Migrän & spänningshuvudvärk

Migrän och att sova i tolv timmar.

Madeleine Stenberg 30 januari, 2016 12 Kommentarer

Jag fick rejäl migrän igår kväll. Fick bara bege mig till sängen strax efter 19:00 och sov sedan tills klockan 07:00. Helt galet vad huvudvärk kan orsaka för en. Jag la mig hur som helst och nu hoppas jag att det ska bli lättare idag, för jag avskyr att ha huvudvärk verkligen.

Idag ska jag ner på stan en sväng och sedan ska jag träffa en vän under dagen om det inte händer något annat.
Jag ska även kolla på lite serier och ladda batterier. Tycker det är viktigt, att ladda upp sig så man blir piggare.

Hoppas ni får en fin lördag!

En sån där dag när man skiter i allt.

Madeleine Stenberg 18 oktober, 2015 10 Kommentarer

  
Eftersom denna helg inte direkt givit mig några fördelar utom mest migrän, ligger jag för tillfället på soffan och känner mig nedstämd. Jag borde inte vara nedstämd men ibland så är der som att kroppen och hjärnan samspelar på eget vis. Just nu känner sig hjärnan inte glad och då får man helt enkelt följa den känslan. Varför kan jag inte svara på, uppgivenhet? Ensamhet? Kanske en gnutta av trötthet. Jag ser höstens vackra färger och läser allas jubel att snart är det jul, och sånt gör mig deppad. Deppad att veta att kylan är på väg. Kallt väder och mörker. Det är mörkret som är värst, och ändå måste man stå ut. Jag känner mig ledsen och tittar ut på den numera gula världen och saknar fågelsång och brummandet av sommarfordon. Jag vill ha värme och som, inte kyla och snö.

Migrän hela dagen.

Madeleine Stenberg 16 oktober, 2015 2 Kommentarer

Jag vaknade vid sju med huvudvärk som var HEMSK. Jag kände mig faktiskt glad över att jag är ledig på fredagar för jag har sovit större delen av dagen. Huvudet har pulserat och jag trodde att jag skulle dö vissa tidpunkter. Det känns i huvudet fortfarande även om det är bättre, jag ska därmed alldeles strax bege mig till sängen för att sova. Jag tror sällan sängen varit så välkomnande faktiskt.

Jag har flera kommentarer att svara på och jag ska göra det, men inte idag då huvudet spränger och jag helt enkelt inte vill sitta vid datorn för längre.

Hoppas ni har haft en fin fredag i alla fall!

Så var det lördag igen.

Madeleine Stenberg 10 oktober, 2015 2 Kommentarer

Igår fick jag jordens huvudvärk. Jag låg utslagen i flera timmar på dagen, min bror kom hit och vi tittade på tv en stund, sen slog det till igen. Rejäl migrän verkligen så jag somnade vid soffan och kände mig jättetaskig emot honom som kommit hit och allt. När han åkte gick jag genast och la mig och sov till nio idag! Helt galet ju! Vet inte om det är för all astmamedicin jag just nu medicinerar mig själv med. Det är nästintill lite läskigt faktiskt!

Hur som helst, idag är det lördag och något vackert höstväder är det inte alls igen. Det är mulet och mörkt. Man känner verkligen att nu drar tiden mot mörker och kyla, jag drömde att första snön föll inatt, men det ska nog dröja. Runt höstlovsveckan brukar första snön kunna komma till Dalarna om den är tidig, men man kan aldrig veta. Den snön brukar dessutom försvinna ganska omgående. Försvinner den inte omgående brukar det bli riktig rejäl kyla redan från november som sedan håller i sig till mars. Såna år lider jag. Jag är väderkänslig och min kropp lider när vädret blir för extremt.

Jag har en hög med serier jag borde kolla på, får väl ta och göra det idag om inget annat spännande erbjuds.

Huvudvärk, trötthet och helg.

Madeleine Stenberg 10 september, 2015 Inga kommentarer

Jag tar helg på torsdagar klockan 14:00 när jag slutar jobbet. Idag så slog huvudvärken till direkt när jag kom innanför ytterdörren här hemma. Det ska bara pang, jag fick sova och William hade sin klasskompis här. Jag var helt utslagen och det kändes orättvist att behöva ligga med helt utslagen och sova i flera timmar, jag tror dock att det kan vara en svit av alla spänningar som jag fått uppleva den senaste månaden. Igår var jag nog fortfarande ganska upprymd och idag efter jobbet och vetskapen om ledigheten fick huvudet att ta smällen. Enda sedan William blev sjuk har jag varit fullt fokuserad på hans mående, mycket är som en dimma och jag funderar kring livet och hur jag själv mått. Huvudet ger alltid en relativt klar bild till mig när det varit stressigt, för värken som uppstår visar tydligt att nu är det dags för dig att vila. Jag ska försöka mig på det, imorgon har jag ju min planeringsfredag och sedan har jag House of lola på kvällen. Men jag ska försöka promenera i helgen och ta vara på mig och mina känslor. Missförstå mig inte nu, det är inte jobbet som skapat huvudvärken denna gång utan allt annat som varit väldigt tufft.

Nu ska jag tillbaka till livet igen. Imorgon är det exakt en vecka tills Stockholm och Doulautbildningen. Jag måste skriva ner ett brev om en förlossning tills nästa lördag när vi är där för första dagen. Gud jag blir helt nervös när jag tänker på att jag ska vara där, det kommer bli jättebra det är jag övertygad om. Bara att få åka till Stockholm, lära känna nya människor och prova något nytt. Få andas och testa nya utmaningar, jag vet att det kommer bli bra. Jag ska bara försöka komma över min nervösa känsla, men det kommer kännas helt underbart där sista december, när jag summerar detta år och kan skriva om upp och nergångar. För 2015 är ett givande år, trots att det varit ett av de tyngre åren på länge.

Idag kommer Björn hem också, han åkte till England i måndags så vi har inte träffat honom sedan i söndags. William längtar i massor.

Ett inlägg om att försöka koppla av.

Madeleine Stenberg 9 augusti, 2015 2 Kommentarer

Det känns som jag åldrats 30 år.

Igår tog jag en bara-mig-själv-dag. Björn och William skulle göra något ensamma och jag började dagen med att åka till Borlänge ensam, jag åkte ut till Skräddarbacken och köpte två stycken My little ponys jag ska visa senare, men vet inte när jag orkar ännu. Var helnöjd att jag hittade till området och huset utan att ha med mig någon, jag är nämligen inte speciellt bra på att hitta på kartor. Hur som helst hämtade jag ponnysarna och drog mot Norra Backa som slutade med ett besök på IKEA och på COOP. Sen åkte jag tillbaka mot Falun igen, där jag lämnade tillbaka bilen åt Björn. Han skjutsade hem mig och här hemma passade jag på att tvätta, greja och bara vara. Kollade på tv-serier och kände mig allmänt trött. När jag somnade på kvällen sov jag riktigt tungt och jag har drömt massor, en hel del om Williams sjukdom och jag känner mig trött mentalt.

När jag klev upp för att duscha att hela sommaren känns så långt bort, trots att jobbet börjar på onsdag känns det som att jag knappt kan förstå att det bara 11 dagar sedan vi befann oss på Furuvik, elva dagar sedan William fick ont i benet. Det känns som flera år sedan, jag är så trött och slut. Jag funderar kring det faktum att livet verkligen stannar när oförberedda saker sker. Hur man liksom pausar allt runt omkring och bara stannar, känner och lever i bubblan. Så många tankar, och så mycket att sortera. Något som kom som ett brev på posten igår var spänningshuvudvärken och smärta i nacken. Det känns psykiskt och fysiskt i mig, allt som är och har varit.