Tweenieåldern

Skolkatalog!

Madeleine Stenberg 18 oktober, 2010 4 Kommentarer

Idag damp den ner Williams allra första skolkatalog. Jag minns min första skolkatalog. Den där man kollade sönder på alla som man var kär i i, vissa sidor var så utslitna så man fick tejpa dom, eller dom man hatade och önskade livet ur med ord som ”dö din fitta” osv. Inte kanske världens mognaste språk men jag ansåg ändå att det förtjänade dom. Kanske inte så här efteråt för saker man blev osams över i den där åldern var egentligen bagateller. Ändå hänger väl kanske folks bild av en kvar skulle jag tro. Många tror kanske man är precis samma person idag som då när man var liten och skrev ”dö din fitta” i skolkatalogerna. Tur dock att William inte ens kan såna ord och att han är sex år och inte tretton som jag var när jag tittade sönder min skolkatalog. Sen tror jag inte pojkar skriver ”dö din fitta” eller skriver elaka saker i sina skolkataloger, jag tror nog och törs nog säga att majoriteten av alla HORA, Fitta och andra ned värderande ord som skrivs kommer av andra tjejer. Visst kan killar skrika hora efter tjejer på stan/byn MEN jag tror att tjejer är dom som skriver ”Maja är en hora” på busshållsplatsen. Jag tror också att alla tjejer någon gång fått känna den där blicken som fått en att vilja sjunka genom jorden och försvinna av någon. Jag var inte guds bästa barn som yngre, jag var väl en av dom som folk var jävlig mot som var jävlig tillbaka. Sån där mitt i mellan som stod upp för mig själv och var hatad för de. Jag antar att det står hora på mig i några skolkataloger runt omkring, men jag har gjort desamma mot andra. Jag menar allting går runt liksom, men jag är inte samma tjej idag som jag var då. Idag kommer jag INTE ta att mina framtida elever kallar varandra hora, jag kommer inte vara en av alla dom lärarna som blundar för rykten eller hot i skolan. JAG kommer finnas där för mina elever och i mitt klassrum ska det vara förbjudet med nedsättande ord. Jag vet hur en blick kan döda en elev, och jag har själv varit eleven/tjejen som tjejer ringt till och hotat att döda. Jag är själv tjejen som fick höra ord som DIN JÄVLA HORA efter mig på gatan när jag gick med min lillasyster som då var 2-4 år gammal. Jag har dock aldrig skrikigt hora efter någon, jag har skrivit de i skolkataloger som payback och hämnats på andra sätt som kanske inte alltid varit helt enligt regelboken. Jag är som sagt inte guds bästa barn, jag har brister och gör fel det har jag alltid gjort och kommer alltid göra. Men jag strävar inte efter att bli någon som en felfri jag strävar efter att bli accepterad för den jag är, och det skulle jag nog kunna säga att jag är idag. För jag har krossat folks tankar om mig, jag har gått längre än många andra och ÄVEN om det här inlägget började handla om en skolkatalog så är det ändå där det började. Sjuan med att vara pirrigt kär i fel kille, att förlora oskulden när man är 15 år och det är sommarlov mellan 8an och 9an och att veta att man blir en hora i samhället bara för att man inte bara höll sig till att vara den samhället ville att man skulle vara. För de vi vuxna blundar för det ser alla tonåringar varje dag, det där med att vara HORAN i skolkatalogen. Den som var min hora i skolkatalogen för 10 år sedan är inte det längre, jag har inga elaka tankar om dessa jag har förlåtit dessa som kallade mig hora och gått vidare. Jag tror dessa gjort desamma med mig. Vi är inte samma människor idag någon av oss, och har jag sårat någon så ber jag om ursäkt och ni är också ursäktade för era misstag. Alla är människor att gå runt och hata är inget jag vill göra. Inte igår, inte imorgon och inte idag.

Tur jag har en son som är 6 år som slipper bry sig om tonårs dilemman på ett tag.

