Vart tog allt roligt vägen.

Idag har inte min vanliga ironi haglat, jag har fått någon form av hugg i ryggen eller nått. Känner mig inte alls helt jävla på hugget idag, det vänder nog. Brukar vända så man blir bättre.

Jag har faktiskt inget elakt att skriva, inget ironiskt och inget helt utöver det vanliga. Idag skrämde jag och Linda som fött barn upp Lisa och Malin i studiegruppen bara. Vi pratade om blod och fostervatten. Jag berättade också varför jag tycker ammning är värre en att föda barn. Tror Lisa och Malin kommer välja att ge sina barn ersättning. Hehe.

Jag tyckte ammning var hemskt. Förstår inte hur jag stod ut i sex månader. Stod nog mest ut för andras skull. För alla runt mig tjatade. Själv kände jag aldrig den där njutiga pluttigheten man ser på alla ammande mödrar på nätet. Jag kände en stor PLÅGA varje gång han skulle amma. Hade nog varit annorlunda om han inte sugit sönder min bröstvårta så till den grad att den satt fast på ett stycke köttslamsa och jag kunde lyfta på den. Min bröstvårta var som en sån där fint kluven tomat. Ni vet när man liksom gör den i v-mönster runt hela. BLODET forsade ner för min sons mun och min tutta var blodfärgad och det rann och det blev helt blodigt över hela bröstet. DEN smärtad var den mest verdervärdiga jag upptäckt. Jag vägrade amma på det bröstet den natten. Jag ammade från det andra och när vi besökte neonatal dagen efter (vi hade haft permis under natten) så blev sköterskorna där nere helt chockade, dom hade aldrig sett något liknade. Jag blev omplåstrad eller vad man ska kalla det och fick lära mig handpumpa ut mjölken. Dock funkade så klart inte detta så bra sen, fick stockning i samma bröst och på grund av det fick jag nässpray för bröstmjölken samt tuttmaskin med mig hem. Fick mjölka som en kossa men kom mest blod och var. Kom ingen mjölk alls för mjölken hade sinat i följd av att jag helt enkelt fått bröstvårtan förstöd och dessutom fick stockning. Det här skedde under 10 veckor av mitt liv, 10 veckor som fick mig till att ha ammningsskräck. Jag kan nog dessutom säga att jag redan innan jag började amma inte visste om det var något för mig men valde att prova ändå. Idag fem år senare brukar jag ifrågasätta mitt val där. Jag kanske skulle tagit sån där avstanna mjölkproduktionens tablett direkt. NÄSTAN alla påstår att alla kan amma, men jag tror det är skit snack. Långt i från alla är skapta för att amma, precis som att långt ifrån alla är skapta för att föda barn. Vissa kan föda vaginalt, vissa kan inte. Vissa kan amma, andra kan inte, och i stället för att ge folk dåligt samvete för vad man kan och inte kan borde man ha mer förståelse. VI är inte lika skapta alla människor och kommer heller aldrig att bli.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: