Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Läraryrket Rygg & nackvärk Specialpedagogprogrammet

Ett sår, och att använda sina specialpedagogiska kunskaper i vardagen.

Så i morse var jag till vårdcentralen eftersom jag mår så extremt som en lite bieffekt av min nackspärr förra veckan. Han som undersökte mig trodde dock att det där skulle släppa så får hoppas på det. Han gillade att jag var lösningsinriktad dessutom. Han skulle känna på mina axlar men eftersom jag hade håret utsläppt och inget att sätta upp håret med lånade jag en av plasthandskarna. Han var imponerad och sa ”DU är lösningsinriktad, det där har jag aldrig tänkt på”, när jag lämnade rummet sen så fick jag höra ”TACK för tipset med handsken!”. Ja vad ska man säga? Som alldeles snart utbildad specialpedagog bör man ju vara lösningsinriktad.

Jag åkte sedan till jobbet, glad hoppade jag ur bilen gick någon meter och ”SMASCH” for rakt ner i gruset där jag parkerat bilen. Jag riktigt kände att nu gick det hål, så lyfte snabbt på byxorna och där under kom det massor med blod. Jag letade upp en servett, gick och svor hela vägen till jobbet och blödde ner hela benet. Väl på plats fick jag hjälp av en jättefin kollega som hämtade spritservetter, plåster och papper åt mig. Vad säger man?! Är det inte nog med illamående och nackspärr? Skrev till Björn och mitt fall, och han bara ”Det är något som går i släkten med andra ord”, William är expert på att ramla, så ja vad säger man?

Annars har dagen varit bra, imorgon är det äntligen torsdag också!

12 Comments

  1. Nämen vilken sabla otur då…när det ändå gick så bra hos läkaren 🙁 Hoppas på en bättre dag i morron för dig <3

  2. Outch! Det måste ligga i släkten med andra ord. Min mamma ramlade ofta, men jag gör det nästan aldrig. Och den ”talangen” vig jag ju inte ha heller;-)

    Smart med latexhandsken. Det hade jag heller inte kommit på. Du är en smart tjej:-)

  3. Nej men fy, stackare! Både när det gäller nackspärren och fallet. Det var länge sedan jag ramlade riktigt rejält men när man väl gör det är det ju bland det värsta som finns. Hoppas det inte blev ett allt för stort sår och att det läker snabbt så du får bli helt frisk och fri från smärtor snart 🙂

  4. Inte alls kul att ramla. Det gjorde jag två gånger för mycket under ett år. Båda gångerna har jag haft för bråttom, det ska man inte ha.
    Trevlig torsdag, där jag skrivit om böcker också 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: