Visar: 11 - 20 av 31 artiklar
Medverkan i media

En decemberdag.

016Tar ännu en gång fram favoritbilden, från midsommar 2014.

Jag började denna morgon med att städa, kan nog verka aningen märkligt att vara glad för sådana saker men jag älskar känslan av ett nystädat hem. Jag ska alldeles strax bege mig mot duschen och börja denna dag. William är i skolan och fredag är min lediga härliga dag.

Idag klockan 11:00 kommer en reporter ringa mig, hon kontaktade mig i veckan och frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp i en telefonintervju som senare ska publiceras i en välkänd tidning. Jag kommer återkomma mer om den saken senare, men vill inte skriva ut något innan intervjun är helt avklarad och jag fått läsa igenom den. Ämnet är inget privat egentligen utan mer allmänt, och efter lite funderingar så ställde jag såklart upp. Jag delar gärna med mig om saker som kanske hjälper andra i framtiden. Åtminstone är det ett synsätt jag har, och om någon letar upp mig på nätet och anser att det är spännande att intervjua mig så ställer jag gärna upp. Den enda gången jag någonsin kontaktat en tidning själv, var i somras när William blev sjuk. Annars har faktiskt media kontaktat mig på egen hand.

Efter intervjun ska jag gå ner på stan och luncha tillsammans med min vän Christin, det ska även bli snöstorm idag ryktas det som så man får se upp då. Snöstorm, låter alltid så stort i Dalarna är vi vana vid snö så här är det sällan något trafikkaos eller liknade folk bara fortsätter leva som vanligt. Det är värre neråt i landet, eftersom snö i den mängden inte är lika vanligt.

Nä nu ska jag som sagt duscha!

Kram på er så länge!

Medverkan i media

Förstasidan i tidningen.

IMG_0020

Igår skrev min vän Camilla – Tiobarnsmamman att hon sett mig på förstasidan i Dalarnas tidningar och då Falukuriren, jag fick då springa iväg och handla, jag hade fått för mig att jag skulle vara på löpet som idag. Hur som helst blev jag jätteglad och artikeln finns att läsa i det här inlägget. Det är ju inte direkt vanligt att hamna på förstasidan, men artikeln var ju bra så jag är jätteglad att detta visades upp för fler människor.

Medverkan i media

Skollunch till behövande barn, mord och att bli intervjuad.

IMG_5481

Idag tog William med sig matlåda till skolan. Hans skola och en till friskola här i stan hade bestämt att låta denna torsdags skolmatspengar gå till människor på flykt istället. 10.000 hade de samlat in och pengarna går till Dalarna hjälper människor flykt! Det är en väldigt fin gest och jag känner mig glad över den insatsen som görs för dessa människor. Att skänka en dags skollunch är verkligen något värt att ge för samhället, och något så litet som blir så stort.

Idag har jag och eleverna haft en dag där vi bröt av schemat och körde på halloween och filmmys. Eleverna har fått måla, pyssla och prata. Jag kände att det var en perfekt dag innan lovet. Fick även kramar av dem allihopa när de skulle gå hem.

På jobbet möttes jag av rubrikerna om den fruktansvärda händelsen som idag utspelade sig i Trollhättan. Jag finner inga ord och självklart tycker jag som många andra att detta saknar ord. Tänker på familjerna som förlorat sina barn och hur deras liv aldrig mer blir sig likt. Någonstans är det värsta med såna här händelser också att det alltid skulle funnits något som förhindrat saken, stöd i grunden hjälp och en fungerande psykvård. Jag skriver aldrig om sånt här i bloggen. Men jag tror att vi i Sverige skjuter oss i foten med att dra ner på vård och skola, och det är sånt här som händer när besvikna och upprörda människor får en idé som är helt galen. Nu spekuleras det kring denna kille som gjort detta hemska. Man ska försöka kategorisera honom, vad detta nu spelar för någon roll? Spelar det någon roll vem personen bakom är? Spelar det verkligen någon roll egentligen? Jag har sett länkar där det stod att han lyssnade på Rammstein vad nu detta var relevant för? Jag lyssnar också på hårdrock men jag skulle aldrig ta ett svärd och döda oskyldiga för det. Precis som när folk letar efter en specifik religion för att beskylla någon för våld, precis som att religionen var grunden till att någon uppenbarligen var sjuk?
Det handlar inte om religion, musik eller politik när någon som inte fungerar normalt utför sådana hemskheter. Det handlar om människor som är skadade på något sätt, vi vet så lite om människor runt oss, och samhället kommer aldrig låta dessa människor få hjälp eftersom det kostar för mycket. Det kostar för mycket till och med när det tas ett liv… Jag önskar vi satsade mer på vård och skola så att vi kunde få hjälp att läka de trasig människorna innan de begår handlingar som är totalt oförlåtliga.

