William är hos Björn, jag har skit tråkigt och inget att göra. Jag går under av tristess, brukar sällan be någon följa med ut men hade varit jätte kul att få lämna dessa väggar en stund bara gå ut och träffa folk. Kan sitta någonstans och dricka vin eller öl bara babbla. Vi behöver aldrig ha träffats innan, eller umgåtts vill bara träffa nytt folk och göra någonting kul. Jag gör aldrig nått, och behöver lära känna lite nya människor. Så har du tid över idag? Lämna ett meddelande här så kan vi hitta på nått. Jag är trevlig, bits inte eller är elak.
Etikett: Tankar
Home alone.
William åkte till Björn, så jag är hemma själv. Tog och pluggade lite och sedan har jag sett the secret life of the american teenager. GILLADE avsnittet skarpt som vanligt, idag var det mest roligt och jag håller på Adriane och hoppas hon får det igenom, jävla Ben kan gott få det lite hett om öronen. Normalt skulle jag vara emot sånt men det är en tv-serie och då är det okej. DRAMA är min grej!
Förresten är det as förvirrande nu sen WordPress gjordes om menyerna ser så skumma ut, men antar att man vänjer sig snabbt. Gjorde en uppgradering, om någon vill ha hjälp med det är det bara att lämna en kommentar här så fixar jag det.
Sjuk?
Vaknade och mådde sjukt illa bokstavligt talat. Mår inte bättre nu heller men det här att försöka ligga i flera timmar funkar inte längre, jag måste upp. Fixa lunch åt William och sånt. Alltså känns verkligen som jag måste kräkas. Får hoppas det går över under dagen, har ingen lust att må som ett krockat skithus en heldag.
William drog till sin kompis för ett tag sedan, jag lär väl försöka ta mig en dusch. Just nu vill jag bara ligga och tycka synd om mig själv. Kalla mig fjantig men jag kan verkligen tycka synd om mig själv när det gäller.
A walk in the past
Hehe hittade dessa bilder på bilddagboken. De innehåller min filofax jag hade när jag var 14-18. Jag tyckte den var rejält praktiskt så använde den länge. I alla fall hittade jag lite därifrån som jag tänkte visa er. (Fotat 2009) , hittade även mitt sjuårskort jag fick från mitt Lekis samt min ”portfolio, men så hette det nog inte då. Från samma period”.
Kortet från Lekis (förskoleklass). Ganska många år sedan 😉
Ritat av min familj ^^,
Min filofax.
Lite små klistermärken med ”kloka ord” från tidningen Frida.
ZAC och TAY står för Zack och Taylor från gruppen hanson som jag
under en period var helt besatt av. HEHE
En rejält gammal mobiltelefon som min
kompis målade och klippte ut åt mig då
jag inte ägde någon egen.
Ögon målade jag typ hela tiden. Klotter med andra ord.
Detta var i ettan på barn och fritid.
Jag hade gjort ett HIV test därav står det NEGATIVT
resultatet, jag mådde skit hela den där veckan och lovade
och svar att aldrig mer ha oskyddat sex. 1,5 år senare var jag gravid 😉
Klistermärken var min grej.
Bild på Anna när hon gick i nian.
Och på mig som liten.
Hej på dig skrev jag ut från en Zoobutik jag hade praktik på
under IV tiden.
En liten dikt om fjortisar.
Dikter var helt enkelt väldigt inne under den perioden.
OCH hata fjortisar med för den delen.
Drinkar och nalle puh
bra kombination?
En nalle jag fick av en kompis under en lektion.
På barn och fritid.
Titanic och spice girls och ett Barbie klistermärke och
Taylor så klart. Adidas var inne på den där tiden
All day I dream about sex
MYCKET kul förkortning va? 😉
Min lilla mens-kalender från
Libresse
En kondomförpackning vi fick i åttan av
Ungdomsmottagningen i Orsa.
Ja ni fattar, HA inte sex utan kondom 😉
Så här såg upp till 20 korten ut
för er som bor i Dalarna och inte sett dessa.
Det hette på den tiden Club 20 och om jag inte minns fel
fick man betala 150 kr för dom.
