Visar: 11 - 20 av 714 artiklar
Ätstörningar Högkänslighet Läraryrket Specialpedagogprogrammet

Några rader till dig som sa: “Hoppa av matematiken, du har ingen framtid ändå”.

Så sitter jag här, några veckor innan en ny examens. Några veckor innan jag ska gå upp för att försvara mitt examensarbete jag gjort med mina fantastiska medstudenter Linda-Marie och Stefan. Två människor jag idag ser som mina vänner, som jag för snart tre år sedan aldrig mött tidigare. Jag känner stolthet, jag tittar ut mot ett Falun som klär om sig för en vår och sommar. Jag tänker på hur livets väg tagit mig hit mellan dalar och toppar.

Jag tänkte börja med alla de gånger jag varit där nere i botten, varje gång mitt innersta tagit tag i mig för att få mig att drunkna. Drunkna i mina egna känslor, av att verkligen känna den där känslan av att må så dåligt att ord inte funnits för att beskriva allt. Lite om det liv som ni ser här ovan, bilder från mitt förflutna. Bilder från när jag var femton år och kanske runt året. Bilder från mittentiden där när jag var i samma ålder som min älskade son är idag.

Ni som följt mig länge vet att mina skolår var ett helvete, inte bara det faktum att som synes på bilderna ovan att jag led av ätstörningar och vägde 45 kilo på min längd på 170. Utan även att jag inombords kände mig sämst. Från första klass fick jag höra från min lärare att jag var sämst i klassen, det sög jag åt mig av ganska fort och snart trodde jag på saken. Men det här vet du nog redan om. Vad jag kanske inte berättat lika ofta om är alla de andra som genom åren sa liknade saker, som till sist blev min sanning.

En händelse jag aldrig glömmer, är när jag satt ute och kämpade med vad vi idag inom grundskolan kallar för ”tiokamraterna”. Jag hade blivit utskickad i kapprummet tillsammans med en manlig praktikant som var runt 12-13 år. Han ville sitt nära, och jag tyckte det var jobbigt. Dels för att jag verkligen inte förstod men kanske främst för att han började med små hot. Han sa ”om du inte klarar det här när jag kommer tillbaka, så ska jag ta dig på rumpan och pussa dig”. Jag fick panik, inte för att jag förstod varför jag var sju år men tanken på att bli tvingad till att få en puss och att någon skulle ta på min rumpa kändes både äckligt och skrämmande. Jag klarade självklart inte testet, och jag minns ännu hans äckliga händer som började ta på min rumpa och hur han slet tag i mitt huvud med båda händerna när jag försökte streta ihop för att pussa mig på munnen. Han lyckades inte men han träffade min kind och jag kände mig skamsen. Dels för förnedringen i att fortfarande inte förstå kopplingen mellan 1-9 men också för att han tvingade mig till något jag inte ville och avslutade med: ”Det här berättar du inte för någon”. Jag berättade det inte för någon förrän efter jag var 20 år gammal, då åkte det bara ur mig det där jag gått och burit på inom mig under många år.

Sedan gick åren, och många lärare sa samma sak till mig: ”Du kan inget, du har ingen framtid”. Inte bara lärare, utan andra med så klart. Jag gick i nian när en lärare istället för att hjälpa till med matematiken satt och berättade om sitt sexliv. En lärare som var speciallärare och skulle hjälpa oss diskuterade istället vad han och hans fru gjorde på nätterna.

När jag sedan började gymnasiet sa den där läraren till mig när jag läste matematik A ett år efter att jag gått på IV och tyckte det var svårt: ”Hoppa av matematiken, du har ingen framtid ändå”. Så jag hoppade av, för att året efter hoppa av gymnasiet för varför skulle jag läsa något när alla inom skolans värld talat om för mig att jag inte hade någon framtid. Mina ätstörningar i kombination med psykisk ohälsa och vad jag idag vet också högkänslighet påverkade mig så mycket.

Att bli gravid när man är nitton år, med avhoppat gymnasium var inte planen egentligen. Men det var min drivkraft, att få William när jag var tjugo att hitta det där som fick mig att tro på mig själv har fått mig hit där jag är idag. Om ett par veckor tar jag min tredje examen. Om några veckor är jag utbildad specialpedagog, jag har sökt till speciallärarutbildningen till hösten och min plan är att läsa master i specialpedagogik i Uppsala tillsammans med Stefan som jag pluggar med om några år.

