Det är natt när jag skriver dessa rader, mörkt och november med minusgrader. Det är ord av kärlek som droppar fram ord om vindar som smeker ditt namn, jag är din mamma och jag bara ler, det är ett mirakel det livet du mig ger. Det är över sju år sedan du lades på mitt bröst, sju år sedan jag kände instinktivt att jag för alltid ville ge dig min tröst. Dina skratt och vackra ord, ger mig bevis på att kärlek finns på denna jord, dina armar runt min hals dom ger mig en kram det är sådant bevis på att jag tänker ge dig världen mitt barn, jag älskar dig gränslöst och utan krav för ingen kan jag älska som dig mitt underbara barn.
Jag älskar dig William nu och för evigt.
Etikett: Tankar
En dag.
Började dagen med att ringa lite samtal. Sedan blev det att jag pratade med Anna i flera timmar. Var så längesen vi pratade så det kändes verkligen kul att uppdateras lite i hennes liv igen. Fan att man har så lite tid för vänner, det känns verkligen som man har mindre och mindre tid ju äldre man blir! Var meningen att jag skulle ha blingoparty men det var endast en som bestämde sig för att komma så ställde in och ska ha i januari istället.
Min lillebror kom hit så vi såg lite film ihop med William först, sedan nattade jag William och jag och min lillebror såg sen på the big bang theory och charmed. Nu sitter jag här, ska försöka passa på att fota lite idag. Känner verkligen en rejäl lust efter saken. Behöver bilder också för just nu känns bloggen skittråkig när det inte är ett enda foto.
Om livet och sånt där.
Idag kom Björn ”hem” från Polen. Han kom alltså hem till Falun men för mig blir det ändå hem. Blir rutiner igen, Björn är hemma och då blir allt som det ska *S*. Jag gillar när saker är som det ska vara.
Lagade i ordning tacos och till min stora skräck och äckelkänsla låg det en DÖD larv i min alldeles nyköpta isbergssallad! Den kom till rätt hem! Med en mamma som är livrädd för småkryp! Jag var inte de minsta road och de salladen ska med mig till maxi imorgon… Vet inte hur många gånger nu jag köpt sallad som varit rejält vidrig på maxi men när det ligger en död larv i den då går faktiskt min gräns! 10 kr kanske inte är hela världen, men det är tio kr som jag inte vill förbruka direkt…
Hur som haver så ska jag ta och plugga lite nu, sedan blir det väl lugnt här hemma.
En artikel som får mig att förstå det dyrbara i livet.
I söndags eller om det var i lördags läste jag denna artikel på Dalarnas tidningar, det handlar om ett par som valde livet framför Cancern. Jag tycker absolut att ni ska läsa den, paret har en nyfödd bebis och mamman kommer snart att dö i Cancer. Jag brukar sällan eller aldrig länka artiklar men denna är gripande. Man förstår verkligen vad som är dyrbart i livet. Läs den!
Tänk, tänk, tänk.
Jag är en tänkare, än ältande grubblar som funderar och analyserar allt. Detaljer och små, små saker. Jag söker svar och hittar frågor i allt. Mitt huvud bubblar över och finner inga riktiga ord. Jag tar motgångar hårt och känner att jag klarar ingenting. Sådan är jag, jag är lycklig men vissa stunder känns allt så hopplöst som nu när det närmar sig vintern, den lång vintern tar ifrån mig glädjeämnen i kroppen, eller lyckohormoner. Ibland tror jag att jag kanske borde flytta utomlands dessa mörka månader om året, så jag slipper känna mig så här, trött och rastlös. Sommaren vad jag saknar den.
Tråkar i Falun.
Väntar på att lillebrorsan ska komma hit. Vi ska glo lite på tv och äta tacos ihop. Idag är det en sån där svinkall dag på väg att bli vinter, när man bara vill dra något gammalt över sig och försvinna några dagar. Jag är less, behöver händelser. Vill bli färdig med studierna, börja jobba och ha ett socialt liv. Inte som nu plugga, sitta själv när William är hos sin pappa och se hur dagarna blir mörkare och mörkare. Fan va depp jag varit på sista tiden, behöver göra något? Shoppa kanske, men har inga pengar…
Shopping ger mig någon form av lyckopiller, jag vill så gärna ha ett nytt skrivbord från Ikea, men ja då lär man ta sig dit också. NÄ får fan ge mig snart nu! Ha lite kul, slå klackarna i taket och känna livets glädjeämnen igen.
Kanske ska fota något? Det brukar vara kul och intressant S.
Godmorgon!
Märkligt, jag brukar älska att sova ut men de sista två dagarna har jag inte alls varit speciellt ”woho” nu ska jag sova istället har jag vaknat tidigt. Jag gick upp och gjorde en riktig mysfrukost här. Då jag precis börjat äta frukost så blir William superglad när vi äter ihop, eller ja jag äter. Jag åt 1 paltsbrödsbit med messmör och 1 med ost och gurka, 1 tallrik fil med havregryn, solrosfrön och krossade linfrön, 1 glas apelsin och jordgubbsjuice och en kopp kaffe avslutade med en järntablett. Kaffe är skit mot järnet det vet jag men va fan jag kände att det är bra för min mage och med tanke på hur mycket järn jag proppade i mig till frukost borde detta vara super.
Diskmaskinen och tvättmaskinen går på högvarv, -1 kg stod det på vågen idag, 3 kvar till delmål 1. Det borde gå fort, hoppas jag. William har lyckats installera the sims 3 på sin dator och är så lycklig!
Lite av våran morgon. Har en fråga till er jag ber er vänligen att svara mig.
Säger du me(ss)mör eller me(s)smör?
(Svaret för min del är messmör).
Vintertid.
Har alltid hatat de faktum att vi ska ställa om klockan, det känna aldrig roligt och tiden känns alltid för kort dessa dagar… Varför inte köra samma tid året om? Ligger i sängen ska alldeles strax gå upp, blir att dammsuga och eventuellt dra till brorsan idag.
En eftermiddag.
Hmm undra vad man ska berätta för något spännande. Sov ganska oroligt inatt, vaknat flera gånger fått vända mig och sånt. William är hos Björn, vilket jag tror även det får mig smått oroad det blir ju som att sova ensam vilket jag inte gillar.
Hur som helst, brorsan kommer hit senare vi ska laga lite soppa till middag. Jag som blev så himla sugen, sen får jag se vad som händer tror det kommer bli en rätt lugn dag. Vad ska ni göra?
Bloggtorka.
Varför skriva när man inte har något att berätta om, jag känner mig allmänt ur ord. Idag eller ja denna period gör mig så bitter. Sen höst/vinter och jag har liksom aldrig varit bundisar. Jag blir automatiskt deppad och tappar tron. Sen de faktum att jag just nu lider av att inte kunna tappa kontrollen gör mig galen. Varför kan jag inte vara en av alla dom som glider in i ett rum och finner mig bekväm med det? Nä istället distanserar jag mig och drar mig bort. Allt för att inte lära mig tycka om människorna, förr såg jag det inte som ett problem. Jag tänkte att vad stör det mig egentligen, jag vill ju ändå inte ha för mycket folk i mitt liv, jag sa det till och med på lärarprogrammet ”jag är inte i behov av vänner, jag har några få och är nöjd med det. En stor vänskapskrets skulle bara stressa mig.” så är det fortfarande, hur ska man kunna vårda fler än 5 vänner? Men sen skriker en del av mig att jag faktiskt förlorar många människor genom mitt tankemönster. Men för att slappna av och släppa människor in, måste jag också börja lita på folk och med en ärrad själ som jag, där knivhuggen träffat ryggen är det svårt att börja lita på människor. Känner mig förvirrad.