Bilder en morgon i Falun.

Madeleine Stenberg 18 oktober, 2010 Inga kommentarer

Lite bilder från min och Williams tog stressade morgon överdriver inte. Eller det var inte stressig när bilderna på oss togs nej nej, då hade vi tid det blev däremot stressigt efteråt när sexårs-bacillen bosatte sig i William så han absolut inte skulle ha de kläder jag lagt fram åt honom. Han sprang in och låste toalett dörren och vägrade öppna (VAD fan gör man vid såna tillfällen?! När man inte har moderna dörrar med sån där stoppa bestick kniven och dra runt grejs) nej William slängde tröjan och sen fick jag hota med diverse saker, tänk att mutor och hot alltid går hem och jag som sa som barn att så skulle jag aldrig göra mot mina… Man får bita i allt man sagt, så numera säger jag ingenting. Det ända jag tänker göra till min blivande tonåring är helt enkelt att åka och hämta honom oavsett hur full han är men annars får man bara äta upp sina ord. Utan barn, gravid och med små bebisar finns det så mycket principer man tror man ska ta fasta på, som förälder till barn efter 4 år inser man att det är bara att äta upp sina egna ord. Inte så att William är speciellt bråkig eller så, han är så snäll. Omtänksam, bryr sig om andra kramig och helt underbar. Men som alla barn gör han revolution ibland jag skulle nog mer reagera om han inte gjorde det, det är helt normalt att bli förbannad på sina föräldrar ibland eller helt enkelt testa vad som händer om man vägrar saker. Barn som inte gör sånt är det ju något som inte står rätt till med, inte barnens fel utan mer föräldrarna. Barn som inte vågar säga ifrån eller trotsa för sina föräldrar är ju otrygga på ett eller annat sett och därför ser jag trots och jag vill inte som ett sunt och helt hälsosamt beteende även om man som förälder dom stunderna bara GAHHH kom ut!

I alla fall nere vid skolan så blev det tjafs igen när han började att jag ”nyppt” honom. Jag hade inte ”nyppt” honom (barn har så härliga uttryck) , jag tog tag i jackan för att han inte skulle åka ner för ledstångens sida när vi var försenade/hade bråttom, men William är i en ålder när han gärna påstår att man nyper eller gör illa honom fast man inte ens nuddat honom eller tagit i jackan (observera att jag inte nuddar hans hud) , bara för han märkt att reaktionen blir att man släpper för INGEN vill skada sitt barn liksom omedvetet eller medvetet om man är normal i huvudet vilket jag är. JAG är helt emot barnmisshandel och tycker att såna straff borde bli ännu hårdare än dom är. I alla fall diskussionen hur vida jag ”nyppt” honom satte igång. Jag sa NEJ William det gjorde jag inte, du skällde på mig då börjar William. Jag NEJ de gjorde jag inte heller. Till sist fick jag nog av herr jag har sexårsbaciller i kroppen så tog tag i honom morrade och gav honom världens buskram och bara men lyssna någon gång och han garvade så han visste inte vart han skulle ta vägen samtidigt som han ”sluta” för såna är sexåringar väldigt noga med att kramas och busa men på deras VILLKOR. Sen sken han som en sol när jag sa ”William du är som en lite terrier” ger dig aldrig. Vad är en terrier mamma? EN Terrier är en hund som låter ”voff voff voff hela tiden utan stopp” sa jag och William, HAHA en sån skulle vi ha.

Vi kommer in skolan ska börja om 1 minut, William skiner som en sol när han säger till sin fröken. ÄR vi försenade?! Hon, Nej men skynda dig för vi börjar snart. William skit lycklig! JAG kom försent idag. Tänk om vi föräldrar kunde vara lika lyckliga en stressad morgon när vi kommer försent!
Önskar man var en sexåring med busigt humör, våga trotsa och glädje när man kommer försent och en ärlighet som många vuxna saknar.

William surade först 😉

Sen började vi diskutera något

Grr William. Han kan inte hålla sig för skratt hans mamma är galen!

