Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
På Facebook var det en tjej som sålde dessa två dockor. Så jag köpte dem, min mormorspappa var från Rättvik så det känns inte helt fel att ha dem här hemma. Jag hoppas att det en dag ska komma ut en Orsakulla som jag kan köpa i dockform också.
Vädret, vädret, VÄDRET vissa hävdar att det inte är någon ide att prata om väder eftersom det inte är något vi kan påverka i alla fall. Det är förvisso sant, men man ska nog ändå påminna sig själv om att prata om tragedier är bra för att verkligen kunna bearbeta saker. Visst vädret är ingen tragedi egentligen, men jag sörjer att sommaren snart är slut och jag fick ta del av en julimånad som känns som september. Idag när jag och Skilla gick ut så drog det så kallt i luften att jag tänkte, ”Det är som september i juli”.
Idag ska vi ut och åka. Det blir Gagnef och Tulavippan, Leksand och William har önskat mat på Moskogen. Sedan får jag se vart mer vi ska, många promenader lär det bli och jag har en känsla av att Skilla kommer gilla att få röra på sig så mycket som är tänkt denna dag. Jag har förberett mig med byxor och ska ha en lite varmare jacka utanpå, är det höstsommar så får man väl helt enkelt frysa och förbereda sig med varma kläder.
Idag är det Madeleine som står på namnsdagen, det är mitt namn och det jag heter. Madeleine, kallas väl oftast för Madde. Men hur som helst idag är det alltså min namnsdag!
Hoppas du får en jättefin dag!
Det är svårt att ta in att den 1 oktober bor vi inte här längre. Visst vi bor på samma område, och grannarna kommer vara de samma i princip även om de bor kvar här i huset och jag i grannhuset. Men att förstå att denna lägenhet kommer någon annan att bo i. Det kommer vara någon annan som sover här, lagar mat i köket. Trippar upp på det kalla golven vintertid och fryser varje vinter. Det kommer vara någon annan som får hettan sommartid.
Någonstans känna det som det var här jag blev vuxen. Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år. Flyttade ensam till Falun när jag var 19 år. Blev gravid kort där efter och även om jag redan då kände mig vuxen var det med facit i hand först vid 25 år som jag var vuxen på riktigt. Vet inte hur jag ska förklara hur jag menar där, men något blev förändrat i mitt liv vid 25 år. Ansvarsfull har jag alltid varit, äldre i huvudet med en livserfarenhet få har. Men vuxen var jag nog ändå först vid 25, man kan vara mogen men för den skull inte vuxen.
Hur som helst här har jag sett William lära sig så många saker. Härifrån började han förskolan, skolan. Haft vänner på besök. Alla fina minnen vi skapat. Det är bara en lägenhet men den tillhör mitt liv. Snart flyttar vi, min absolut sista flytt. Det känns bra vi kommer trivas men vemodet finns där. Att göra avslut har alltid varit jobbigt för mig, det är en del av min känsliga personlighet som tycker nyheter är skrämmande.
I förrgår när jag och Skilla promenerade vid Lugnet upptäckte jag det lilla huset som står där, människor satt med god distansering och åt och fikade. De hade även Rättviksglass som William tycker så mycket om, så jag tänkte att hit får vi gå någon dag.
Igår blev den dagen, vi gick dit och kunde sitta ute i solen. Jag köpte fika till mig och William, och cafét var hundvänligt och bjöd därmed hunden på godis. Skilla verkade gilla konceptet!
Det var verkligen jättegod fika och William var nöjd med vår promenad dit och fikastund tillsammans. Dit kommer jag att gå fler gånger. Lite roligt att det finns ett café så nära oss som jag helt missat!
Sedan Skilla blev en del i familjen är det många nya guldkorn som jag upptäckt. Det är då verkligen bra med dessa promenader man får med hund.
Startade på morgonen med att promenera med Skilla som vanligt. Vi gick runt i kallt väder som känns mer som höst än sommar. Väl hemma skrev min bästa vän Lisa (passa på att gå in på hennes blogg som skriv en kommentar, hon har nyligen börjat blogga) till mig på messenger och undrade om jag ville träffa henne och barnen i Stadsparken. Hennes lilla Chihuahua/pomeranian Cubus fick också följa med, han och Skilla fann varandra direkt och Lisa sa att han blev som en valp igen. Jättekul det där att se hur hundar liksom blir så bra vänner så där snabbt. Lisas söta barn Alice och Calle lekte på och berättade saker, så roligt verkligen att fått följa med dem genom livet. Alice hade frågat Lisa sen vart i affären jag köpt Skilla, så himla fint det där med små barn. Självklart handlar man ju saker i affären, det är ju så logiskt det bara kan bli.
Efter att vi umgåtts gick vi in och Skilla var så trött efter allt lek och bus så hon somnade på min arm. Älskade lilla gumman, tänk hur mycket energi det kan gå åt för små ändå? Jag och William tittade på ”En man som heter Ove” och efter det åkte han till Kniva. Hans kusiner samt farbror med fru är och hälsar på, de bor i Skåne och Malmö annars så det är ju självklart att William ska dit. De båda är mycket yngre än William, ena är 4 år fyllda i maj och den andra fyller ett år i september. Det är väl så när man skaffar barn i olika perioder i livet helt enkelt.
Nu på kvällen har jag varit ute med Skilla, har bytt sängkläder och ska alldeles strax bege mig mot sängen. Hoppas att du har haft en fin onsdag. Imorgon kommer svar om jag kommit in på speciallärarprogrammet. Det hoppas jag verkligen att jag gjort, men svaret på den saken får jag som sagt imorgon.
Har funderat lite fram och tillbaka på mitt bloggnamn. Jag hade med specialpedagogstudent innan, och så tog jag med specialpedagog när jag blev examinerad. Men det kändes inte helt rätt, så jag bytte till: Orsakullan som blev mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv! Det känns mer rätt, jag har ju mitt Dalaliv, mitt porslin intresse och så min lilla mellanpudeltik Skilla på 9 månader. Det blev mer rätt utifrån det, jag känner dessutom att jag kanske ska ta bort yrkestiteln lite och bara gå på det jag gillar. Vad tror ni? Idag känns det rätt i alla fall!
Ser ni den goda frukosten här ovan, den åt jag igår. Citronvatten, två majskakor med skinka, Philadelphia och avokado. Sedan en tallrik med Bollnäsfil, jordgubbar, havregryn, blåbär kryddat med kanel och vaniljsocker!
Klockan är snart 12:00 och jag skulle behöva vika tvätten.Jag och Skilla vaknade strax innan 7:00 imorse, hon somnade så klart ganska fort efter morgonpromenaden. Lite kul det där med rutiner, hon sover gärna på förmiddagen, en stund på eftermiddagen mellan 13:00-14:30 igen och sedan är hon vaken tills klockan är runt 21-22:00 då hon brukar hoppa upp mot mig och ta med tassen för att tala om att: ”Hörre du, du nu är klockan kväll, det är dags att vi går och lägger oss!”.
Det är söndag idag, helt galet hur snabbt veckorna går. Idag är det tipspromenad i Kniva och om vi hinner gå innan åskvädret som lovats kommer blir det självklart en tipspromenad dag för oss idag.
Förra söndagen budade jag på lite paket på Dalarnas Auktionsbyrå. Jag såg nämligen att de hade Stig Lindbergs Adam ute och det ville jag så klart ha. Utöver det hittade jag ett paket med två Mörksuggor samt en hätta till Dala-flodadräkten, eftersom mamma också budade så köpte jag É lita Kula mé Dalarna från hennes paket, och hon en massa från mina paket med saker som jag inte ville ha. Jag tog även en liten Dalahäst som jag tyckte passade till min lilla samling. Gissa om jag var glad över detta?! Ni som följt mig vet ju att jag älskar sådant här.
Nog är det något speciellt ändå med fint porslin? Jag ser på detta underbara Adam och förflyttas hem till mormor där jag drack Òboy ur Adam och åt mackor på fatet. Sedan är de små Mörksuggorna bara för söta, typiskt Dalarna på många sätt och vis.
Min älskade mormor var född och uppväxt i Mora, och då närmare bestämt Bergkarlås. Hon träffade sedan min morfar som bodde i Maggås en grannby som hör till Orsa och det är därför en del i att jag själv är född och uppväxt i Orsa. Som du nog vet har jag en Orsadräkt, men Moradräkten ligger även den mig varmt om hjärtat eftersom jag har en målning här hemma där min mormor bär den. Så när mamma tipsade mig om en docka i Moradräkt som låg ute på Tradera så provade jag att buda och vann henne. Jag har döpt henne till Barbro efter min mormor, nu hade min mormor bruna ögon och dockan har blå men det känns ändå fint att få ge namnet vidare. En liten Morakulla, hon sitter inne i vardagsrummet under tavlorna målade av min mormors pappa Anders Loman.
I framtiden hoppas jag även på att få en Orsakulla i dockform. Men just nu har jag denna en Morakulla, som också är en del av mitt arv. En del av Mora där min mormor var född och uppvuxen.
Förra veckan så skickade min syster Melissa över en bild hon målat på en Orsakulla. Hon har använt mig som inspiration och jag blev verkligen hur imponerad som helst. Som du som läst min blogg länge vet så har jag själv en orsadräkt och jag är född och uppväxt i Orsa.
Min syster har precis börjat blogga lite mer aktivt, och jag tänkte därmed passa på att tipsa om hennes blogg. Melissa är 13 år yngre än mig, glad och det är hon som äger fina hunden Sotis som jag är hundvakt åt då och då.
Som du ser är hon jätteduktig på att måla. Så går du in där och börjar följa kommer du garanterat få se många målade bilder.
Jag fick njuta i några dagar i alla fall, nu är det kyligt igen. Så himla tråkigt, jag hade gärna sätt att mina två sista semesterveckor bestod av sol och värme, men det närmar sig augusti och då känner man liksom att hösten är på väg. Det slår aldrig fel, något känns i luften. Eftersom sommaren bestått av så lite värme och sol så blir jag besviken så klart, jag vet hur jag lider mig igenom resten av året med kylan, regn och sedan slaskvinter och rejäl vinter. Jag föredrar värmen det bara är så, att gå i klänningar och få värmen mot kroppen. Men nu är det alltså slut på det, graderna ska ligga som på max 20 fram till semestern och det ska regna en hel del.
Mamma tog med sig en dalahäst jag köpt till mig i fredags. Den är ganska stor och är alltså blå. Idag kommer mamma och hennes man och hämtar hem Nikki igen. De har varit till Tallin och därmed fick jag äran att vara hundvakt, det kommer så klart bli tomt nu är hon åker hem igen.