Mitt kort för jag gick i grundskolan ^^,
Snart har minst 10 år gått sen jag använde allt detta.
Och snart har jag varit mamma i 7 år!
Tänker.
Sitter och tänker, och drömt massor inatt. Kanske, kanske inte det är frågan. Ingen ide egentligen att grubbla i något man inte vem men ändå. Jag kan inte låta bli att fundera på saken. Talar om senare vad, hur det en är kommer det inte kunna undgå någon oavsett vad det blir så.
Sugen på att gå ner på stan idag, får se hur det blir. Ska i alla fall ta mig en dusch nu och sen blir det väl att ta det lite lugn. Vad ska ni göra idag?
Lämna det förflutna bakom dig, och lev i framtiden.
Jag försöker sträva efter den saken, visst kan jag älta saker fundera och grubbla i det förflutna ibland men jag försöker alltid att ändra den saken. För det förflutna har ingen anledning att finnas med i min framtid. Visst har mitt förflutna byggt mig, format mig likt en lerklump men det förflutna är inte jag. Det förflutna är inget jag kan ändra eller påverka det har varit det har gett mig en erfarenhet något att minnas. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om det som varit mina tankar mina känslor och gräva ner mig i den saken, istället har jag valt att blicka framåt. Igår var en dag imorgon är en ny dag. Jag kan påverka morgondagen men det förflutna kan jag inte påverka, ibland önskar jag att jag var sån där livsnjutare, jag avundas nog såna lite. Såna människor som funnit inre frid och är positiva till alla personer som aldrig blir arga eller upprörda utan som ser livet goda och lever i inre harmoni. Jag inspireras av såna människor, vill vara en sån människa. Frågan är hur man blir det, formas man som barn till en sån eller vaknar man bara en morgon och köper rosor och vårdar livet med inre frid?
Hur som helst med det förflutna jag kommer alltid ha minnen, min bror har förträngt sina. När jag pratar med honom om barndomen så säger han alltid att han inte minns, i och för sig kan det berott på att jag och han var i luven på varandra dagligen? Fast ändå så minns han vissa saker. Jag kommer nog alltid ha tankar kring vissa saker och fundera men jag vägrar låta det förflutna ta över min framtid. Min framtid är guldvärd jag vill leva här och nu älska livet och lära känna livet. Jag har andats det här livet i snart sju år, jag älskar det här livet mitt liv som mamma. Kanske gav föräldraskapet mig inre frid. Jag tänkte på dagböckerna jag slängde förut, dagboken från jag var sjutton till nitton. Jag ville inte spara det som stod när William var 1,5 år och jag hittade den slängde jag den efter att ha läst några sidor. Den personen som skrev dessa saker finns inte idag, hon är borta. Borta för alltid, men där stod något som funnits i mina tankar. ”Jag vill bli mamma, det är det enda som skulle göra mig lycklig”. Jag visste det nog redan då, att ett barn var det enda som kunde göra mig lycklig det stämde. Idag sa jag till Björn att det kanske är därför jag vill ha fler barn, för jag älskar känslan att älska någon kravlöst och få samma kärlek tillbaka. Mitt liv är morgondagen inte gårdagen, livet är viktigt för mig och det förflutna är en liten del av mitt liv inte min framtid.
Ledsen men bara för idag.
Vaknade i morse och kände mig ledsen. Ville inte alls kliva ur sängen och ville bara dra ett täcke över mitt huvud. Så känns det fortfarande, tycker det är okej med såna dagar. Man kan inte vara på topp jämt. Så nu vill jag ut och göra något…
Funderar varför jag är ledsen? Har egentligen ingen anledning, men bara kändes jobbigt studier, trötthet och känslan av att känna sig jag vet inte ensam?