Vi två fast jag råkade visst trycka ihop våra ansikten lite väl mycket 😉

Williams skola en oktober morgon 2010.

Jag en cool mamma?!

Madeleine Stenberg 14 oktober, 2010 4 Kommentarer

Jag blev fjantigt glad för en stund sedan. Hämtade William på skolan och där utanför tog jag lite foto med honom som modell. Inget han direkt gillar men som jag ibland med mutor får honom till. Det är oftast ÅH NEEEEEJ, när han ser min kamera?! Hur som haver, när vi står där så ute så kommer några killar mellan 10 och 12 år som går på samma skola och går förbi oss. Dom ropar får vi också vara med på kort? William säger, de där är min mamma och pekar på mig. Killarna med stor beundran i rösten utbrister ”VILKEN COOL MAMMA DU HAR” . Jag vet seriöst inte vem som blev gladast över den kommentaren jag eller William. Att vara en cool mamma känns tufft och bra! De gillar jag! William blev nöjd han också, att stora killarna tycker att han har en cool mamma var väldigt stor för han med. Sen på vägen upp gav han mig världens kram min lilla stora pojke!

Vab tisdag.

Madeleine Stenberg 12 oktober, 2010 6 Kommentarer

Skulle ju jobbat, men direkt William vaknade såg jag att han var blek kände på pannan (han var extremt seg var därför jag reagerade), varm panna och klagande på ont i halsen. Försökte liksom övertala honom med allt men han kände sig dålig det var sista budet. Anledningen till att jag alltid är skeptisk innan jag tar fram tempen är för att han ibland luras bara för att vara hemma, det här är nog något alla barn provar så jag är lite så där KLART du ska gå först men när man ser att ens barn är hängigt så får man ge sig liksom. Så nu ligger han nerbäddad i sängen, själv sitter jag här med håret i torkturban och ska väl städa strax. Lika bra det om man ändå ska vara hemma, ska passa på och läsa lite litteratur vi ska ha tills torsdag också.

Sen lär jag försöka svara på era kommentarer också. Sorry men igår var helt ENKELT så himla intensiv, jag fick knappt tid över till något. Dessutom håller jag på att hjälpa en tjej med designen till hennes blogg, bara det tar tid.

Godmorgon!

Madeleine Stenberg 10 oktober, 2010 2 Kommentarer

Eller snart godlunch?
Jag ska ta och duscha William sen duscha själv efter han är klar. Skojigt värre, tänkte att vi skulle passa på och göra något kul idag. Kanske ta med kameran ut och fota lite DE kommer William älska S. Eller inte. Haha han är verkligen inget fan av kameran och tycker att det är rent av skit tråkigt att ställa upp sig inför mina nu ska vi ha roligt med kameran bilder.

Han kom in till mig i morse och gav mig världens kram. Han är en typiskt sexåring med att det ska vara på hans villkor att gå och ge honom en kram är inte alltid tillåtet längre, nog för att han är kramig mitt hjärta MEN som sagt det ska vara på hans villkor numera, och ett av villkoren är ju att jag INTE ska krama honom utan att fråga först. Spännande det där, vissa saker är så förbjudna i sexårsåldern, kläder med tryck som inte är starwars går fet bort. Han håller på att dö om någon ens antyder att han skulle vilja ha dinosaurier på tröjan. Han tycker det är jätte pinsamt med folk som använder tryck och han riktigt skäms om man frågar vissa saker. Jag tycker det är roligt att retas hehe. Så när vi var på citygross för 2 veckor sen hängde det en rosa prinsessklänning på väggen, sa då lagom högt med retsam röst ”Wiiiilliam vill inte du ha den här” William ville verkligen sjunka genom jorden och mycket förolämpat (men ändå med humor i ögonen) ALDRIG I LIVET! Han vet ju att jag skojar men den där guuuud va pinsamt uttrycket är rätt kul haha.

De är ändå rätt roligt, jag har låtit William få möjlighet att leka med bokstavligt talat allt. Aldrig någonsin varit sån som begränsat honom, men ändå så har han alltid föredragit bilar, lego (starwars, indiana jones och pirater) framför tjejleksaker. Jag tror helt enkelt att det aldrig legat i hans intresse att leka med så kallade tjejleksaker, medan jag i likhet med honom föredrog det han leker med framför dockor och flickgrejer. Jag kommer verkligen ihåg hur bokstavligt talat skit tråkigt jag tyckte dockor och alla dess tillbehör var som barn. Framför allt minns jag en kompis med ett typiskt prinsessrum och jag tyckte det var SÅ himla tråkigt att leka mamma pappa barn och försöka att förstå charmen med det där, för mig var det nämligen helt onaturligt att förstå glädjen med att byta blöjor på dockor, eller duka upp ett bord för te-bjudning.

På något vis är det ändå så att ”mitt” beteende att rata dockorna är väldigt välkommet men barn som är tvärt i mot del vill säga flickor som älskar dockor och pojkar som älskar bilar har negativ klang för många, då är man en stereotyp förälder som inte låter sina barn leka med allt. Att sen barnets egna fira vilja väljer andra saker tycks för många ändå inte accepterat, det mest accepterade är att man har en pojke som älskar prinsessklänningar och en flicka som helst leker krig. Har men däremot barn som leker efter traditionella könsmönster då är men en HEMSK förälder. Är inte de ändå intressant? Samtidigt som folk förespråkar barns fria vilja så vill man ändå strypa deras fria vilja för att göra dom helt utan könsmönster. Frågan är vad som är bäst? Att förbjuda barn leka med det dom tycker är kul, eller att låta alla barn själva välja?

Jag förespråkar att låta alla barn leka med det dom vill leka med, om det så är en pojke som föredrar dockor framför bilar eller tvärt om bilar framför dockor. Eller en flicka som föredrar dockor framför bilar eller bilar framför dockor. Att barnets fria vilja styr leken framför föräldrarnas kämpande att bestämma vad som är bästa leksakerna för just deras barn.

Vi diskuterar detta mycket i skolan. Där är alla beteenden som visar pojkar med dockor och flickor med bilar det absolut bästa, skrämmande men sant. Ingen utgår ifrån att barnet själv får välja utan att kämpa för jämställdheten vilket betyder att vi helt ska ta bort könsroller och ge pojkar dockor även om dom föredrar bilar.  Att barnet själv ska få välja tycks för längesedan vara förlegat och något vi ska avsky precis som vårat samhälle också tycks tycka.

Kom och tänka på en sak.

Madeleine Stenberg 9 oktober, 2010 9 Kommentarer

Jag kom och tänka på att om några månader är William lika gammal som min yngsta syster Melissa var när jag blev gravid med William. Jag minns när jag berättade det för henne och hon bara ”NÄHE?” och sen har inte bebisen någon pappa? Det var lite speciellt, min familj hade aldrig träffat Björn. Jag blev gravid 4,5 månader efter vi träffats. Jag och Björn var inte tillsammans ändå kändes det så rätt trots att jag var nitton år att behålla honom och ensam bära ansvaret för ett barn. Nu blev det inte så, Björn är med han är en jätte bra pappa skulle inte kunna önska mig en bättre pappa än Björn till William. Men om man ser till utgången på allt jag har stått på egna ben sedan jag fick det där pluset på gravstickan.

Situationen jag och Björn har, att umgås och vara vänner fast vi inte är tillsammans. Att skratta och ha samma humor och göra saker ihop. Sånt där som folk inte förväntas att man ska göra. Reaktionen i människors ögon när dom inser att vi faktiskt lever så. Det är nog märkligt för dom. Jag känner också vilken lättnad det känns för mig att kunna peka finger åt alla dom som faktiskt sa till mig att William skulle bli olycklig att leva så här. Att ha föräldrar som är vänner och inte tillsammans. Att han skulle känna sig sårad och förvirrad att det var bättre att hata varandra än vara vänner med varandra så barnet visste sin plats. Jag är glad att det inte är så.

Ännu gladare blev jag igår, när Williams fröken sa ”Så du och Björn är inte tillsammans?” jag, nej det är vi inte. Så sa hon dom orden som gick rakt in i mitt hjärta och fick mig att känna mig så himlans glad i själen ”DET märks inte alls på William att ni inte är tillsammans, han är så glad ändå. Barn med föräldrar som bor ihop är alltid lite oroade och ledsna men William han är så lycklig”. JAG kände då att JAG har lyckats med det jag kämpat för. Det jag visste när jag satt där med stor mage i Björns soffa och diskuterade Williams framtid hur vi skulle göra. JAG kände då att jag så här över sex år senare gjorde rätt. Jag har verkligen kämpat för Williams lycka och glädje från den stunden han föddes. För hans rättigheter att känna sig lycklig.

Får jag någonsin fler barn kommer jag också att dela föräldraledigheten. WHAT tänker ni nu, jag har kommit till insikt med många saker i mitt liv, jag har landat och inser att jag kommer kräva att pappan ska vara hemma. Så blir jag nu genast stämplad som den där dålig mamman som vill jobba istället för att vara med sitt barn, så är inte fallet. Jag kommer jobba som mest 75% den dagen jag börjar jobba. Heltid är inget jag drömmer om eller ens kommer överväga hellre lite pengar och mycket tid med mina barn, en massa pengar och missa mina barns uppväxt. Nej jag vill dela föräldraledigheten då jag senaste året från hösten 2009 gått igenom en livskris med många tankar, som fått mig att inse att tiden med min pappa var alldeles för kort och att tiden stals från mig alldeles för tidigt. När pappa dog när jag var nio år hade jag absolut inte hunnit med att göra allt det jag borde, jag fick aldrig möjligheten att lära känna min pappa. VEM han var och hur han var, mina minnen av min pappa bleknar mer och mer och jag börjar inse hur mycket jag skulle behövt haft en fadersgestalt i mitt liv. Jag vill ge mina barn den lyckan att umgås med sin pappa. Därför om jag någonsin får fler barn kommer den pappan få ta ut halva föräldraledigheten, inte för min skull, inte för hans skull utan för barnets skull. Livet är för kort för att vara egoistisk på. Min pappa stals från mig alldeles förtidigt och spåren det satt i min själ vill jag aldrig att mina barn ska behöva uppleva.

One night like this.

Madeleine Stenberg 8 oktober, 2010 Inga kommentarer

Bokhyllan är borta och strax efter den åkt i väg ringer en tjej på annonsen från blocket. Fick tala om att den var såld. Legat ute på blocket nästan i en månad utan intresse när någon köper den utanför blocket då ringer folk. Hade inte hunnit ta bort annonsen men gick in och gjorde det på en gång efter samtalet. Brossan kom hit så vi gick till maxi köpte lite  kött och pommes och sen chips. Åt kanske 9-10 chips sen nä jag är inte sugen. Haha onödigt köp egentligen men William får väl äta imorgon. Kollade på Shrek 1 och sen la jag William, jag och brossan kollade på The Big Bang Theory och garvade. Det är en av våra ”fredagsrutiner”. Vi ses varje fredag och det tror jag är bra för honom och sen är det kul för mig.

Annars då? Ja inte mycket, ska väl bege mig till sängen. Förresten gick mitt William halsband jag köpte förra veckan sönder idag hade själva grejen man hakar fast halsbandet i åkt av blev så besviken men skrev till juveliassmycken och fick adress så jag ska kunna skicka tillbaka det så dom kan fixa. La det på posten på en gång. Kände mig faktiskt besviken när det gick sönder. MEN känns bra att dom är seriösa och tar tillbaka och fixar grejerna.

Nu ska jag ta och gå och sova. Hoppas ni får en fin kväll!