Till dig och er som aldrig trodde på mig, till er som sa att jag inte hade någon framtid. Du hade fel! Jag hade en framtid, en stark framtid! Jag tog mig hit och jag är förbannat stolt över mig själv!

Högkänslighet Läraryrket Sjukdomar Specialpedagogprogrammet

Måndagstankar i maj.

Jag får dåligt samvete att ni underbara läsare knappt fått någon uppdatering från mig på senaste veckan. Det som känns ännu jobbigare med saken är alla fina kommentarer ni skrivit och att jag inte svarat på dessa ännu. Jag är på gång dock, ny vecka och jag är visserligen trött i lungorna fortfarande men jag har förhoppningar om att det ändå ska vända lite snart så att jag kan andas något bättre i alla fall.

Det är stressat och inte speciellt chill i livet just nu. Inte nog med att lungorna är påverkade av vad jag tror är luft och ventilation så har jag både sluttampen på mitt jobb med att fixa så att det bara är att överlämna eleverna. Jag har examensarbetet som självklart stöts och blöts med diverse olika ändringar så som det bör så här på slutet. Sedan har jag era underbara kommentarer som nu i skrivande stund är uppe i 124 stycken som jag ska svara på. Det kommer så klart!

Min plan för veckan är att jag ska försöka ta det mer chill så som fina Bossen här ovanför när han låg i mitt knä hemma hos Björn. Jag ska hitta andrum, ta promenader och blogga för det ger mig glädje. Skriva examensarbete och försöka att inte stressa upp mig i onödan. Det är tjugofem dagar kvar för mig att arbeta innan semestern. Det är inte så många, det kommer att gå snabbt. Sedan kan jag verkligen ladda om batterierna.

Läraryrket Sjukdomar Specialpedagogprogrammet

Sova, studera och jobba.

Egentligen är nog rubriken skriven i fel ordning, det borde vara jobba, studera och sova. Eller så skulle sova läggas till mellan varje ord som sova, jobba, sova, studera och sova. För just så känns mitt liv just nu, som att jag befinner mig i en evig sömn och trötthet. Att redan vara trött och så poppar pollen upp i rejäl mängd nu gör att jag, min allergi och astma verkligen inte känner sig i sitt bästa jag.

Det är inte gnäll eller så, utan bara ett konstaterande. Min kropp är trött och känner att den nog mått allra bäst av att sova i ett dygn men det är varken rimligt eller speciellt bra.

Igår efter jobbet kom jag hem och somnade på sängen, hade ställt klockan för att åka till PMU och Ta till vara, så kom i alla fall upp för det. Åkte dit och hittade en sak av stort värde för mig. Åkte sedan hemåt, fikade lite med William. Städade här hemma och fixade så det går att sitta ute på balkongen igen. Passade även på att byta sängkläder, säga vad man vill man jag älskar att lägga mig i en renbäddad säng.

Som astmatiker och allergiker byter jag sängkläder en gång i veckan. Det är helt enkelt det bästa för mina luftvägar.

Idag står studier på listan för saker att göra, det ska skrivas examensarbete, förutom det ska jag åka till Borlänge för att fixa fransarna. Känner mig lite rädd för att vara i Borlänge dock, det är det stället i Dalarna med flest Covid19 fall. Men jag ska ju inte direkt hänga i stan, bara åka dit och fixa fransarna.

Hoppas du har en jättefin fredag, och start på helgen!

Fika & måltider Läraryrket Specialpedagogprogrammet Tonårsbarn

Som en vårdag i april.

Idag har jag varit ut till Björn i Kniva vid två tillfällen. Först för att få däcken bytta, nu har jag alltså sommardäcken på bilen. Så himla skönt då kan man liksom lägga bort en sak som annars funnits i huvudet på mig.

Vi åkte ut till Kniva igen sen, William grillade hemmagjorda hamburgare och fixade med allt gott till. Nog är det godast med egna hamburgare ändå? Efter maten tog vi en promenad ner mot sjön, och tittade på de nya tomterna där hus ska byggas. Vi gick tillbaka via Staberg och sen hem till Björn igen. Klappade på Williams katt Harry och nu är vi hemma igen.

