Det är ingen hemlighet att jag mått riktigt dåligt väldigt länge. Jag skulle vilja säga att jag mått skit sedan hösten 2019, eller om det till och med var 2018 men är svårt att veta om det var psykisk då eller om allt hängde ihop med mormors cancerbesked och sedan dödsfall.
Hur som helst, för varje dag har jag mått sämre. Kanske jag inte förstått helt varför. Jag har tänkt att all min psykiska ohälsa har berott på min bräcklighet som människa. Men extra skörhet och sårbarhet, jag har ju så länge jag kan minnas mått dåligt. Så kom det då förra hösten, eller sommaren när jag kraschade ihop totalt. Var i konstant stress, sov dåligt och tappade tonvis med hår. Det sista har jag väl alltid gjort egentligen, jag mådde skit. Blev erbjuden dagvård varje dag i tio veckor. Här är jag nu, med avslutad nionde vecka med den tionde som börjar imorgon.
Jag äter sex mål om dagen, och det har hänt något i min kropp. Jag skrattar igen, är gladare. Efter år med magproblem och IBS funkar magen oklanderligt, jag är visserligen trött men på ett helt annat sätt. Mitt tålamod är bättre, jag orkar mera. Tappar inte alls lika mycket hår och har lättare att både fokusera och tänka klart. Jag har för första gången i livet börjat svettas, och fryser visserligen men inte lika mycket. Allt detta på grund av bara lite mat!
Min stackars kropp, i veckan så fick vi patienter göra en lista med då och nu. När vi gått igenom då sägs orden jag nu hört i flera veckor och börjar acceptera: Allt detta är tecken på svält. Jag har alltid haft så svårt att acceptera att jag varit i svält. Är man i svält är man underviktig och ser ut därefter. Det är inte jag, alltså kan jag omöjligt vara i svält. Men veckor av ätstörningsbehandling har fått mig att förstå och börjat acceptera saken.
Jag omvärderar allt, inser hur komplicerad denna sjukdom är. Men jag är på väg mot friskhet och det känns underbart! Samtidigt börjar jag inse i hur dåligt skick jag varit, dagvård är sista steget innan inläggning på psykriatrin… Det är alltså ganska allvarligt hur dåligt jag mått, jag låter det sjunka in dagligen. Vilken tur det är att jag börjar må bra!
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Tack för att du delar! Helt underbart att du fått hjälp och börjar må bättre! Jag har också oerhört långa perioder av psykisk ohälsa bakom mig, om än inte ätstörningsproblematik. Efter utmattningen 2018 (det lindrigaste jag drabbats av rent psykiskt f.ö.) har jag lärt mig en hel del om att ta hand om MIG, och på den stigen går jag fortfarande. Jag har två bloggar som du kan besöka om du är intresserad, den som det länkas till här handlar om mitt vardagsliv, och länken till min mer andliga blogg och hemsida hittar du på vardagsbloggen. STYRKEKRAMAR till dig, kämpa på! Det är så värt det i långa loppet, även om det inte känns så när det går upp och ner på vägen dit.
Tack, ja men det känns bra 🙂 . Åh förstår. Så fint att du hittat den vägen <3
Vilken tuff tid du har haft och vad skönt att du börjar må bättre. Minns att jag inte heller insåg hur dålig jag var när måendet var som värst. Därför är det viktigt att få hjälp. Kramis <3
Ja det har ju inte varit lätt men är på rätt väg i alla fall 🙂
Så skönt att det går på rätt håll och att du tar till dig insikten. Det betyder mycket. Behandlingen är ju en process och ingen quick-fix.
Ja verkligen 🙂 . Det är skönt att ha det i åtanke 🙂
Tack för att vi får följa med in i ditt inre skal. Det är en styrka i sig att erkänna saker för sig själv som man aldrig har insett förut.
Se så långt du nu har kommit bara på dessa veckor. Du mår betydligt bättre 🤗.
Man ser aldrig i vilken situation man är i förräns man får hjälp & kommer på andra sida & ser tillbaka hur det egentligen va. Såklart det tar tid saker att sjunka in. Men låt det ta tid att sjunka in. Det måste få ta tid. Du kommer upptäcka nya saker varje dag. Ta till dig. Njut att du är i start skottet till att må bra 🤗
Ska bli kul att följa dig nu framåt hur det går för dig.
Ha en fin dag! Ta hand om dig! Va rädd om dig❣️🤗
Tack 🙂 . Nej så är det ju verkligen. Det känns bra att få vara på väg 🙂
Alltså vännen du är så otroligt bra !! Som tagit tag i detta ♥️ i flera sjukdomar är det ju acceptans som är svår o man vill knappt fatta . Det tar tid att acceptera såhär är det nu o såhär kommer det bli.
Jag håller på dej o du är så bra som kämpar med detta Heja dej 💞
Tack fina du blir så glad av dina ord 🙂
Det är väl det svåraste, att acceptera att man har ett problem. Då har du kommit långt! Bra jobbat! Hoppas att sista veckan på behandlingen blir bra också. 🙂
Ja så är det verkligen 🙂 . Tack 🙂
Men så skönt att höra att det vänder och att du är på bättrings väg 🙂
Åh ja verkligen 😀
Bra att du kommit till insikt, det hjälper till i tillfrisknandet.
Ja det känns som jag är på väg åt rätt håll 🙂
Underbart att höra att du är på väg åt rätt håll och också kan se tillbaka på och peka på när du kände att du hade sämsta perioden och att du nu ser skillnander. Jättebra framsteg
Tack 🙂 . Det känns mycket bra 😀
Tur och tur! Det är faktiskt en bra portion skicklighet som också bidragit med att du mår bättre och nästan bra. Nu visste jag ju det från början att du skulle greja det. Du är ju en intelligent tjej som förstått att du måste söka hjälp för att må bra. Och det gör du nu. Håll dig nu till allt du har lärt dig på den tio veckor långe kursen. Då blir det fortsättningsvis ett riktigt härligt liv för dig. Å det är du verkligen värt:-)
Ja det kanske är så 🙂 . Åh tack fina du <3
Så starkt av dig att dela med dig av dina erfarenheter och tankar. Men ännu starkare att faktiskt komma ifrån besvären som det har skapat för dig. Du är grym!
Starkt vet jag inte, men ja det är viktigt för mig att se min utveckling 🙂
Wow vad glad jag faktist blir att läsa att det går åt rätt håll, att du faktist börjar må bra.
Mat är ju också så jkla viktigt för kroppen.
Fortsätt så här du är så värd att få må bra
Tack det känns jättebra 🙂
Kram fina du… Jag har säkert gott ned 20 kg det senaste året då jag inte tål smaker, konsistens eller lukter av mat… Min dotter fick mitt guldarmband jag fick för 25 års trogen tjänst i skolan… Det hängde och dinglade 2-3 cm nedanför armleden och bor du på landet så är det mycket lätt att du fastnar i något.. Läste att om man haft cancer så kan just de här problemen dyka upp.. I morgon ska jag till läkare då proverna visade för dåligt salt (någonting saknades) Nya prover… Magen krånglar vilket är förståligt då man inte äter rätt… Vad äter du när du äter?
När jag äter som nu, det mesta. Men när jag är sjuk åt jag macka typ.