner mig som ett skolbarn som fick lämna lektionen fem minuter tidigare… En känsla där jag vill skrika rakt ut: “Jag är fri!”

Många gången så upplever jag det som att ett möte för oss inom skolan, går att likställas med en lektion för den som håller i mötet. Läraren kommer in för att “lära” oss vuxna, som nu blir elever att fint sitta stilla vid våra “bänkar” och lyssna på talaren (läs läraren) som äntligen får lära oss allt hen kan.

Att vi är personer som redan gått från elev till lärare/vuxna tycks stanna upp inom skolan. Där sitter vi istället och återgår till laglydiga små elever som ska läras inte vara jämlikar i kollegialet.

När jag talar med andra inom andra branscher har de definitivt onödiga möten, men de behöver inte straffas för att någon kommer fem minuter för sent med att alla ska sitta kvar fem minuter extra. De behöver inte känna att: “Ni får går på rast 1 minut tidigare”, det är heller inte så att ett möte hålls inom en tidsram med utfyllnadstid för att det står på schemat att vi ska hålla på i två timmar och då ska mötet hålla på i två timmar, oavsett om vi gått igenom allt eller inte.

Jag avskyr möten, det kryper i mig. Stundtals inser jag varför skolan utöver år av mobbning från min lågstadielärare (du kan lyssna på mig från förra veckans Karlavagnen där jag medverkade här och talade om min skoltid. Lyssna från 45:39). Hur jag avskydde att sitta i dessa ljusa rum, och lyssna på läraren timme ut och timme in. Hur jag avskydde att lyssna på mina klasskamrater som berättade om saker som de kunde, och hur den saken tog tid från det som kallades mitt liv.

Ibland tror jag att det har och göra med att jag redan som liten var ett barn med så pass mycket livserfarenhet att jag aldrig hade orken till den där meningslösheten som vi förväntas hantera. Mitt liv sa mig att dessa saker var oviktiga i det stora hela.

Jag har alltid sprungit framför elden och räddat det som inte skall förstöras. Att sitta och vänta på regnet har inte varit mitt sätt att leva på, vilket medfört att möten tagit död på min kreativitet hela livet. Som det lilla skolbarnen som jag var, som bara ville känna mig fri men som fick sitta där och plågas för att minuten på klockan är viktigare än innehållet på det vi gör.

24 kommentarer

  1. Vilken fin intervju som du gjorde i Karlavagnen! Bravo!

    Jag tycker att du tar upp så viktiga saker. Som nu om dessa ointressanta möten. Jag kommer ihåg alla APT där ibland chefen gav sig själv stor tid i att berätta om hens semesterresor, va? Som om!

    Ha en fin och solig dag, kram!
    Geddfish recently posted..Veterandagen 29 maj. Frågemix.

  2. Att ha möten för mötandets skull känns verkligen helt meningslöst. Jag förstår precis vad du menar och jag känner igen känslan. Kreativa möten som ger något är bra, men alla dessa möten bara för att kan kvitta.
    Mina recently posted..Tiden räcker inte till

  3. Hos oss är det numera så att personer som inte är berörda av vissa frågor lämnar mötet. Det innebär att man tar allmänna frågor först vilket jag tycker är alldeles utmärkt. Möten måste vara effektiva för annars finns det annat att göra.
    Znogge recently posted..Arbetsdag 12…

  4. Förstår vad du menar och håller med. Jag hatar också möten som inte har ett specifikt ämne som det ska handla om. Även det där om att man får träsmak av stolen känner jag igen. Jag själv har svårt med koncentrationen och behöver verkligen vara intresserad av ämnet det ska handla om för att jag ens ska försöka.

  5. Som jag har kommenterat förut så är dessa onödiga möten inte “typiskt” för skolvärlden, utan de äger rum på de flesta företag. Precis som du hatar jag blablabla-möten, där ofta samma personer säger samma sak vid varje möte.
    BP recently posted..Onsdagsmix

    1. Absolut, jag tror dock de flesta slipper känna sig som elever 😉 . Det är liksom värst med möten i skolans värld. Vi ska sitta som elever och får inte gå tidigare och liknande.

  6. Ja det är viktigt att det känns meningsfullt när man gör saker och så även med möten kan jag tänka mig. Så förstår din frustration då jag också vill att saker ska kännas meningsfullt 🙂

  7. asså jag håller verkligen med dej i detta, ush på möten de säger alltid det blir ett bra möte men sen är det alltid något ialf och det är bara samma grej hela tiden.

  8. Möten för mig kan både vara givande & helt meningslösa. När inte möten ger något. Så är det slöseri med tid. Men när jag känner att möten ger mig något. Så känner jag att det är en lärdom.

    Det är inte klokt vad skolan sätter för spår i en. Vilka minnen man har därifrån & känslor.

    Men det låter inget kul att du har en sån obehaglig känsla över alla möten du ska på. Sen är det ju så att vi alla gillar olika saker 🙂. Å så ska det va med.

    Ha det så bra! Kram❣️

  9. Ja det är så sant, samt att många ggr också då man ska ta upp om det man tog upp på tidigare möten som man tycker man pratade klart om då. Det kan ibland bli lite långrandigt. I bland dock tyckte jag det var skönt med mötena med, man fick lite paus liksom
    Mirre recently posted..Dags att vaccinera sig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: