Att umgås, hundar och en morakulla på Furudal retro.
Madeleine Stenberg 
I fredags tog jag mitt pick och pack och drog bokstavligt talat till Näset i Furudal. Där var min mamma och hennes man. Mamma bjöd nämligen in mig dit och jag som ni vet hade en lättare förkylning förra veckan som var helt borta på torsdagen så ville verkligen bort från Falun i rådande läge.
I Furudal möttes jag av en glad mamma och hennes man så klart. Samt superglada hundarna Nikki och Skilla. Skilla är valpen så hon var väl extra glad kan man väl säga, i helgen har vi sovit tillsammans i två nätter där hon legat på min arm och hur mysigt har inte det varit? Nikki ville inte vara sämre i natt så hon sov också tillsammans med mig och Skilla lika mysigt de att vakna av en hund som pussar en. Hur som helst så jag och mamma åkte till Furudal Retro och där hittade jag en jättefin Morakulla i trä. Hon kostade 50 kronor och bor numera här i Falun. Jag fick även tre köksalmanackor av mamma som hon hade i Näset.
På fredags kväll bjöd mamma på Irish coffe, det galet galet gott. Sedan så drack vi vin och öl och skrattade som alltid när vi ses. Alltså vi har så mycket roligt att berätta för varandra och det är verkligen hur roligt som helst. Vi pratade om mormor också, älskade saknade mormor det blir ganska självklart att vi båda pratar om henne. Skilla låg mest i min arm även om hon några tillfällen även stod och funderade på varför vi fick massa gott och inte hon? Som när vi hade grillpremiär med jättegod mat som ett exempel.
Jag har lekt med hundarna, klappat och gosat. Gick en promenad med Skilla i Näset och sedan tillbaka igen på lördagen. Vi åt god mat och var väl ganska trötta både jag och mamma. Runt 22:00 gick jag ut till stugan där jag sov och båda hundarna följde med, så sov vi tills imorgon runt nio. Jag åkte hem strax efter tio idag. Det var så skönt att bara lämna Falun en stund för Näset i Furudal, att slippa tänka på livet liksom. Att gå ut och höra sjön sjunga och se gryningen och solens strålar mot isen, att glömma allt det som känns så tungt och bara befinner mig på en plats där naturen håller sig som lugnast.