Jag är konstig, en del av mig vill inte ha för mycket människor i mitt liv. För många personer som är beroende av mig eller vill finnas runt mig får mig att känna mig kvävd. Samtidigt vill jag inte vara ensam jämt heller. När jag var med Lisa och William i den där parken i fredags frågade William varför jag inte ville göra vissa saker som umgås med massa folk ungefär, det var väl vad han undrade över. Svarade; För jag inte är så social av mig. Jag gillar inte att umgås med folk bara för att, William kontrade med att; VARFÖR umgås du med oss då? Jag svarade; men för jag vill det. Lisa skrattade och sa; HEHE, eller hur du går det för du måste umgås med någon. Kanske det är så? Ibland tänker jag att jag är så här osocial av någon anledning. Jag vill ha vänner och jag uppskattar mina vänner, men jag vill samtidigt inte ha folk för nära mig med William är det en sak honom släpper jag innanför mitt skal men han är mitt barn han är speciell honom älskar jag. De få vänner jag släppt in har jag alltid ändå tänkt att, det kommer väl en dag när vi inte umgås längre. Jag tänker nog automatiskt så om alla människor jag träffar, vi kommer nog inte umgås så länge. Missförstå mig inte nu, jag tycker om människor, kanske för mycket ibland men jag är så rädd för att minsta människor eller förlora dem att jag inte vågar till hundra procent tro att dessa kommer stanna förevigt. Jag tror alltid folk kommer försvinna på ett eller annat sätt. Därför satsar jag inte på kärleken, därför vågar jag aldrig till hundra procent släppa någon innanför mitt skal och därför håller jag mig alltid en bit utanför när jag är på platser med många människor. Det är anledning till att jag inte, trots att jag gärna skulle vilja och vågar inte hoppar fram och babblar med folk. Jag sätter mig hellre i ett hörn och betraktar omvärlden med en känsla och tanke att jag kommer ändå inte träffa dessa människor så länge.
Jag vill verkligen tro att jag kan träffa människor, jag skulle vilja våga träffa någon och verkligen lite på någon fullt ut. Men jag litar inte på någon för har dina broar brunnit för många gånger håller du din distans, jag gillar inte att leka lekar med främmande människor och blotta min själ när jag inte litar på människorna runtomkring mig. För i min värld kommer dessa människor inte finnas i mitt liv förevigt, och om det inte finns där förevigt varför ska de då behöva lära känna mig? Jag sitter där i mitt hörn och betraktar funderar och är bara den jag är. Folk kanske upplever mig som stroppig men egentligen handlar det om mig bild av verkligheten, du ska inte tro att saker ska gå dig allt för väl, med lycka kommer olyckan för nära. Olyckan bränns så vårda lyckan så länge du kan innan du får en smäll av verkligheten igen.
Jag skäms inte för att jag är avundsjuk ibland.
Något jag tänkt på, något som stör mig. Det här med avundsjuka…
Jag ska helt ärligt säga att jag blir riktigt irriterad så fort man tycker någonting så ska folk skrika ”ÅH den Svenska avundsjukan, Varför får ingen sticka ut och så vidare”. Jag vet inte kanske är jag märklig, men bara för att folk TYCKER saker behöver det inte betyda att de är avundsjuka. Jag kan tycka vissa människor beter sig rejält udda och märkligt, ja rent av anse att de är helt korkade för den sakens skull är jag inte AVUNDSJUK på dessa. Nä snarare glad att jag inte är i samma skor som dessa otroligt märkliga människor, det finns säkert folk som uppfattar mig som märklig, konstig och att jag beter mig jävligt udda också men jag tror inte att dessa människor är avundsjuka på mig bara för den saken.
Avundsjuka för mig, det är när man vill ha något som någon annan har. En känsla, en önskan om att få det just denna människa fått att inse att varför kan inte jag också få uppleva just den saken. Kanske en känsla som går lite hand i hand med besvikelse. Avundsjukan är dock precis som ilska känslor som är förbjudna, vi ser det som något fult ja rent av slagord. Dessa känslor ska ABSOLUT inte få förekomma, vi ska alltid unna andra saker och vi ska absolut inte bli rejält förbannade om någon repar ens bil eller om man helt enkelt lackar ur på någon. Nej vi ska behålla lugnet och alltid unna människor saker, det håller inte i längden.
Jag tror också det är därför folk skriker avundsjuka så fort någon yttrar sig om saker, för folk förstår inte skillnaden mellan att tycka att folk är totalt dumma i huvudet (då vi inte får visa ilska) och känslan av att vilja ha något någon annan har. Varför är det så fel att vara avundsjuka? På vilket vis är ilska och avundsjuka så himla farligt? Det är KÄNSLOR, något vi inte kan styra över. Jag går hellre runt och är avundsjuk och vågar vara förbannad ibland, än håller mina känslor inom mig. För då bevisar jag för folk att det är fel med känslor, varför vill man förmedla att det är fel med känslor? ALLA känslor finns där, alla behöver komma ut.
För några dagar sedan sa jag följande ord till William;
”Man måste våga visa känslor William, ingen känsla är fel eller dum. Vet du, när jag var nio år då dog ju min pappa. När han dog grät jag bara en gång, jag ville inte gråta mera för det kändes jobbigt, och grät jag var jag rädd att göra andra ledsen. Ju större jag blev ju mer kändes det fel att gråta. Men det växte något annat i mig, en stor klump av arga känslor. Jag var så arg då William, arg på världen och jag förstod inte varför. Tills jag en dag bara grät och grät. Pappa hade varit död i tio år då, och jag bara fortsatte att gråta. Till sist fick jag gå till doktorn för jag inte förstod varför jag var så ledsen och då sa han ”Berätta om din pappa”, och då grät jag ännu mera när jag förstod att det var därför jag var så ledsen. Jag kan fortfarande bli ledsen över pappa, mycket för jag inte vet såna enkla saker som andra vet. Vem var min pappa, hur tänkte han när han såg mig för första gången. Allt sånt, sådant jag inte vet och aldrig kommer få svar på. Känslor är viktiga, ilska, glädje, sorg, avundsjuka, medkänsla tyvärr väljer vi att bestämma vilka som är bra och dåliga istället för att acceptera alla.
Man kan inte gilla alla människor, och alla människor kommer inte gilla just dig. Det är ingen idé att kämpa för att alla ska gilla det man gör för det kommer aldrig ske. Istället får man sträva efter att inse att människor kommer tycka att man är en idiot och tänka att, OKEJ den tycker jag är en idiot men jag vet att jag står för mina livsval. Gör det istället för att skyll på avundsjuka så kommer du genast må så mycket bättre för där ligger sanningen. Ingen som anser att du är en idiot vill ha det du har, tror mig.
Tid att skriva.
William är ju hos Björn så egentligen borde jag ha all tid i världen att skriva. Ändå tycks jag alltid ha minst tid när William är hos Björn, märkligt?!
Jag och Lisa tog en timmes promenad igår, sen vid fem tiden kom brossan hit. Vi såg på the big bang theory och lite mer av första säsongen av Charmed (förhäxad). Vi började se den förra helgen och igår såg vi alltid lite till. Brossan tycker den är bra, idag hittade jag del tre på blocket för 100 kronor så köpte den, nu saknas endast fjärde och åttonde säsongen sen har jag en av mina favoritserier komplett. Charmed är egentligen den serien som jag verkligen varit besatt av, jag såg varje avsnitt och jag grät bokstavligt talat när serien lades ner. Var så besviken…
Sen har jag första säsongen av The secret life of the american teenager också , den serien gillar jag nu. Fast det är ju mer naturlig serie, Charmed och the vampire dairies som är så där övernaturliga gillar jag på ett annat plan, det får mig att lämna ”verkligheten” för en stund. Sen gillar jag; Pretty Little liars & the Walking dead också.
Vad följer ni för serier?
Glädjande ord.
Jag blev så glad idag. På vägen hem från Williams skola möter jag min granne. Hon stannade mig och frågade om William gick på Mosaik. Vi stod och pratade ett tag och hon frågade om jag snart är klar med studierna vilket jag sa att jag är, endast ett år kvar. Hon sa då såna fina ord, blev så himla glad och kände att det gjorde min dag.
”Du är så duktig, har barn och gör karriär och du är så ung! Du är verkligen jätte duktig!” Jag blev så himla glad för dom orden. Jag suger åt mig beröm och blir så himla glad, att andra människor tycker att jag är duktig det betyder massor. Hela dagen känns nu som en glädjande stund, lycka rakt igenom. Vänliga ord, vackra och värdefulla ord!