Nu när jag berört detta ämne hinner jag även berätta lite smått om min hemlighet från igår, DT.se som är lokaltidningarna här i Dalarna kontaktade mig för en intervju förra veckan. En reporter hade sett min blogg och ville veta mer om min historia. Jag ställde upp och jag hoppas att mitt liv ska kunna inspirera andra. Det är ju därför jag skriver också, för att visa andra att man kan lyckas trots att man inte borde. Det ska bli riktigt spännande att läsa artikeln och jag ser verkligen framemot den saken.

Medverkan i media Skelettinfektion Tweenieåldern

Williams skelettinfektion – Intervju om skolskjuts DT.se

Som jag skrivit tidigare nekar Falu kommun William skolskjuts trots sjukintyg. De anser alltså att det kommer bli ekonomiska svårigheter för kommunen om de erbjuder honom skolskjuts under några veckor tid. Jag börjar fundera på om man vill bo i en kommun som får ekonomiska svårigheter om de erbjuder ett barn skolskjuts?

Här hittar ni artikeln. 

Fick förfrågan om man får dela mitt inlägg. Självklart får ni dela allt. För att dela kopiera länken till inlägget i adressfältet. Lika gör ni om ni vill dela artikeln från dt.

Medverkan i media

Med i tidningen och lite sånt.

Idag medverkade jag i lokaltidningen. Anledningen var helt enkelt situationen utanför Williams skola där kommunen mer eller mindre väljer att ignorera trafikproblemet med att säga att det inte är en högprioriterad fråga. William går på en friskola och det är självklart därför eleverna särbehandlas, detta skulle aldrig ske på en annan skola i kommunen. Jag medverkar i föräldraföreningen på skolan och tog på mig uppdraget att nu efter flera års pratande med kommunen kontakta tidningen. Jag blev även med på DT’s nyhetsklipp. Intervjun känns bra även om det är tråkigt att man ska behöva vända sig till tidningen för att få något gjort. Här kan ni läsa intervjun och vill ni se filmklippet hittar ni det här.

bild1

Medverkan i media

Karlavagnen Sveriges radio intervju om fritid (TV-serier)

Jag älskar tv-serier och lägger min fritid på att se på serier. Idag hade jag fått e-post från Sveriges Radio P4 som undrade om jag med kortvarsel kunde ställa upp i en intervju angående tv-serier. Jag ställde upp och var sjuktnervös! Så nu har jag talar i radion inför massor med människor.
Men känns kul! Blev även sugen på att börja lyssna på Karlavagnen. Får nog bli dagarna efter sändning bara för jag lär lägga mig på kvällarna. Men en lyssnare är väl alltid bra eller hur? Hehe är forfarande nervös.

Fick dock positiv respons av en väl + producenten så det gör mig lugn i alla fall. Jag pratar ju bara på helt utan att förbereda mig, så har ni hört på radion får ni tänka på det.

Medverkan i media

Fotografering och nerver.

Ska alldeles strax kliva upp, duscha och fixa i ordning mig för fotograferingen klockan 10:00 idag. Jag är nervös, att foto sig själv är en sak då man som person vet vilka delar av sig själv man vill dölja. Men när någon annan står bakom kameran frambringar den ner än gärna just dessa delar av kroppen. Jag tror få människor lever med en så trygg känsla inför sin kropp att de aldrig får ångest när det ser sig själv i spegeln. Jag har sedan jag var tonåring ofta fått frågan ”Varför tittar du dig alltid i speglar?” Jag tror att långa upplever spelandet som ett tecken på hur nöjd man är med sig själv medan i mitt fall handlar det om att i panik fundera ut hur mycket av kroppen som syns och är förstorat i speglandes av mig. Jag brukar känna en stor längtan att komma in i någon annans kropp och begrunda mig genom deras ögon. Jag skulle så gärna vilja se rakt in på mig och se hur upplever jag mig själv genom en annan människas kropp. Jag litar aldrig på ord, och folk som påstår att ”du är inte tjock, eller du behöver inte banta” gör sånt spontant för det är något man SKA svara. Därmed tänker jag alltid att alla precis som jag upplever mig som tjockast på denna planet. Sommaren är ett evigt ångest moment, jag älskar solen, värmen och glädjen men vetskapen om alla hud som kommer fram frambringar ångest. Fettot anländer, vad enkelt livet skulle vara med en hjärna som inte bryr sig istället för en hjärna som älskar att tänka och kritiskt granska allt inklusive sin egen kropp.