Har varit mycket fokus de senaste dagarna på jobbet och såldes läraryrket. Det har även känts lite som min låga sida jag känner inombords fått väga över här. Jag ogillar sådant, mest kanske för att det blir skittråkigt i längden med någon som bara låtet trött och grinig.
Jag ska bättra mig. Dock är jag inne i en av mina downperioder just nu. Jag kommer förmodligen alltid ha dessa perioder. Jag har varit deprimerad från och till sedan jag var liten, jag är en orolig själ helt enkelt och vissa perioder ofta i samband med att krav slängs över mig kommer dessa downperioder som ett brev på posten.
Det här är såklart något jag borde jobba hårdare med. Samtidig är det en del av mig, det är ju jag och min personlighet. Jag ska till psykologen om två och en halv timme. Jag ska berätta precis hur jag känner då, kanske rent av ta upp sådant jag aldrig sagt tidigare. Tyvärr är jag psykologernas värsta mardröm eftersom jag alltid vet på pricken när det är dags att stoppa.
Vissa dagar önskar jag att det bara var för mig att häva ur mig allt det som finns inombords. Att få skrika ut alla mina sorger på höjden av ett berg! Att öppna upp ett avgrundsvrål utan dess like utöver skog, mark och sjöar. Skrika högt och låta allt det som tynger mig och mitt hjärta flyga genom orden och ljudens makt rakt ut genom min kropp. Att allt detta kunde spridas med vinden och åka från mig vidare till inget för alltid och lämna mig och min kropp, helad för framtid.
Tankar som maler, nu ska jag äta frukost med William och invänta tiden hos psykologen.
Hoppas ni får en fantastisk dag!
Madeleine Stenberg 