Imorgon börjar jag jobba igen efter en veckas påsklov, tycker alltid loven går för fort. Det är i alla fall nio veckor kvar tills semester, det går fort. Nio veckor är bara en vecka mer än det var mellan jullovet och sportlovet, samt en vecka mer än mellan sportlovet och påsklovet. När man sätter tid i det perspektivet inser man att det kommer gå jättefort! Tills dess skall dessutom examensarbete vara klart, livet alltså!

Högkänslighet Läraryrket Specialpedagogprogrammet Tonårsbarn

Vem jag är, hur jag vill vara, och att se det där lilla andra behöver.

Jag har tänkt mycket på vem den här människan som kallas mig är på sista tiden. Kanske för att jag som högkänslig alltid reflekterar över livet lite extra. Ibland har jag funderat på varför jag minns detaljer mer en andra, hur jag kan komma ihåg de där byxorna eller tröjan som en vän bar när vi festade som unga. Eller hur jag kan förnimmas en smak av något från barndomen, hur jag riktigt kan känna i ett rum hur någon mår utan att den sagt något.

Jag har sedan i somras riktigt accepterat mig högkänslighet och känner att det är en gåva. En gåva att faktiskt se det andra inte ser, att acceptera att andra inte minns lika starkt som mig men också vågat att agera och göra det min högkänslighet tycker att jag ska göra i just den sekunden.

En sådan sak var det i veckan när jag innan läggdags tänkte på sonens skola, jag är ingen som tar på mig äran för saker utan är mer den som kan säga något och ser hur någon tar idén till sin egen. Men hur som helst låg jag där och tänkte vad som skulle behövas i denna tid för att peppa min sons skola. Så jag skrev till Vänföreningens ordförande som är en förening vi vårdnadshavare är medlemmar i utanför skolan och sa om inte Vänföreningen kunde köpa godis och annat gott till personalen i den här tiden. Det var så fint för idén tog emot direkt och igår kväll fick jag en bild på allt fint som var inköpt till personalen, och i morse överlämnades allt till personalrummet av Vänföreningen. Det värmde så i hjärtat på mig att en sådan liten sak, en liten ide som jag hade fick komma fram till dem som varje dag är där med mitt barn. Som varje dag stöttar honom i den tid som är så annorlunda och krävande.

Jag hade inte räknat med att det skulle komma fram att det var jag som kom med tipset, istället tänkte jag mest att det var något vi föräldrar var delaktiga i, men jag fick ett tack som meddelande nyss via mailen enbart till mig. Det kom tårar i mina ögon då, tårar för att jag gjort andra glada.

Så vad vill jag då med det här inlägget mer än att berätta om det lilla jag gjorde? Kanske hoppas jag att fler vårdnadshavare uppskattar sina barns skolpersonal och förskolepersonal lite extra just nu. Kanske du kan lämna den där påsen med godis med papper på, eller skriva ett peppande e-post för att uppmuntra lite extra. Är det någon tid vi skol- och förskolepersonal behöver extra uppskattning är det nu, aldrig har vi slitit så hårt som nu. Aldrig har ditt barns skola och förskola känt sig så stressade, och varit i sådan förändring så snabbt som just nu. Så jag uppmuntrar dig att våga ge lite av dig själv just nu om du vill, det är nu de behöver det som mest.

Högkänslighet Läraryrket Medverkan i media Specialpedagogprogrammet

Att jobba och studera i coronatider.

Livet är inte så galet roligt just nu, allting i samhället handlar om corona och sedan i fredags får vi alltså bara vara max 50 personer samlade. Det är märkligt, speciellt då skolorna fortfarande är öppna och det där är betydligt fler människor i rörelse. Jag väntar bara på att bli sjuk, speciellt så här i pollensäsong känns det som att man annars är kroniskt förkyld så i år kommer knappast tiden vara annorlunda. Det är bara att kämpa på, dessutom kommer de flesta av oss bli smittade i corona precis som folkhälsomyndigheten vill och det skrämmer mig. Jag skräms över att någon jag älskar blir riktigt sjuk i corona, medan vissa inte bryr sig så är jag tvärtemot i min högkänslighet och oroar ihjäl mig.

Hur som helst har helgen bestått av examensarbete och det har varit skönt att tänka på något annat. På torsdag ska vi sitta i ventilering hela dagen, från början var det tänkt att ses i Västerås men eftersom skolan är stängd blir det att göras på distans. Det ska bli riktigt spännande, speciellt då det är ynka två månader kvar till examen. Helt galet hur nära vi är juni nu, och helt galet hur fort åren gått sedan jag började den här utbildning.

Jag har fått förfrågan idag om det var mig man såg på Rapport där det diskuterades hur man gynnar lokala handeln. Ja det var jag, har själv inte sett reportaget. Reportern kom nämligen fram till mig medan jag väntade på att fixa fransarna och de hade inte öppnat ännu. Jag kunde därmed inte säga att jag inte kunde så jag ställde upp. Så ja idag har ni som såg rapport sett denna bloggare på tv…

Läraryrket Migrän & spänningshuvudvärk Specialpedagogprogrammet

Så fick man spänningshuvudvärk igen.

Nog är det spännande att jag lyckas få migrän nästintill varje måndag. Idag var inget undantag så vid 18:00 så somnade jag och vaknade nyss. Livet liksom, jag undrar vad det där beror på? Vet flera som haft samma dilemma.

Idag har jag jobbat och efter jobbet åkte jag hem. Köpte pizza och kebab till mig och William, det är en grupp här i stan som uppmuntrar till att äta ute för restaurangernas skull något som kändes rätt.

Imorgon är det tisdag, det ser jag framemot. Har som mål att fixa i ordning grejer för exjobbet denna vecka. För nästa vecka på torsdagen ska vi ha vår ventilering.

Läraryrket Rygg & nackvärk Specialpedagogprogrammet

Ett sår, och att använda sina specialpedagogiska kunskaper i vardagen.

Så i morse var jag till vårdcentralen eftersom jag mår så extremt som en lite bieffekt av min nackspärr förra veckan. Han som undersökte mig trodde dock att det där skulle släppa så får hoppas på det. Han gillade att jag var lösningsinriktad dessutom. Han skulle känna på mina axlar men eftersom jag hade håret utsläppt och inget att sätta upp håret med lånade jag en av plasthandskarna. Han var imponerad och sa ”DU är lösningsinriktad, det där har jag aldrig tänkt på”, när jag lämnade rummet sen så fick jag höra ”TACK för tipset med handsken!”. Ja vad ska man säga? Som alldeles snart utbildad specialpedagog bör man ju vara lösningsinriktad.

Jag åkte sedan till jobbet, glad hoppade jag ur bilen gick någon meter och ”SMASCH” for rakt ner i gruset där jag parkerat bilen. Jag riktigt kände att nu gick det hål, så lyfte snabbt på byxorna och där under kom det massor med blod. Jag letade upp en servett, gick och svor hela vägen till jobbet och blödde ner hela benet. Väl på plats fick jag hjälp av en jättefin kollega som hämtade spritservetter, plåster och papper åt mig. Vad säger man?! Är det inte nog med illamående och nackspärr? Skrev till Björn och mitt fall, och han bara ”Det är något som går i släkten med andra ord”, William är expert på att ramla, så ja vad säger man?

Annars har dagen varit bra, imorgon är det äntligen torsdag också!

Hjälpmamma & kursledare Läraryrket Specialpedagogprogrammet

Innan dagen tar slut.

Den här söndagen eller ja egentligen hela helgen har gått så fort. Tycker nyss den började och vips var den över. Imorgon startar en ny arbetsvecka och första med eleverna för detta året.

Veckan som kommer är överlag lugn, jag ska dock till helgen hålla i Amningskurs för blivande föräldrar på Falu lasarett i två dagar. En intensivkurs tillsammans med min hjälpmammakollega Anna, det kommer bli jättekul och inspirerande. Utöver det så öppnar även registreringen för examensarbetet imorgon. Alltså förstår du?! Imorgon kommer jag alltså registrera mig för sista kursen på specialpedagogprogrammet?! Jag förstår inte vart tiden tagit vägen.

Hur som helst, nu ska jag svara på era kommentarer och sedan bege mig mot sängen. Hoppas du haft en fin söndag!

Läraryrket Specialpedagogprogrammet

Vakna tidigt.

Om man lägger sig tidigt är risken att vakna tidigt. Så blev det för mig, somnade strax innan nio igår och var helt enkelt ganska slutkörd. Varför kan jag egentligen inte svara på men är väl så vissa dagar.

Idag blir det först jobb till 14:00, sedan hem och finputsa tentan har som mål att ha den klar nu på fredag. Det blir en är en som faller från mina axlar när denna uppgift är över kan jag säga. Sedan får jag se vad resten av dagen och kvällen erbjuder.

Ha en jättefin dag fina du!

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings