Egentligen ska man inte gräva i det förflutna. Det förflutna har en tendens att ge en mörka återblickar. Jag hittade min filofax från högstadiet i förrådet. Tog med den upp i lägenheten. FÖRST var det kul, massor med fjortisbilder, gamla meddelanden där kompisar skrivit typiska fjortisproblem. MEN så kom jag till sidorna om mig själv. Där saker jag helt glömt stod med… Saker som handlar om när jag precis börjat nian och var sjukt olycklig. Här får ni en text. Skriven av mig hösten 1999, alltså för 10 år sedan.

Ja är inte perfekt och livet är inte bra. Killar kommer killar går men det kan ingen förstå är jag slampig eller inte kan nån se mig genom sminket eller är jag bara en liten tyst vit mus som inte syns. Här sitter ja ensam och kall men den ensamheten är mitt eget fel.

Under har jag ett hjärta där jag suddat ut namnet så pass att man inte ser vems det står. Jag vet inte heller vem det kan vara. Förmodligen vem som helst. Dock gör det ont i mig att läsa om den flickan jag en gång var. Den där sönder sminkade blonderade tjejen, som festade varje helg och mådde dåligt för hon råkat göra ett litet misstag en gång för mycket. Det gör ont i mig att se henne i mina minnen. Ihopkurad i sin bäddsoffa, tunn och mager med mörka tankar som fladdrade i väg då hon bara drömde om att slippa känna smärta en dag till. Om jag bara kunde gå tillbaka i tiden. Gå fram till henne och säga. Du jag har en sak jag vill berätta för dig. Om nästan 4 år från nu kommer du få uppleva den lyckligaste stunden i ditt liv. Du kommer få ett plus på graviditetsstickan. Du kommer för första gången börja må bra, börja äta mat för det är gott och inte för du måste. Du kommer känna en frid genom din kropp du aldrig trodde du skulle få känna och du kommer bli lycklig. JAG lovar, du kommer gå igenom många motgångar tills dess men du kommer må bra. Jag skulle ge henne en kram och hålla i henne. LOVA henne sanningen. Om jag kunde ge henne den kramen kanske hon inte behövt känna sig så ensam att hon skrev just den där dikten. För hon var inte slampig. Hon var bara ung, naiv och olycklig, och på grund av detta väldigt lättpåverkad att göra saker hon absolut inte borde gjort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: