Kändes nästan lite vemodigt att gå ur sängen i morse, jag brukar inte ha måndagsångest tycker de är skönt att gå till jobbet, men vädret är inte så lockande, regn och mörkt. Fast man borde vara van vid mörkret nu kanske? Efter denna sommar med regn så tror jag många känner som jag, deppad. Vi har mörker mer en ljus här uppe i Sverige. Våra få sommarmånader behöver vi för att ladda energi, solen är ju en energikälla. Får vi bara regn så blir det som att gått i mörker i 12 månader. Jag känner det i mig, lite som något saknas mig. Nog för att vintern aldrig peppar mig, men det faktum att inte ens fått sommarens värme under en kort period gör mig roligt mörk i själen. Jag är väderkänslig, och vintern brukar göra mig halv ledsen normalt, men nu gör den mig deprimerad när jag ser mörkret och vet att snön kommer falla och solen värme inte kommer värma marken förrän i april! Jag behöver sol, värme för att orka med hela den mörka tiden, och nu fick jag inte de… Och de känns i själen.
Himla tråkigt väder ute, verkligen 🙁
Angelica – MM :/
Ja det är nog många som känner så nu. Jag trodde inte sådant bekom mig så mkt. Men inser nu att det gör nog det iaf.
kackmarie – Solen laddar nog upp våra batterier i år fick vi för lite sådant :/
Ibland tror jag att jag har vant mig vid mörkret, jag kan vakna mitt i natten och gå upp och börja fixa. Sen kollar jag på klockan och den är 2-3 på natten. Men jag tror det är morgon liksom, eftersom det är mörkt på mrogonen 😛
Angelica – Hehe, önskar jag kunde känna så med :-p
Måndag, fast för mig nu känns det som en fredagskväll 🙂
Nett – Lät skönt de med 😀
Jag vet inte om mitt vemod beror på mitt arbete eller mörkret…. nog en kombination, men mest det första
Johanna – Mörket är värt för mig, men så gillar jag jobbet också :).
Usch, det känns som att jag aldrig kommer att vänja mig vid mörkret, jag gillar det inte 🙁
Kajsa – Lika här, för min del kunde de vara sommar året runt :-p.