Måndag.

Kändes nästan lite vemodigt att gå ur sängen i morse, jag brukar inte ha måndagsångest tycker de är skönt att gå till jobbet, men vädret är inte så lockande, regn och mörkt. Fast man borde vara van vid mörkret nu kanske? Efter denna sommar med regn så tror jag många känner som jag, deppad. Vi har mörker mer en ljus här uppe i Sverige. Våra få sommarmånader behöver vi för att ladda energi, solen är ju en energikälla. Får vi bara regn så blir det som att gått i mörker i 12 månader. Jag känner det i mig, lite som något saknas mig. Nog för att vintern aldrig peppar mig, men det faktum att inte ens fått sommarens värme under en kort period gör mig roligt mörk i själen. Jag är väderkänslig, och vintern brukar göra mig halv ledsen normalt, men nu gör den mig deprimerad när jag ser mörkret och vet att snön kommer falla och solen värme inte kommer värma marken förrän i april! Jag behöver sol, värme för att orka med hela den mörka tiden, och nu fick jag inte de… Och de känns i själen.