Lider av SJUK tristess. Egentligen inte så konstigt, det riktigt kliar i fingrarna med allt jag vill göra. Frågan är bara hur jag ska komma på något riktigt smart sätt att faktiskt inte ha alla jag måste, jag borde och jag ska listor dör dom kommer upp hela tiden. Sonen fyller snart år så jag har börjat planera för kalas vilket jag vet inte alls är bra enligt läkarna. Ni skulle ha hört dom igår, mina restriktioner han talade riktigt allvarligt om för mig att nu är det jag som slutar ta på mig saker och börjar tänka på min kropp och själ i första hand för min kropp mår inte bra. Nu ska jag berätta det sjuka med detta. JAG förstår allvaret och jag vet hur viktigt det är att jag tar åt mig av den infon jag nu fått, men en del av mig är fortfarande MIG vilket betyder att jag inte alls tar det på lika stort allvar som jag vet att jag måste ta det. Den delen av mig tänker att klart du måste göra allt du tänkt dig för annars hur ska du klara dig. För jag är väldigt rastlös av mig och därför så är nu mitt problem som det är. Min utbrändhet handlar om mitt tagande att ta åt mig allt de folk ber mig om, till exempel fixa med de någon annan inte hinner. Eller ta på mig extra jobb för jag hör att dom är i kris på jobbet, eller att läsa en extra kurs bara för att jag är rädd att csn annars inte ska få in alla sina poäng. Att hinna med och hitta på roliga saker med sonen, och vetskapen om att jag måste ha det kliniskt rent hemma jämt annars blir jag uppstressad. Allt sånt här gör jag varje dag, nu ska jag helt plötsligt bara göra det som är bra för mig. FÖR mitt hjärta är överansträngt och mina lungor överarbetade och min kropp har sagt ifrån och lika så psyket. Jag förstår inte hur jag ska lyckas ta bort saker ur min vardag? HUR jag ska lära mig säga nej och tänka på mig själv och inte tänka på att vara fröken duktig som klarar allt själv.
Extremt många som läst min blogg idag.
Kikar på besöks antalet och fick mig en chock. ALDRIG varit så många som läst min blogg innan. ROLIGT, skulle vara spännande om jag visste vart ni kommer ifrån. Är ju kul när folk börjar läsa det man skriver. Även om det förstunden mest känns som dravel. Eller ja det är dravel.
